söndag 21 september 2008

Tjo, hopp och kärlek

- Du kanske ändå måste fundera på vad du utsätter dig för, säger jag insiktsfullt till väninnan när hon suckande konstaterar, att älsklingen inte hört av sig sedan han for i fredags. Älsklingen är utan täckning på mobilen. Älsklingen bor på annan ort. Älsklingen är gift. Älsklingen är kort sagt utom räckhåll.

Jag har varit där själv, så jag vet vilken ödslig plats det är. Längtarp. Saknaryd. Väntanshult. Gift man. Det står ju inte precis stämplat i pannan på dem när de kommer invalsande i elegantaste Fred Astair-stil i ens liv. Lagom solbrända. Lagom avspända. Med en av buspojke på grönbete glittrande blick. Gärna utan vigselring. Och definitivt utan hustrun vid sin sida. Jodå. Jag har varit där. (Länge sen, men dock) Ätit av den förbjudna frukten, som smakar ack, så sött men ger den värsta av baksmällor. FÖR DET FINNS INGENSTANS ATT TA VÄGEN. Har du kört av motorvägen och landat i någon av de där gudsförgätna hålorna (se ovan) så är du liksom fast där. Inga skyltar som visar vägen ut igen. Du är fast med det surt osande hamburgerhaket, kiosken, macken och en nerlagd affär.

Ni kan inte visa er tillsammans. Inte gå på fest. Inte handla på ICA - eller Ikea! (Detta lakmuspapper för varje förhållande - för att inte tala om när man med gemensamma ansträngningar och hela sin team-building-kompetens, ska montera sin första Billybokhylla !). Kort sagt. Ni får hålla er inomhus eller på främmande ort, ständigt med en klump i magen för ifall ni råkar stöta ihop med någon av älsklingens grannar/arbetskamrater/släktingar hemifrån, eller någon gödselspridare ur din egen bekantskapskrets.

Stulen kärlek. Smaka på den. Det går ju inte ihop. Kärleken är en gåva. Ibland drabbar den en bortom all sans och allt vett. Det är, som det beskrevs redan på gammaltestamentlig tid så, att man är "sjuk av kärlek". Och är man sjuk så är man. Det kan man inte riktigt rå för. Och ja, det händer att det slutar "lyckligt" - om man bortser från konsekvenserna för den lagvigda hustrun och eventuella barn. Men för dem jag älskar och bryr mig om - och det är några stycken inklusive min väninna och mig själv - så önskar jag vad som helst men inte detta. Det är inte värt det. Spring så fort benen bär - fast du just nu känner dig knäsvag.

Eller se honom i ögonen och säg så lugnt du förmår - trots att hjärtat brinner av den eld som inte ens de största vatten förmår utsläcka - " -Jag älskar dig över allt. Som jag aldrig älskat någon före dig. Jag vill leva med dig, vakna med dig, dela hus och räkningar med dig, gå ut med hunden med dig och bada skumbad med dig i alla mina livsdagar. OM detta är besvarat, så väntar jag här på dig. Red upp ditt liv och dina relationer. Kom tillbaka när du gjort det, så ska vi prata om framtiden. Men under tiden vill jag att du låter mig vara ifred." Om du inte förmår dig till att göra det så borde du måhända sätta dig ner och fundera på vad det är du utsätter dig för.

Från byrisonten: Hönsen hade lagt tre ägg. Squashen ger fortfarande bamseskördar. Kattungarna har hittat bästa platsen under soffan vid luftvärmepumpen. Alla hälsar!

Inga kommentarer: