Torr, kall och... - Nejtack, jag kör.

Festligt, färgstarkt och fullsatt, med outsinliga mängder av Henkel T.... Bloggen gratulerar bröderna Claus och Yan Leger till nya lokalen - hypertrendigt nere vid Dockan i Malmö. Men en lokal är ju inget utan innehåll. Det gäller i största allmänhet men gallerier i synnerhet.

Så: Grattis Ulf Trotzig!

Med sina 80+ går nestorn av modernistiskt - naturlyriskt - västkustkoloristiskt - har aldrig ens sniffat på postmodernistiskt - ja, kort sagt "GAMMALT HEDERLIGT" KLASSISKT MÅLERI - ja, just han, går lös på dukarna med en vitalitet som inte står den tidige Sid Vicious (ni vet punkens barndom) efter. Säkert, klockrent, ömsom smek- ömsom våld-samt. Alltid kärleksfullt. Påminner mig om när jag förärades ett glas 40-årig rom. "Det smakar som jag vill bli kysst", var allt jag fick fram, medan den siden-sammetsfrasande-slinkande drycken dansade tango med mina smaklökar och papiller. Finare komplimang kan en kvinna inte ge! Hör ni det killar!!?! Vi flickor vill bli "swept off our feet". Men gärna känsligt, kontrollerat och utdraget. Tack Ulf Trotzig för den upplevelsen. (Gå in på Galleri Legers hemsida för mer bilder på den utställda konsten - bara att Googla)

Tog med mig Jörgen Elerud på nyöppningen och träffade dessutom en massa "kändisar"
- och såna som brukar plåta och skriva om kändisar - eller hur Håkan Bengtsson och Christina Sandberg??! På tiden att ni hamnar på bild. Ni är ju alltid med när det beger sig. Hej, hej.



Härligt att få krama om Birgitta Ahltorp














och Christine Ahrholt och hennes underbara faster (?) Barbro Sylvan (jämngammal med utställaren och som tänker börja blogga och givetvis har dator - OCH visitkort beställt på nätet OCH som var med i Paris när livet där dansade och log. Jag tror att det kommer att bli en intervju. Måste ju höra vad hon hade för sig egentligen. Dessutom fäller hon sylvassa, skitroliga och insiktsfulla kommentarer om de mest skiftande företeelser). Göran Skytte ville inte krama någon annan än Birgitta A (din snåljåp!)- Kunde också säga hej till Helmtrud Nyström och hennes man. Jättekul att träffa Lizzie Lundberg igen - Gud vad söt hon är!!! Ser ut som en tonåring (lite gråare, lite rynkigare men med samma nyfikna ögon som en oförstörd 16-åring).



Caca Sonesson, kär väninna,
Thomas Diestel med käresta,

Mariana Manner och Jet-te Ranning (alltid lika gullig), Peter Hahne vimlade förbi överstressad, hans Agneta hade ritat lokalerna och var på ingång.








Bifogar lite blandade bilder. Alla känner väl igen sig själva! ?!?? Några känner igen varandra. Nästan ingen känner igen alla! Och PS Värst vad vissa har åldrats! Det gäller väl dock bara alla andra, inte gäller det väl lilla mig, eller HUUUUR???!?Ja, och så charmanta tandläkarparet Monica och Lars Wickström.

Saken är den att jag känner mig så hemma i den här miljön. Den är som en fristad. Antagligen var det det som drog mig till konstvärlden från början. Alla är välkomna - men sen är få utvalda. Det är lite som i kyrkan......Okej. Det blir en annan blogg, känner jag. Hur dagen slutade vet under alla omständigheter bara de som gick tvärs över kajen till båtkrogen "Mai-Tai" där vernissagefesten fortlöpte. Men jag, som ju inte kan cykla hem, plockade upp en entrecote och en bakpotatis på ICA i Löberöd och intalade mig att jag hade det mysigt. Fast......

Jobbfonten: Nä. Det är inte kul.Inte kul med de ostrukturerade dagarna. Ge mig något vettigt att göra! Nu. Denna väntan. Nu har jag ringt på ett jobb i Jämshög. Vikariat i ett år. Men hellre 10 mils pendling än inget alls. Det var ju inte detta jag prästvigdes till. Eller? Och höstmörkret underlättar inte det hela.

Och byrisonten: En till av kattkillarna är tingade. Det blir nog Miró och så behåller jag Milou - numera Louie. Plus Miranda. Äsch. Det får bli som det blir. Bara de får det bra. Hela gårdsplanen är full av löv. Hönsen lägger ändå troget två ägg. Har prövat att micra en av mina sk micropumpor. Ganska ok - som en blandning av sötpotatis och kastanjer. Tarvade mycket smör! Mäktigt. Gott.
Alla hälsar!