lördag 3 juli 2010

Sänd mig! Predikan på Apostladagen

Apostladagen
2a årg……………………………….


Varför anses vissa uppgifter finare än andra?
- och de människor som utför dem följdaktigt finare än andra människor? Det är lite finare att bestämma vad andra ska göra… Ju fler man bestämmer över desto finare… Allra finast är det att ha så mycket att bestämma över att man kan överlåta åt någon annan att bestämma.
Fina människor behandlas annorlunda än mindre fina.
På en annars fullbokad teater eller fullsatt restaurang går det alltid att trolla fram ett par biljetter eller ett bord…. Om man är fin… eller kändis.
Fina människor får bättre service och trevligare bemötande…
I vårt samhälle har vi värnat om att alla ska ha samma möjligheter till utbildning - samma tillgång till vård och boende…
När resurserna krymper visar det sig att det mesta ändå handlar om VEM du är. Det är fint att ha pengar - pengar ger makt - att ha så mycket pengar att man inte pratar om pengar är allra finast. Att bara strunta i pengar är INTE fint. Det är suspekt. Att strunta i makt kan i värsta fall leda till fängelse. Att avstå från maktanspråk kan väcka sådan vrede och misstro hos Makten att man tar det säkra före det osäkra och dömer denna person till döden.
Makt ska man sträva efter, slåss för, döda för - inte avstå ifrån.
Samhället där Jesus verkade - den hellenistiska dvs grekiska, kulturen, var ett extremt klassamhälle. I botten fanns slavarna - nära hälften av befolkningen var sådana livegna, helt maktlösa… i andra änden fanns de besuttna, de som hade all makt - De fria MÄNNEN. Däremellan fanns krigarklassen och de som kunde försörja sig själva på hantverk, fiske och handel.
Man tänkte sig samhället som en kropp - vi talar ju fortfarande om “samhällskroppen” - i den här miljön var slavarna fötterna, krigarna låren och bålen, hantverkarna armarna och de besuttna och intellektuella var huvudet. Kvinnor och barn räknades över huvud taget inte som annat än ägodelar - ungefär som slavarna.

Det som händer i dagens evangelietext måste ses i ljuset av denna människosyn. När Petrus bekänner Jesus som Messias - den smorde, sätter han snickarsonen Jesus från Nazareth som huvud på en ny sorts kropp. Det Jesus gör när han utnämner Simon Barjona (Alltså Jonsson) till själva grunden för denna kropp… själva Klippan på vilken resten ska byggas, är att sätta sin tilltro till en person som vi känner som allt annat än perfekt, som allt annat än stabil, som varken hade makt eller myndighet - en man som visserligen ägde sin egen båt, men som därutöver inte var någon förmögen man - HAN är fundamentet! Och Jesus ska vara hörnstenen - den sten som avgör riktningen för alla de andra dvs - den högsta auktoriteten - den stenen som måste ligga fast. och det som ska byggas är inte ett vanligt husbygge… det är ett hus där stenarna består av människor. Ett bygge där du och jag fogas in, var och en av oss med sin speciella plats och sin speciella uppgift. Det är ett bygge som fortfarande - efter nära 2000 år - pågår.
Och här är alla lika nödvändiga. Gud tar var och en av oss i anspråk och ingen uppgift är för liten - eller för stor. Ingen uppgift är för simpel och ingen uppgift är finare än andra. Alla stenar behövs i denna levande katedral.
Vi må leva i en samhälle som hukar för makten, som fjäskar för penningen, som svär vid köksbordet och sedan struntar i att gå och rösta. Vi må leva i ett samhälle som är övermätt på tomma kalorier och som vägrar lyssna på sina profeter och där de som har fått makt helst vill slippa ta det ansvar som följer med makten…. Men vi som är arvtagare till Guds rike så som det förmedlats genom Evangeliet- ett rike där blinda ser, lama går, döva hör och det som var dött blir levande igen - vi har faktiskt fått ett ansvar… Vi som är de levande stenarna, vi ska genom våra handlingar och vårt tal peka på en annan möjlighet än det samhällsbygge vi också fått i arv. Vi ska förkunna frihet för de fångna, tröst för de modlösa, upprättelse för de förnedrade, förlåtelse för de skuldtyngda, gemenskap för de marginaliserade. Här är ingen herre eller slav, fattig eller rik, jude eller grek, man eller kvinna - Här är ingen finare än någon annan. Här är vi alla ett med Kristus… en enda kropp och ett enda bröd. En enda mänsklighet med Gud Fader själv som familjeöverhuvud och Kristus som förebild.
Och om nu Jesus Kristus själv satte sin lit till den bräcklige Petrus och om Gud lät sina änglar befria Jeremias från hans försagdhet så att han blev en av bibelns mest profilerade och röststarka förkunnare…. - Skulle då inte du och jag duga till de uppgifter vi fått?
Gud förväntar sig inte att vi ska säga Jo. Gud förväntar sig att vi säger “Här är jag - Sänd mig!”.
Om vi lyder - om vi lyssnar till den kallelsen… det ansvaret vilar helt och hållet på oss själva.

Låt oss med mod och hopp och av kärlek till den Levande Guden med varandra stå upp och bekänna den tro vi är döpta till.

Inga kommentarer: