....tusen juleljus på jordens mörka grund och....

....och, minsann, fyra da'r kvar till julafton....


Morgonen. Flashback till klassrum med lysrör, bänkar med lock, våta stövlar och röda kinder på oss ungar som cyklat i motvind och regn genom det försiktiga gryningsljuset. Det var på den tiden skolbarnen fick penna, suddgummi och skrivhäften i början på varje termin. Och egna skolböcker. Hur hade vi råd då? Det fanns ingen moms, ingen bensinskatt, ingen fastighetsskatt. Men man behövde inte vänta halva dygn på akuten, skolmaten lagades på plats och de i själen sjuka blev inte uteliggare. Min bonusmormor Ellen, som jobbade i storkök och var ung änka med åtminstone två ungar i boet klarade sin tvåa (ja, barnen delade sovrummet och hon sov i bäddsoffan i vardagsrummet och jag sov bredvid henne när jag bodde där) utan bostadsbidrag och det fanns alltid kakor i skafferiet, alltid läsk på lördan, alltid stek på söndan, alla hela och rena OCH hon hade råd med en folkasnurra! Som jag är säker på att hon betalade kontant och som hon glatt fyllde med barn och bagage och körde ner till äldsta dottern i Skåne med.

Hur gick det till? Vart tar pengarna vägen? Varför lever vi i sådant armod mitt i överflödet??? Och vem är det som förväntas köpa en massagefåtölj - "årets julklapp" - för 19.990:- (nedsatt från 42.990:-)eller spelkonsoler till ungarna för 1790:-. Vad är det för nå't? Är det nå't man inte kan leva utan? Inte vet jag......

Jag är verkligen glad åt att jag äntligen fått upp lampor ovanför köksbordet och att projekt "brasvägg" har gått framåt. Glad att jag kan köpa grannens hemkryddade julsnaps och hennes utmärkta julsenap att ta med till julbordet i Stockholm.( Lite annat föll också på min lott... lax och hemgjorda kladdkakor.) Glad att sitta tryggt i värmen när det blåser och regnar duktigt ute, som i kväll. Glad att det låg nyvärpta ägg i redet (Turning Chicken, om ni minns) hos hönsen. Och alldeles underbart glad när busfröt Miró slickar min nästipp med sin sträva lilla tunga - mindre glad när han sätter sina sylvassa hörntänder i min örsnibb och jätteglad när Miranda rullar ihop sig på min mage när jag sitter och läser. (Nu slutar jag innan ni kräks)

Alla hälsar!