tisdag 30 september 2008

Row, row, row your boat........

Och hösten kom på allvar någon gång under natten. Regnet öser ner, löven rasar av den stora lönnen och jag fick tända lampor redan till frukosten. En perfekt dag för en roddtur!!!!!


Ja, jag har blivit med roddmaskin! Äntligen, efter att ha funderat på det i åratal. Och Blocket ÄR bara fantastiskt! Jag har köpt nästan nytt bubbelbadkar (som väntar på ett nytt badrum), nästan ny tvättmaskin och torktumlare och så nu då, nästan ny roddmaskin. För 1300 pix blev detta snofsiga vidunder mitt. Med magnetiska motstånd och avstånds-, hastighets- och kalorimätare! Jungfruresan igår ägde rum till tonerna av Annie Lennox. Inte alltför snabbt med andra ord. Så småningom kanske det kan bli techno, men lagom är bäst för mina knän. Enda muskelgruppen som knorrar lite idag är mage och korsrygg. Nåväl, höll bara på i 12 minuter. Man får ju börja nånstans. Jag har nämligen lyckats gå upp vartenda ett av de 16 kilo jag promenerade av mig förra året. +1. Hög tid för skärpning och noggranna anteckningar av allt som slinker ner. Och regelbundna pass på den imaginära insjön i mitt arbetsrum. Eventuella ridturer på den lagom runda fjordhästen nästgårds inte att förglömma!

Min utställning: Igår gick jag en utomordentligt frustrerande rond med mina målningar. Det blev bara helt gräsligt! Jag tror att det är premiärnerverna som spökar.... "tentaångest". Så fort jag börjar tänka blir det fel! Jag styr för mycket och det märks. Stöööön!!! Idag ska jag jobba vidare i ateljén, brottas, leka - inte tänka för mycket och hoppas på att finna nåd. Har ringt till tidningarna.
Det blir "press-visning" på torsdag för Trelleborgs Allehanda, Sydsvenskan och Skånska Dagbladet. Full pott. (Marie var mycket nöjd.)

Från byrisonten: I Smygehuk är det oreda i fårhagarna igen! Baggarna hade tagit sig in till tackorna och dessutom hade tackorna skuttat in till baggarna! Snacka om att hoppa över skacklarna! Iris ringde, hon oroar sig för en eventuell magoperation. Hönsen hade bara lagt ett ägg igår, så de börjar kanske också känna av höstmörkret. Kattungarna är sju veckor idag! De kommer springande mot mig med svansarna i vädret när jag kallar på dem. Jag vill behålla allihopa! (Nej, jag ska inte. Lovar.) Monty deppar i regnet. Katterna håller sig inomhus. Alla hälsar!

PS Idag har jag blivit kallad till intervju i Eslöv! Har målat som en galning!!! Körde 9 min för fullt i "ekan" till tonerna av up-beat Diana Ross "Stop!, in the Name of Love". (Ja, ja. Det ska bli mer. En dag i taget, remember!) Hönsen hade faktiskt lagt tre ägg igen, så det var väl bara en tillfällig svacka igår. Hälsa där det passar!

söndag 28 september 2008

Gud och det gräs som är grönare


- Anton Johan Alexander, jag döper dig i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.

Dop är alltid lika underbara. Det är (för det mesta) babylycka i största allmänhet kombinerat med högtidlighet och en känsla av att vara mycket nära livets verkliga under - det att vi lever över huvud taget. Det låter ju som en självklarhet, men hur många gånger har jag inte stått med en begåvad, genomreflekterad gudsförnekare och konstaterat att -Visst, vetenskapen har svaren på mycket. Och vi ska ta till oss den kunskapsmassa som hela tiden tycks växa. Men hur mycket de än kommer dragande med strängteorier och kvantfysik och parallella universa, så har de fortfarande inte kunna förklara hur livet har uppkommit. Min Gudsbild överensstämmer i stort med Paulus', "Det är i Gud vi lever, rör oss och är till". Dvs Gud är den yttersta kraften som håller samman och genomströmmar universum från minsta atom till största solsystem och den kraften är inte opersonlig utan bygger på relation. Den yttersta - första och sista - manifestationen av denna relation är kärleken så som den en gång tog kropp och blev människa (Jesus). För att vi skulle förstå vem Gud är och för att vi skulle förstå vilka vi är i förhållande till Gud och till varandra.Att den kraft vi kallar kärlek utgår från Gud till var och en av oss som en gåva, inte för att vi är felfria, utan för att vi ska ge den vidare till de människor som berör våra liv. OCH för att vi ska ta emot liv av våra liv och hjälpa det livet att växa genom att skydda det, fostra det och vara goda förebilder. Allt detta och något mer - som inte går att ta på eller uttrycka på något annat sätt - allt detta lägger vi ner i dopet. Vi är älskade. Vi är inte störst i vårt eget individuella universum. Vi hör ihop med allt levande och den eventuella styrka eller makt vi har över det liv vi har fått att förvalta ska vi använda till att främja livet. Punkt. Färdigpredikat. För idag. Lille Anton blev i alla fall döpt med stolta föräldrar, faddrar, släkten och vännerna på plats i Hemmesdynge vackra kyrka. Solen sken genom de färgade blyglasen. Anton var inte riktigt på humör (jättetrött eftersom han inte fått sin förmiddagslur), så när mamma Caroline väl fått honom att somna tyckte jag att det var bäst att hon fick hålla honom medan jag döpte. Det gick bra det också. Han verkade nästa njuta av det ljumma vattnet.

Från Hemmesdynge är det inte långt ner till Smygehuk och Made in Smyge butik och galleri. Ja, det är där jag ska ställa ut och jag tyckte det var lämpligt att fräscha upp minnet beträffande väggar mm. Marie Haward, som driver butiken och hennes man Calle har jag känt sedan vi gick i småskolan i Limhamn(jag säger i för det har jag alltid gjort och jag är ju ändå uppväxt där!!!). Dvs Calle och jag gick i parallellklass redan på Strandskolan (inhyst i källarlokaler bakom "höghuset") och Marie kom till i tonåren. Det är mysigt med gamla "lekkamrater" som man hittar tillbaka till. De har skapat en fantastisk miljö av ett ställe som inte ens hade indraget vatten när de kom över det. Att Calle är snickare hjälper väl en bit, men inte hela vägen. Marie är inredare och älskar djur i allmänhet och hästar i synnerhet. Hon föder upp mörkbruna skönheter som får högsta poäng på Breeders och fölvisningar. Dessutom har de ett gäng Värmländska skogsfår som betar på maderna nere vid stranden. Nästan tama tackor flockar sig runt Marie när hon kommer med spannen full av godis. De pilska baggar, som tagit sig in till flickorna skulle separeras och återföras till sin egen hage. Det gick förbluffande lätt och jag var tacksam att ingen av herrarna satte ett horn i sidan på mig!!!!


Efter väl uträttat värv och ett glas öl på Marie och Calles veranda körde jag hemåt över Romelåsen och en fullständligt "breathtaking" solnedgång. Så var det bara att än en gång konstatera att Gud är den bäste målaren av alla! Kattungarna hade varit ensamma hela dagen för mamma var ute på vift. Hönsen hade lagt tre ägg. Alla hälsar!

fredag 26 september 2008

Hoppla!

Det är bara att gratulera sig själv till att ha hittat den här byn! Säg vad som inte finns här. Plötsligt hör man klippeti-klopp från hästhovar. Och var det inte en karatäristisk blond svans med mörk rand som man såg det sista av innan den försvann bakom ladan? Jovisst. - Halåå-å! - Menar du mej? - Ja! Ja, hej hej. Duu jag vill fråga en sak. Du har inte en snäll gammal fjording som du vill ha hjälp med ibland?
Visst hade hon det. Ett 15 år gammalt sto som stått och blivit fet. - Ja, då blir vi två feta käringar på ridturen. - Hahaha! - Kanske kan min väl insuttna Keiffersadel gå på den gamla damen.Kom in så får vi titta på den. - Ja det skulle kunna gå. Marita och unghästen Ilse inspekterade nämnda sadel och Marita fick mitt visitkort. Jag saknar ju det där med hästeriet. Fast jag vill inte upp på ett stissigt halvblod igen. Underbare Arrack (min häst, halvblod e Amiral) är numera en älskad kamrat till Emma uppe i Glimåkra och om några månader har hon betalt honom också. Det var det äventyret. Vill inte ha det ogjort, men hade gärna hoppat över (!) den avåkning jag var med om. Ett par knäckta revben och en höft som jag fortfarande är stel i. Det räcker. För att inte tala om vad det kostar. Och all tid det tar sen! Nej. En småfet fjordingtant låter mer som min melodi. Dessutom bor Marita på en gård "henn över gä'red". Det passar mig perfekt.

I altején: Några av målningarna är riktigt fina. Någon har jag problem med. Bara att jobba vidare.

Jobbfronten: En tjänst är utlyst i Ringsjöbygden dvs Hurva - Bosjökloster! Den danske kyrkoherden var mycket trevlig och bjöd bums in mig på besök i nästa vecka.

Byrisonten: Hönsen hade lagt tre ägg i "Turning Chicken". Kattungarna är oemotståndliga! Monty lever loppan på gården. Alla hälsar!

torsdag 25 september 2008

Konsten att göra en tavla

Alltså ibland är det som förgjort! Idag har jag fajtats med några målningar i ateljén. Man får liksom ta riktiga nappatag med de där bångstyriga bilderna. De har ett eget liv med en egen vilja och jag - jag känner mig som Jakob i den gammal-testamentliga berättelsen om hans nattliga brottning med en främmande man (metafor för Gud) vid Jabboks vadställe. Jakob, som inte låter sig besegras, säger till främlingen "Jag släpper dig inte med mindre du välsignar mig" (Första Mosebok 32:26). Jag förstår honom precis! Just som jag kände paniken flåsa mig i nacken - Nej! Det är bara för dåligt!!!! Det här kan jag inte visa!!!!! Men jag tänkte bannemig inte ge mig i första taget. Måla. Torka av. Måla. Torka av. Lavera. Ett lager till. Låte vara. Låta flyta ut....Ett streck. Ett drag med en annan pensel. Ett lager till.... och så plötligt lossnade det.Det var som om något löste upp sig. En slags välsignelse. Det är då det gäller att stoppa i tid. Så jag la ner penslarna, släckte och stängde. Låta natten lägga sig mellan mig och processen. Det är en process. Först är man blind sedan börjar man se och rätt vad det är stänger sig seendet igen. Ett okontrollerbart fokus. En avspänd koncentration. En form av bön.

Arbetsfronten.... Fick väl inte en chock igår när jag öppnade posten. Efterlängtat beslut från bliwa inkomstförsäkring var ett AVSLAG! Som tur var redde det upp sig i morse när jag fick pratat med handläggare Susanna. Det var sjukskrivningen i september förra året som ställde till det. Det saknades 12 arbetstimmar för att månaden skulle kunna räknas in i de erfoderliga 12 månaderna med minst 80 arbetade timmar. Låter det krångligt. Tja.... Vi kunde som tur var räkna in augusti som arbetad månad och då ska det lösa sig....... Phu! Minst 5000 pix netto i månaden. I Hörby vill de ha en ung kille till den utlysta tjänsten "för balansens skull". Skulle vilja se hur det hade uppfattats om de sagt att de ville ha en "ung tjej" för att de bara var medelålders män i arbetslaget..... "för balansens skull"???!!!? Kön och ålder är väl ändå inte det samma som meriter! Än mindre personliga sådana.

Igår var jag i Malmö i ärende och passade på att hälsa på hos Gunilla Wallin i hennes verkstad Formbart på Erik Dahlbergsgatan. Hennes keramik är helt fantastisk! Hon är en mästare när det gäller både form och färg och lyckas förena rätt form med rätt glasyr på ett sätt som få andra. Stora generösa glödröda fat och skålar, pionrosa, grönt, varmgult. Mmmm-mums. Kunde inte motstå en liten gräsgrön skål som nu står på matbordet. För 150 kronor var den ett fynd! Så blev det en titt-in hos Nina Martinez på Boutique 100. Nina driver butiken själv igen och ska vid sidan av second hand-verksamheten satsa på att köpa in en massa kul från Kina. Inte bara pärlor till de egentillverkade smyckena, utan också stora guacher (antika?) - familjeporträtt på den heliga kejsarfamiljen mm. De är - enligt inredningsmagasinen - tydligen sista skriket. Själv nöjde jag mig med ett par helgalna pärlörhängen för 100 spänn och kände mig hur frivol som helst. En sväng in om Davidhallstorg för att köpa sushi "take-away" och sedan kändes det rätt skönt att kömma hem till byn igen.

Från byrisonten: Bianca låg och värpte inne i det läckert designade (tack, Jörgen!!!) redet - även kallat "Turning Chicken" - och jag ville inte störa, så det blir ingen äggarapport. . Däremot kan jag berätta, att kattungarna inte alls är så duktiga på att gå på lådan som jag trodde! Det visade sig att allt möjligt fått tjäna som toalett. Under gästsängen var en favorit, för där hängde lakanet ner. Perfekt för att suga upp både nr1 och nr2... Bakom soffan och bakom den stora målningen i vardagsrummet var andra fyndplatser. Fram med mopp o såpa. De lär sig väl. Annars är de bara till glädje! Leker hela havet stormar, ägnar sig åt glimabrottning och jagar varandra i bästa Charlie Chaplin och Buster Keaton-stil. (Hur de lyckas hoppa rätt upp i luften från stående är en sak som bara katter vet). De äter mer o mer "riktig" mat men fortfarande är mammas "välle" godast! Alla hälsar!

tisdag 23 september 2008

Å grind-slant-en hit, å än slant den dit......

.... Ja halleda'. Jag säger då det. Har ni försökt sätta upp grindar någon gång? Låt mig berätta. Man tar två grindar.Ett par. Sedan tar man två par gångjärnsbeslag. Där är fyra hål i varje beslag. Till bultarna. Som håller fast beslagen. Hmmm. Man åker till Hörby och köper gångjärnsbeslag och bultar med muttrar. Man tar ett sisådäringt ögonmått.
Sådär ungefär ska väl bultarna vara.Sen köper man åtta bultar och åtta muttrar och åker nöjt 12 km hem igen (2,5 mil turoretur). Bra. Så ska då grindarna upp. För långa bultar. Det sticker ut alldeles för mycket. Det blir fult. Man åker in till Hörby och byter bultar. (2,5 mil) Åtta stycken. Man kommer hem med rätt storlek och så har man köpt små brickor med hål i för att kunna trä på gångjärnen och justera grindarna i höjdled vid behov. Jättebra tänk. Ögonmått. Toppen. Man borrar hål till bultarna och börjar montera beslagen. En grind monterad. Sketabra. Vi använde tre bultar till varje beslag. Men det saknas ju för #%& fyra muttrar! Jag blir tokig!!!! Får spel. "Har du kollat att du har bultar då?", frågar Jörgen stillsamt. Vaddå. Nejmen det saknas ju bultar också! Jag blir galen!!! Fast lite mindre galen än om jag åkt ifrån muttrarna. Hade ju räknat fel från början. (Fyra gånger fyra blir sexton och inte åtta, det har ni väl redan räknat ut. Skratta inte åt mig!!!) Iallafall. Åker väl som ett skott in till PG Woody i Hörby igen. (2,5 mil) Köper fler bultar. Kommer hem. Grind nr två åker upp. Men va ¤%&! Det är ju snett!!!! Fram med dom små brickorna. Men vad ¤%& dom passar ju inte! Hålen är för små!!! Nä nu behöver jag en smörgås. Det här går inte. Jag blir tokig. Jörgen steker ägg och bacon. Lugnet lägger sig. Men det sista jag sa till min "personliga assistent" inne på Woodys var "Ta det här på rätt sätt, men nu vill jag inte se dig på ett tag". Fatta vad de kommer att ha att garva åt på fikarasten när jag kommer in för att byta brickorna imorgon. Kanske. Eller så väntar jag någon dag. En annan liten finess med grindar är grindstolparna. De står inte i lod, de står inte i våg. Än(grind)slant det hit och än slant det dit. Men snyggt blir det bara det blir jämt. Om bara grindarna hade varit lika stora! Den ena grinden är en cm högre än den andra. Vi får se hur mycket jag retar mig på det och om jag tar grindeländet till nåt snickeri för åtgärd. Ja, halleda'.

Hönsen kommer nu i alla fall att kunna gå runt torr-fotade på sin lilla patio, emedan Jörgen och jag fick upp den sista remsan med takpapp innan han var tvungen att åke hem till Malmö. Tack gode Gud för sådana vänner!!!! (Alltså att han hjälpte mig, inte att han åkte hem!) Nu ska jag bara fylla på lite fräsch sand till dem. Den ska jag få ta hos snälla grannen Lena, som fått hem en stor hög. Mer om det en annan dag.

Från byrisonten: Hönsen hade lagt fyra ägg. Kattungarna sköter sig jättebra och har lärt sig gå på lådan. De växer så det knakar och blir bara roligare och mer fulla av upptåg för varje dag. Det har varit en härlig höstdag med sol och lagom värme. Den stora lönnen i trädgården blir allt gulare. Monty har haft hur kul som helst och har rymt minst tre gånger under dagen för att jaga flygplan - en liten hobby han har.
Alla hälsar!

måndag 22 september 2008

Alltmer, ju mer det duggar, tidelipom


Grått, kallt, höstigt. Men inte hindrar det diverse små och stora byggprojekt. Vännen Jörgen är snäll och ställer upp när hönsen behöver ny taktäckning över sin uteplats och de nya grindarna ska monteras. Han tycker rentav det är kul. Och tur är det. Jag har höjdskräck och är smidig som ett kylskåp medan han dödsföraktande skuttar upp på det allt annat än stabila taket. Jag spikar och Jörgen klänger. Jag beundrar och Jörgen mäter och skär till. Resultatet blir ganska bra, även om vi tvingas konstatera att det fattas ett par meter på rullen med takpapp. Dvs det blir till att köpa 15 meter för att få ut de 2,5 som saknas! Sura pengar.

Arbetsfronten: Glädjen visste inte till sig när jag såg att det finns en ledig prästtjänst i Hörby. Håll tummarna - bed för mig! Gör vad som helst! Det vore ju helt underbart om jag hade kunnat få den tjänsten. Dessutom är det ett par andra tjänster som är ute. Lite hoppfullt.

Från byrisonten: Vi tänder brasa och myser. Hönsen har varit alldeles för spattiga idag med takläggning och allt, så därifrån kan jag inte rapportera. Monty har fått ett nytt halsband. Ursnyggt. Fast han liknar mest en koalabjörn och behöver trimmas. Kattungarna har haft besök av Enok med mamma Cathrin och jag är så glad för nu är lille Knut tingad! Alla hälsar!

söndag 21 september 2008

I am fiftythree going on seventeen......

Så begår man då kulturnatt. Bästa-tjejen och tillika Lundabon Ebba hade som vanligt läget under kontroll. Det skulle ätas knyt-middag hos grannen Sven (gräsänkling) med hela kamratgänget. Alla drog med sig något i matväg plus vin. Ebba hade gjort gryta på hjortfilé, Ytti bistod med en fisk-d:o, där fanns sushi och friterade saker - inklusive värdens camemberter - såååå 70-tal och såååå rätt - en massa goda ostar och fransk chokladtårta ( ackompanjerad av Jonas ursnygga flickvän som med lagom jämna mellanrum ägnade sig åt franskt tungotal och bidrog till att ge denna måltid en "Air de France"). Mitt bidrag bestod av Ottos nougatglass, grekisk yogurt och varm rabarberkompott smaksatt med kardemumma. Mumma! Och vinet tog aldrig slut! Det kallar jag mat-under!

Men innan dess tog Ebba och jag den väl upptrampade "glädjeslingan" ner till Grand Hotel och det slags vuxenvariant på lördagsslabb som bara Lund kan skryta med. Hur härligt som helst. Liksom ungt fast medelålders, om ni fattar. Vid stambordet mitt i den stora salen satt Ulrika och hennes Miguel(vilken man! Klona honom för bövelen!) och några andra festglada människor. Själva kulturnatten såg man inte mycket av mer än några nordiskt skära rumpor som fjäderprydda dallrade i sambatakt - lite som mina höns, faktiskt, när jag tänker närmare efter. Inte ens när vi följde våra egna spår tillbaka till Grand efter aväten middag Chez Sven, blev det mycket till kulturkonsumtion. OM man inte räknar med Grands eget bidrag på temat ostron och champagne. Men för 30 kr styck fick jag nöja mig med att "consume by aproxy" eller ställföreträdande ätande. (Nej, det är inte en ny bantningsmetod, ej heller en nattvardsteologi) Å andra sidan hade någon av oss blivit lite vinmarinerad vid det laget och satte in den målsökande missilen på vad som eventuellt kunde finnas i singelhörnet (även kallad "fyndhörnan" ???!?) i baren. Jag vet inte om jag är ett sanningsvittne i detta, men beståndet av singelkillar begränsade sig till ett enda exemplar som mest tittade ner i glaset. Suck. Så småningom landade jag lyckligen i Ebbas gästgryt i källaren. Där sover man som en prinsessa på ärten.

Och kulturnatten - tja, den kunde vi ju läsa om i Sydsvenskan över de lagom löskokta äggen och det ljuvligt smakande kaffet! Alltmedan vi stämde av stämningen och kände av gårdagens festligheter... Tristare facit: En våldtäkt på Ebbas lilla gata med poliser (även en kissnödig sådan, som knackade på och fick nyttja Ebbas faciliteter) och avspärrad gata.

Och så Malmö då. Som en krigszon. Poliser i rena bataljer med horder av ungdomar. Om det nu var "reclaim the city" eller några andra proffsbusar. Facit: Skadegörelse, misshandel, avspärrningar. Ryktet nådde ända till Lund under natten. "Det är fullt krig i Malmö!". Och det hjälper liksom inte att den pågående "European Social Forum" inte kan lastas för händelseförloppet. Till de städade föreningarna och deras samlingar dras ungdomar med helt andra aktiviteter på agendan. Så sorgligt med all denna missriktade vrede. Så trist att dessa förvirrade småglin ska få förstöra för alla "äkta" idealister. För världen behöver sannerligen inte mer våld. Omtanke och engagemang kan vi däremot inte få för mycket av.

Från byrisonten: Monty sov hos grannen Ylva under natten och är - på cairnterriermanér - glad att vara hemma igen. Kattungarna slänger sig - bokstavligen - över maten. Hönsen hade lagt tre ägg.Alla hälsar!
Min utställning i Smygehuk öppnar den 5 oktober.

Jag har förstått att många följer min blogg, vilket gläder mig!!!! Fortsätt med det. Skicka adressen till vänner. Kommentera gärna.

Tjo, hopp och kärlek

- Du kanske ändå måste fundera på vad du utsätter dig för, säger jag insiktsfullt till väninnan när hon suckande konstaterar, att älsklingen inte hört av sig sedan han for i fredags. Älsklingen är utan täckning på mobilen. Älsklingen bor på annan ort. Älsklingen är gift. Älsklingen är kort sagt utom räckhåll.

Jag har varit där själv, så jag vet vilken ödslig plats det är. Längtarp. Saknaryd. Väntanshult. Gift man. Det står ju inte precis stämplat i pannan på dem när de kommer invalsande i elegantaste Fred Astair-stil i ens liv. Lagom solbrända. Lagom avspända. Med en av buspojke på grönbete glittrande blick. Gärna utan vigselring. Och definitivt utan hustrun vid sin sida. Jodå. Jag har varit där. (Länge sen, men dock) Ätit av den förbjudna frukten, som smakar ack, så sött men ger den värsta av baksmällor. FÖR DET FINNS INGENSTANS ATT TA VÄGEN. Har du kört av motorvägen och landat i någon av de där gudsförgätna hålorna (se ovan) så är du liksom fast där. Inga skyltar som visar vägen ut igen. Du är fast med det surt osande hamburgerhaket, kiosken, macken och en nerlagd affär.

Ni kan inte visa er tillsammans. Inte gå på fest. Inte handla på ICA - eller Ikea! (Detta lakmuspapper för varje förhållande - för att inte tala om när man med gemensamma ansträngningar och hela sin team-building-kompetens, ska montera sin första Billybokhylla !). Kort sagt. Ni får hålla er inomhus eller på främmande ort, ständigt med en klump i magen för ifall ni råkar stöta ihop med någon av älsklingens grannar/arbetskamrater/släktingar hemifrån, eller någon gödselspridare ur din egen bekantskapskrets.

Stulen kärlek. Smaka på den. Det går ju inte ihop. Kärleken är en gåva. Ibland drabbar den en bortom all sans och allt vett. Det är, som det beskrevs redan på gammaltestamentlig tid så, att man är "sjuk av kärlek". Och är man sjuk så är man. Det kan man inte riktigt rå för. Och ja, det händer att det slutar "lyckligt" - om man bortser från konsekvenserna för den lagvigda hustrun och eventuella barn. Men för dem jag älskar och bryr mig om - och det är några stycken inklusive min väninna och mig själv - så önskar jag vad som helst men inte detta. Det är inte värt det. Spring så fort benen bär - fast du just nu känner dig knäsvag.

Eller se honom i ögonen och säg så lugnt du förmår - trots att hjärtat brinner av den eld som inte ens de största vatten förmår utsläcka - " -Jag älskar dig över allt. Som jag aldrig älskat någon före dig. Jag vill leva med dig, vakna med dig, dela hus och räkningar med dig, gå ut med hunden med dig och bada skumbad med dig i alla mina livsdagar. OM detta är besvarat, så väntar jag här på dig. Red upp ditt liv och dina relationer. Kom tillbaka när du gjort det, så ska vi prata om framtiden. Men under tiden vill jag att du låter mig vara ifred." Om du inte förmår dig till att göra det så borde du måhända sätta dig ner och fundera på vad det är du utsätter dig för.

Från byrisonten: Hönsen hade lagt tre ägg. Squashen ger fortfarande bamseskördar. Kattungarna har hittat bästa platsen under soffan vid luftvärmepumpen. Alla hälsar!

fredag 19 september 2008

Äpplekräm och bibelord

"Ringaste barn, som beder
lever oändligt tryggt
Mäktar långt mer än hjälten
som starkaste fästen byggt.
Måtte du aldrig glömma,
var du i världen går
Att till Guds eget hjärta
Den bedjandes suckar når"


-Oooo, sägerIris, du måste smaka min äpplekräm! Vi går via den lilla trädgården - med den magnifika ballongblomman (- Ja, Barbro sa, att hon då aldrig sett en så stor ballongblomma!) och balkongdörren rätt in i Iris kök. Äppelkrämen smakar - äpplen! En sådan arom. Och jag får mjölk till. Att jag sagt att jag var på väg in till Hörby har liksom redan underordnats detta, betydligt viktigare. Så hämtar hon konfirmationsbibeln och visar prästens omsorger i form av inskrivna bibelord och jag stavar mig fram genom sirliga citat: "Saliga äro de, som höra guds ord och gömma det". Det känner man ju igen..
Mer kuriöst: "Se, jag står för dörren och klappar. Du -oläsligt- lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig"......Med några fler välmenande ord på vägen signerat Erik Söderberg. Maglehem påskafton 1942. Över äpplekrämen kommer korten fram där hon skrivit om saknaden efter sin Hilding.
- Läs du, du som är präst. Och jag läser högt. Kära lilla Iris. Jag känner hennes sorg. Men också ett behov av att säga -Stopp! Det här kan inte ha varit meningen. Det måste finnas glädje i minnena också. Inte riva i såren hela tiden. Låta läka. Vi drar ut lådor med album och jag får äntligen se bilder på mannen som blev Iris. En riktig snygging på motorcykeln. Iris fnittrar i kvinnligt samförstånd. - Ja-a, han va' snygg, de'va' han nog. Ögonen glittrar till. Vi tittar på bilder från familjesamlingar och högtidsdagar. Iris som 50-årsjubilar. - Du va' ju skitsnygg!, säger jag. -Ja, ja, säger Iris. Det var jag kanske. Och där är Hilding och där är barnen och alla husdjur. Hundar och katter. Bilden på Hilding utsträckt på köksgolvet med goldentiken Cindy på armen. - Det var den enda pausen han tog på dan, då förstår du hur hans hjärta blev slitet.... Albumen åker ner i sina lådor igen. Jag är fortfarande på väg till Hörby, ju.
- Jag har psalmboken bredvid mig, anförtror Iris stolt innan jag går. De kära gamla psalmerna
'Hem, hem mitt ljuva hem' och jag sjunger med 'Var finns den plats på jorden så ljuv som du, mitt hem'. Kramar om denna söta och tackar för krämen. -Nästa gång blir det pannkakor, lovar Iris.

Från byrisonten: Hönsen hade överträffat sig själva; fyra ägg. Kattungarna har smakat sin första "riktiga" mat och har också konstaterat att vatten är blött. De uppvaktar Monty, som är MYCKET tålmodig. Gårdagens oxbringa äts idag med pepparrotsås. Alla hälsar!

torsdag 18 september 2008

Anvisat arbete

Man är, som det heter numera, "mellan jobb". Man är inskriven på arbetsförmedlingen. Man behöver sin a-kassa. Man får numera klara besked:
- Du måste söka alla jobb du kan tänkas få i hela landet som ger dig minst 90% av din a-kasseersättning,säger den kompetenta arbetsförmedlaren på kontoret i Hörby. Från dag ett, tillägger hon på min frågande blick.
Alltså, vi tar det en gång till: Alla arbeten, som jag kan få och som ger mig minst 90% av min a-kasseersättning. Det betyder alla jobb i hela landet som ger mig minst 13.500:-i månaden. Om jag blir anvisad ett sådant jobb måste jag söka. Får jag det måste jag ta det. Städerska i Umeå. Inget fel på att vara städerska, inget fel på Umeå, men det här kan väl ändå inte vara säkskilt väl använda pengar. Staten har ju investerat icke helt obetydliga belopp på min långa,fina,akademiska examen. Idag blev jag anvisad en prästtjänst i Gislaved. Jag skrev snällt till dem att jag är präst i Lunds stift och att jag sökt fem tjänster här och att jag hoppas få någon av dem, men att jag blivit anvisad att söka detta jobb och därför gör det. Jag skulle då inte vilja sitta i en kyrkonämnd i dessa tider.

Till trevligare ting. Låt mig presentera Miki. Miki är en av byns - förhållandevis många - entrepenörer. Hon driver scapnet.se med butik för scrapbooking i ena längan på gamla Gästis. Hon och maken Per med tre barn köpte Gästis ungefär samtidigt som jag köpte mitt hus. Vi kan väl lugnt säga, att de hade lite mer renovering kvar än vad jag hade. För att inte tala om vad de upptäckte när de kollade under takpannorna på södra längan.
- Det hade blivit billigare att riva och bygga nytt, skrattar Miki. Hon har nära till skrattet och får massor av kråkfötter runt de glada ögonen. Själv hade jag nog kunnat hålla mig för skratt. Någon miljon senare tycks Per Och Miki fortfarande beundransvärt tålmodiga.
Per har stora visioner om att samla bygdens småföretagare under längornas nya tak, "pimpa" Gästis och dra igång evenemangskvällar. Jag har lovat att dra ihop ett stort gäng om han fixar kasedansen.... eller varför inte lite country! Deras hustomte Anders lämnar byn för hemstaden Halmstad och jag var bara tvungen att yla min sorg! - Herregud!, pep jag i falsett, byns enda snygga singelkille!!!!!! Jag menar, här har man gjort sig små ärenden och svansat hela sommaren. Har det blivit nåt mer än ett hej? Icke då. Det hade man inget för. Miki skrattar så hon kiknar.
Anders bara fnissar nöjt med händerna fulla av vad det nu är han sysslar med.
Men ändå.... Det var ju i alla fall något att vila sina rödkantade ögon på. Suck.

Hönsen hade lagt tre ägg. Kattungarna leker kurragömma i bokhyllan. Det blir rimmad oxbringa med rotmos till middag. Alla hälsar.

onsdag 17 september 2008

Mer om grisar och lite om måleri

Idag, när jag varit duktig och storstädat (lopporna) tänker jag bara vara lite lat och vidarbefordrar följande i avdelningen "värdelöst vetande" (eller???) som jag fick mig tillsänt av den underbart roliga Gunilla (Dax-Kompis) i Norrland:

Visste du att...

Om du skriker I 8 år, 7 månader och 6 dagar har du producerat
tillräcklig energi för att värma en kopp kaffe?
(Är knappast värt det...)

Om du fjärtar oavbrutet I 6 år och 9 månader kommer du att producera
tillräckligt med gas till en atombomb?
(Nu börjar det likna något!)

Hjärtat producerar så pass stort tryck när det pumpar blod runt I
kroppen att det kan spruta 914,40 cm ?
(Oh My God!)

En gris orgasm varar I 30 minuter?
(I mitt nästa liv vill jag vara en gris!!)

En kackerlacka kan leva I 9 dagar utan huvud innan den dör?
(Ohyggligt!)

(Jag har fortfarande inte kommit över det där med grisen...)

Om du bankar ditt huvud in I väggen gör du av med 150 kalorier I
timman?
(Prova inte detta där hemma. Men kanske på arbetet...)

Hannen hos vandrande pinnar kan inte para sig när dennes huvud är
fast vid kroppen. Honan tar initiativet till sex genom att slita
loss hannens huvud?
('Älskling, jag är hemma! Vad f...?!')

En loppa kan hoppa 350 gånger så långt som sin kroppslängd? Det
motsvarar att en människa hoppar längden av en fotbollsplan.
(30 minuter...Lyckliga gris.. Kan du föreställa dig detta??)

Havskatten har över 27000 smaklökar!
(Vad kan vara så välsmakande på botten av havet?)

Några lejon parar sig över 50 gånger om dagen?
(Jag vill fortfarande va en gris I mitt nästa liv - kvalitet framför
kvantitet!)

Fjärilar smakar med fötterna?
(Någonting jag alltid har önskat att veta!)

Den starkaste muskel I kroppen är tungan?
(Hmmmmmm....)

Högerhänta människor lever I genomsnitt 9 år längre än vänsterhänta?
(!)

Elefanter är de enda djur som inte kan hoppa?
(OK, det är nog bra.....)

En katts urin lyser under svart ljus?
(Svart ljus.... ?)

En struts öga är större än dennes hjärna?
(Jag känner människor med samma problem...)

Sjöstjärnor har ingen hjärna!
(Sådana människor känner jag också!)

Isbjörnar är vänsterhänta?
(Om dom byter, kommer de att leva längre!)

Människor och delfiner är de enda arter som har sex för lustens
skull?
(Men grisen då?)

Ja. Och från min "byrisont": Iris kom in med potatis. Hönsen hade lagt tre ägg. Jag ska ha utställning i Smygehuk i slutet av september till mitten av november. Jag var hos Fredrik i Bjärsjölagård och fikade och vi konstaterade att de flesta målare har fått det om bakfoten - utom Clifford Still (snacka om sexigt måleri) och Mark Rothko (snacka om andlighet!) Ja, så sitter man där som den stackars Job på sin askhög och skrapar sina myggbett med krukskärvor... Okej, okej. Men OM vi nu ska jämföra oss - vilket vi inte ska, men OM, då ska vi väl ändå mäta oss mot de bästa. Eller? Tacka Gud för att vi får uppleva något så vacker, så erotiskt, så..... omstörtande som bara ett SANT måleri kan vara.
Medan vi begrundar detta kan vi ju också fundera på vad vår Herre hade i åtanke när han skapade squashen. Mina antar allt mer monstruösa proportioner.

Siri - stressad av dammsugaren - tyckte hon skulle flytta sina ungar idag igen! Mor och barn flyttades lyckligen tillbaka. Alla hälsar! (Man kanske ändå skulle bli gris i nästa liv.... om man nu får bestämma och om man tror på reinkarnation, vilket jag ju inte gör, så då kan det ju vara detsamma och vem vet vad som händer när vi dör, kanske en orgasm i evighet och det slår ju grisens med hästlängder, typ.... vi återkommer i ämnet - eller inte)

tisdag 16 september 2008

Surt, sa grisen



- Fläskkarré 29.90 kilot! Det är vad jag kallar ett passa-på-tillfälle. Grishals med katrinplommon och riktig sås och potatis. Gud, så gott. Gack väl in på ICA Kvantum i Hörby och köpte mig en bit av den billiga karrén (Ylva, grannen, passade också på).

Si, det katrinplommonspäckades och lagades så det stod härliga till. Men vad var det för lukt???!? Det luktade ...... piss! Det smakade .......piss! Jag lovar, grisen var oätlig! Nä-ä-ä-ä. Man blir ju inte lite besviken och tänker "Vad är det för gammal sur-galt dom försöker prångla ut på ICA den här gången, då?" Och pengar är pengar om än bara 38,80 (priset på nämnda bit gris).
Med min allra vänligaste röst - väl dold besvikelse - klagade jag för jourhavande köttmästare vid dagens besök på Kvantum.... -Så tråkigt. Har du steken med dig? Äh, vi struntar i det, sa den förstående människan. - Ett ögonblick, ska vi ordna detta. Efter en stund kom hon tillbaka med en tillgodocheck på 40 kr.
Under tiden hade en rar liten tant tjuvlyssnat: - Jag kunde inte låta bli att höra vad du sa, sa hon vänligt. Det samma hände mig med en julskinka en gång. - Galt, sa jag i samförstånd. - Jo, nickade tanten, så är det nog.
Tänka sig. Ett gammalt svin som luktar piss. Det var nåt nytt.

För övrigt: Kattungarna utforskar sitt universum. Men de är inte tuffare än att de ropar efter mamma när det blir för läskigt. Gångjärn till de nya grindarna har införskaffats. Hönsen har värpt två ägg. Alla hälsar.

måndag 15 september 2008

Huvud, axlar, knä å tår, knä å tår......

Nej, nej , nej...... Det gör ont i hela kroppen. Huvud, axlar, händer, höfter, knän och fötter. Initierade Bibi visste berätta att det går nån förkylning och jag har ju varit halvförkyld nu i nån vecka. Jobbigt är det i alla fall.

Mer gnäll: Djuren har loppor! Både Monty och katterna. Tom på småttingarna har jag sett en loppa. Veterinären hade inte mycket tröst att ge.
- Dom lägger ägg i alla springor. Antingen får du städa som en galning eller ringa Anticimex!
I mitt fall betyder det Nomor, eftersom jag har hemförsäkringen i Trygg Hansa. Jaha. Då är de bokade till den 20 oktober. Då är små-kisarna gamla nog för att få loppmedel - en förutsättning - sedan ska det sprutas längs med golvlisterna och allt som kan tvättas skall tvättas och alla djur måste hållas borta i ett dygn för att det är så giftigt.

Roligare då när dagen får ett litet avbrott av Fredrik, som ringde och var sugen på kaffe. Han kom med apfelstrudel och tillförde lite energi. En ren slump att Fredrik och jag fick kontakt igen. Jag kom gående över Lilla Torg i Malmö någon gång i början av sommaren när vi krockade. Då hade jag inte sett honom på flera år. Det var många i konstsvängen som jag tappade bort när jag stängde galleriet och Fredrik (Jensner) till hörde de där unga, vilda och lite omsvärmade. Bl a var han assistent till Ola Billgren under de sista åren Ola levde.
Det blev under alla omständigheter ett glatt och varmt återseende där på Lilla Torg och vi fortsatte in i Saluhallen och tog en sushi. Glädjen blev ju inte mindre när vi kom på att vi bodde jättenära varandra! Han i Bjärsjölagård och jag i Östraby - bara någon km emellan. Skitkul! Och på den vägen är det. Han hjälper mig att klippa häckarna och jag..... tja, jag bara ÄR. Som den av utkämpade strider ärrade konstveteran jag ändå är, låter jag mellan varven något undslippa mig i stil med:
- Nu får du skärpa dig! Hem och jobba! Eller - Du. Du ska bara måla, så ordnar sig resten! Ja. Sådana råd kan ju bara den ge som har varit med, det begriper väl varenda människa!
Idag hade hönsen lagt tre ägg. Kattungarna mår bra. Jag studerar flitigt i rosenboken. Alla hälsar!

söndag 14 september 2008

Envar sin egen Foppa-toffel

-Du KAN bara inte ha ett par foppa, sa väninnan bestämt.
-Jamen, bara när jag går ner till hönsen, försökte jag.
-Nej, inte ens då.


Vad är det för fel på Foppa-tofflan? - Den är skön, den är unisex, den finns i en massa glada färger.Den är fotens motsvarighet till mysdressen! Och smakpolisen vittrar "prime crime". Vi talar alltså majestätsbrott eller -

Saker jag inte vill bli hittad död i:
1) Foppatofflor
2) Trasiga underbyxor
3) En husvagn
4) Ett motellrum på Småländska höglandet.
5) Under fyndkorgarna på Lidl.
Ja, ni förstår DIGNITETEN!!!!!

Hur ser DIN foppa-lista ut?

Annars är modet rätt laid-back här po' lann'ed. Jag går utan en tillstymmelse till darr på manchetten ut och hämtar tidningen i min gamla slitna ceriserosa morgonrock. Mysbyxan åker bara av när jag ska in o handla eller begår storstad. Jag "chillar" under kastanjen utan att tveka det minsta i kombinationen fläckiga lila bomullsbrallor, brun o vitrandig top och senapsgul "dun"-väst. OCH FOPPATOFFLOR!!! Ett ömkligt förfall eller ett mode som säger "Skit i de' du, så lever du längre!!!!"?

Haffade Iris vid brevlådorna och drog in henne i köket för en pratstund. Och vilken pratstund det blev. Hon berättade om sin ungdomskärlek, som det inte blev nåt med, om hur hon träffade sin Hilding och gifte sig 25 år gammal, om hur hon saknar honom varje dag. Hans omsorger, hans trygga närvaro, hans goda humör. Femtio år fick de ihop innan hon blev änka för sex år sedan. Och jag tänker att man måste gifta sig ung - och hålla ut - för att kunna ha varit gift i femtio år. Nu ska vi känna varandra efter första daten!

Efter pratstunden gick vi ner och tittade till hönsen - plockade dagens äggskörd - och beundrade vindruvorna som är på väg att mogna. Innan hon gick lovade Iris mig att bjuda på pannkakor när jag hälsar på henne!

lördag 13 september 2008

Hörby svänger fett





Måste säga, att Hörby faktiskt inte är så dumt. Vackra hus, trevliga miljöer med ån som flyter fram genom centrum, ett oförstört torg och bra service av alla upptänkliga sorter. Tom ett litet latte-café!


Tog granne Ylva i bilen och for de 12 km till Hörby City. Där var det Victoria-marknad "som på mormors tid" - dvs fler halmbockar än lågprisfoppatofflor - Vi sansade oss och gick på Apotek för loppmedel till mina djur och nikotintugg till Ylva och System för vin och Granngården för att köpa linoljefärg till mina nya grindar. Och så vernissage på Hörby Museum för Bianca Maria Barmens utställning - älskar hennes bildvärld, en slags zen-buddhistiska sagor. Har lärt känna Bianca och hennes Channy helt nyligen och hade tänkt säga hej, men hon hade redan åkt.....



I museiträdgården var det "Trädgårdsdag"med plantor, prylar och pileflätning. Ylva och jag blev omedelbart hooked på att gå kurs!
Inne på bibblan hade de hakat på trädgårdstemat och sålde gamla böcker för en tia styck, så Ylva hittade en om örter och jag köpte en om rosor. Höstens projekt är att plantera en rosenrabatt där det nu bara står en massa sådana där gula svansar/plymer som ju inte gör någon människa glad. Nu ska jag studera sorter och lämplighet. Hönsen hälsar!