Vi hade i alla fall tur med vädret! Inte.

Den tappra skara som trotsade värsta busvädret med regnkaskader och kuling (inte så kul som det låter), de har min oreserverade beundran.

Jo, faktiskt, det kom några till vernissagen. Gamla skolkamraterna Hasse Gustafsson och hans Anna-Lena och Erik Thott med Caroline. Min goda granne Ylva med vännen Rolf, morbror och moster och min underbara doktor Helena med make Noe (Helena hade med sig rysk champagne, ni vet den där sorten som antingen får en att prata flytande ryska och brista ut i kosackdans eller ger smällande huvudvärk).... Christine från Grönby icke att förglömma. Hon tog med sig barnbarnet Liv.
Erik kläckte den roligaste kommentaren om mina målningar: "Jaha, här har du penslat på ordentligt"!!! - Ha ha ha! Det tycker jag på ett utomordentligt förtjänstfullt sätt sammanfattar precis vad jag sysslar med. Bravo! Mindre kul var det väl när han gastande - pga nedsatt hörsel (priset man får betala för att man ätit några egenhändigt nedskjutna hjortfiléer för mycket) - förhörde sig om jag fortfarande var arbetslös. Ingen som befann sig inom en radie av en kilometer kunde undgå att ta del av den informationen. Nåja, nu var det väl inte så farligt med det heller. Jag kontrade bara med att fråga hur han själv hade det med jobb.... Ooups!

Kanske hade man hoppats på några fler besökare. Kanske hade man hoppats, att Sydsvenskans artikel hade kommit in inför helgen och inte i dag - måndag. Men, sådär är det. Och om man höll sig inne och målade om eller tände brasa och läste bok, så hade man min fulla förståelse. Det var kul ändå och jag tänker vara på plats till helgen, så alla som stannade inomhus igår kan ta igen det nästa söndag.

I full vetskap om vilken blues som kan drabba en efter en vernissage, hade jag bjudit med Jörgen hem på middag. En bit senaps- och örtkryddad fläskfilé med kantareller och svampsås -allt tillagat av "chef Joergen" -, en bit ost och tämligen flödigt med rödvin... och mycket eld i kaminen! En ytterligare bonus är, att grindarna nu hänger hyggligt jämt. Nu ska bara en ny "hasp" skruvas på, men till det behövs ett större borr än vad jag hade och nej, det blev ingen repris på förra gångens cirkus. Jörgen tar med sig borret vid nästa besök. Hold out! We're getting there!

Byrisonten: Min stora, vackra blygrå hankatt, tillika mästertjuven och numera morfadern Grandpa Moses gjorde ett av sina tämligen sällsynta hembesök. Mest för att kolla om det fanns något att stjäla. Och kanske för att kela lite.... Jörgen misstänker starkt att han (Moses, alltså) har smygsupit av vinet och kört svartklubb i hönshuset under natten - vilket skulle kunna förklara inte bara varför den igår kväll nyöppnade vinboxen skvalpar oroväckande tom idag, utan också varför hönsen såg så trötta ut i morse. Tre ägg hade de dock lagt!
Det är nästan omöjligt att fota kattungarna. De är aldrig stilla tillräckligt länge, utom när de sover.
Idag när himlen är - retfullt - blå och solen skiner som om gårdagen aldrig funnits har Monty många vita streck (efter flygplanen) att skälla på! Och det gör han. Jag har plockat mina björnbär - det var hög tid - och frusit in för kommande fröjder. Jag har också gett mig på den stora rullen med akvarellpapper. Här ska penslas för allt vad tygen håller! (Det ska bli stora målningar! 120x120 cm ca)
Alla hälsar!