Den kommer tidigt i år - the Christmas Blues

.... Tänk ändå, vilken skillnad. Lätt om hjärtat och glad i själen drar jag ifrån gardinerna i sovrummet och konstaterar att solen skiner!


Annat var det igår. Vaknade i Ebbas gästrum i Lund efter fredagsmys hos Bianca och Channy. Koreansk mat, gamla vänner från galleritiden och trångt i deras tvåa. Jättegott och jättemysig. Gästerna (bl a Annika Svenbro och hennes Lars. Astrid Göransson med make David och två av tre söner plus några till) bröt upp tidigt och jag knallade iväg till den dammiddag där Ebba befann sig. Låt oss säga att det är gott med champagne!
I alla fall. Lördagen var vikt till glasögonprovning. Direkt Optik hade extraerbjudande - två par glasögon plus slipade solbrillor för priset av det dyraste paret. Taget. Ebba skulle med som smakråd, så vi knallade dit genom blöta gator. Då kom den över mig..... JULKLAPPSBLUESEN. Plötsligt befann jag mig i mitten av december med snömodden klafsande runt fötterna. Jag kunde höra ljudet av dämpade vintersulor mot stenlagda trottoarer och vinterdäck mot en tjockblöt gatubeläggning. En speciell lukt av Skånsk vinter! Varför inte ta ut ångesten i förskott!!!!!
- Inte en julklapp blir det i år!, förkunnade Ebba. - Nä, sa jag, men jag har ju mina syskonbarn (styvsyskonbarn för att vara noga) Hedvig och Lykke uppe i Stockholm. Sedan har vi ju lill(styv)syster Annas glin. Och så är det ju så, att jag faktiskt tycker det är det enda riktigt mysiga med julen - julklapparna. Men det ska vara nåt litet och omtänksamt. Förra året ordnade jag presentkort på Make Up Store till de stora tjejerna. Själv har jag jobbat varje julafton sedan jag prästvigdes - med undantag för julen -06 och det tycker jag är skönt!

Nå. Mot glasögonen. Ebba slängde sig frustande över montrarna och halade raskt fram ett par svarta bamsebrillor "så att det händer nåt i ansiktet". - Dom ska du ha! Det bestämmer jag. - Jaha, sa jag och tänkte på försiktiga manliga kyrkoherdar som blir livrädda för starka kvinnliga kolleger. - Okej, men vi måste ha ett par snälla brillor också, sa jag och gick loss på det ena paret efter det andra. Jag tror jag hade dragit fram ett tjugotal bågar innan jag till slut fastnade för ett "garnityr" i milda bronstoner. Vår gladlynta expedit Jessica - boende i Sövde (se där hade Ebba och hon genast något att prata om!) hade en ängels tålamod. Efter trekvart var vi väl i hamn med ett par tuffa och ett par snälla brillor plus en skitsnygg båge till solglasögonen.
Det var väl ungefär vad jag orkade med. Imorgon ska jag ta synundersökningen. Jag hinner kanske ångra mig igen!

Från byrisonten: Nu har jag satt in annons på Blocket. "Tre små busfrön". Har tom fått svar och hoppas det blir napp så att Melina, Miró och Milou får bra hem. Kolla bilden här bredvid! Detta var absolut kuligast - att åka kana med glasskål. Alltså, framtassarna i skålen och skjuta på med bakbenen...Åhej, vad det går undan! Helt obetalbart!
Monty har lärt sig att forcera gallret jag satt upp mellan huset och ladan, så han rymmer hela tiden! Rätt enerverande. Det är som med ungar. När det blir tyst, det är DÅ man ska reagera. Idag var han på rymmen igen, trots att jag tyckte jag satt fast gallret så noga. Hönsen har fått ny sand och hade lagt tre ägg på två dar. Min kära granne Iris behöver inte opereras - tack gode Gud för detta! Jag längtar efter att börja jobba. Det är för trist med denna väntan. Har sökt utlyst tjänst i Araslöv utanför Kr-stad. Lite långt att köra, men hellre det än inte alls.
Nu drar vinden genom trädgården, som blir mycket ljusare med alla löven borta.
Alla hälsar!