Äpplekräm och bibelord

"Ringaste barn, som beder
lever oändligt tryggt
Mäktar långt mer än hjälten
som starkaste fästen byggt.
Måtte du aldrig glömma,
var du i världen går
Att till Guds eget hjärta
Den bedjandes suckar når"

-Oooo, sägerIris, du måste smaka min äpplekräm! Vi går via den lilla trädgården - med den magnifika ballongblomman (- Ja, Barbro sa, att hon då aldrig sett en så stor ballongblomma!) och balkongdörren rätt in i Iris kök. Äppelkrämen smakar - äpplen! En sådan arom. Och jag får mjölk till. Att jag sagt att jag var på väg in till Hörby har liksom redan underordnats detta, betydligt viktigare. Så hämtar hon konfirmationsbibeln och visar prästens omsorger i form av inskrivna bibelord och jag stavar mig fram genom sirliga citat: "Saliga äro de, som höra guds ord och gömma det". Det känner man ju igen..
Mer kuriöst: "Se, jag står för dörren och klappar. Du -oläsligt- lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig"......Med några fler välmenande ord på vägen signerat Erik Söderberg. Maglehem påskafton 1942. Över äpplekrämen kommer korten fram där hon skrivit om saknaden efter sin Hilding.
- Läs du, du som är präst. Och jag läser högt. Kära lilla Iris. Jag känner hennes sorg. Men också ett behov av att säga -Stopp! Det här kan inte ha varit meningen. Det måste finnas glädje i minnena också. Inte riva i såren hela tiden. Låta läka. Vi drar ut lådor med album och jag får äntligen se bilder på mannen som blev Iris. En riktig snygging på motorcykeln. Iris fnittrar i kvinnligt samförstånd. - Ja-a, han va' snygg, de'va' han nog. Ögonen glittrar till. Vi tittar på bilder från familjesamlingar och högtidsdagar. Iris som 50-årsjubilar. - Du va' ju skitsnygg!, säger jag. -Ja, ja, säger Iris. Det var jag kanske. Och där är Hilding och där är barnen och alla husdjur. Hundar och katter. Bilden på Hilding utsträckt på köksgolvet med goldentiken Cindy på armen. - Det var den enda pausen han tog på dan, då förstår du hur hans hjärta blev slitet.... Albumen åker ner i sina lådor igen. Jag är fortfarande på väg till Hörby, ju.
- Jag har psalmboken bredvid mig, anförtror Iris stolt innan jag går. De kära gamla psalmerna
'Hem, hem mitt ljuva hem' och jag sjunger med 'Var finns den plats på jorden så ljuv som du, mitt hem'. Kramar om denna söta och tackar för krämen. -Nästa gång blir det pannkakor, lovar Iris.

Från byrisonten: Hönsen hade överträffat sig själva; fyra ägg. Kattungarna har smakat sin första "riktiga" mat och har också konstaterat att vatten är blött. De uppvaktar Monty, som är MYCKET tålmodig. Gårdagens oxbringa äts idag med pepparrotsås. Alla hälsar!