Tidens flykt och andra funderingar

- Man fattar ju inte vart tiden tar vägen. Innan man vet ordet av har en vecka gått. John stannar upp i arbetet med att lasta av veden, stoppar pipan och tänder den.
-Ja, och det verkar ju bara gå fortare ju äldre man blir, instämmer jag. Det är som en slags tidsinflation.
-Ja, haha, det var ett bra uttryck.

En regnkall kväll i december förra året, innan jag ens flyttat in, stod John och jag på min gårdsplan och slet med nycklar som inte passade i hänglåset till den stora ladan. Inte konstigt, det visade sig att förra ägarna Anders och Gabriella fått med sig den när de flyttade. Det var bara att försöka tippa av de tre kubiken ved i garaget. Inte optimalt, men det gick.
Vi drar oss till minnes slitet i vintras den här dagen när vädret är snällt och vi tom kan sitta ute i solen och fika efter uträttat arbete. De fyra kubiken finfin björkved - gammelbjörk och rejäla klabbar som brinner länge och väl - ligger delvis lavad, delvis i en hög i lagårn.
Den snälle John har både kört ner veden från Hässleholm, gett mig gott mått och sedan kastat av den.
- Det blir några gånger man har tatt i veden, konstaterar han. Ganska nöjt, ska tilläggas.
Han är överhuvud taget nöjd med livet som pensionär. Håller igång med veden, som han köper som timmer från skogsägarna - drygt hundra kubik om året - och sedan sågar och klyver upp i lämpliga längder och säljer på "blocket".
En liten slant tjänar han väl på slitet och det är honom väl unt. Men framför allt har han nåt att pyssla med.
- Såg en gammal skolkamrat till mig häromda'n, säger han och drar ett nytt bloss på pipan. Han kom gående med frun vid armen och ja tänkte att 'Nä fy, vad trälit di måste ha, som ente har nåt annat att ta si för'.
Och nu börjar älgjakten. Mest för kamratskapen för så mycket kött blir det inte per person.
- Ha ha, skrattar John, vi äter nog fler kilo korv än vad vi får älgkött.

Från byrisonten: Ännu en vacker dag. Åkte in till metropolen Hörby och laddade kattmat, hämtade paket, gick på apoteket mm. Köpte loppmedel och satte på småglina, som är åtta veckor nu. Men jag oroar mig för att de ska slicka i sig av det fast det står att det inte blir några biverkningar. Jag undrar just. Men vad ska jag annars ta mig till? Jag har sett loppor på dem om än inte så många.
När jag skulle köra stötte jag på grannen Barbro och hennes jack russel Cilla. Barbro var mycket upprörd efter att en av byborna fått sin hund illa biten av en besökande rothweiler. - Håll Monty inne! Man vet inte vems tur det är nästa gång, varnade hon. (Jag har fixat så att han inte kan smita ut lika lätt längre). Kattungarna har varit utomhus för första gången. Väldigt pirrigt!
Hönsen hade lagt två ägg.
Alla hälsar!