Som skimret över ......

.... Någon sa att mörkret är som allra djupast just före gryningen.

























Kanske gäller det i naturen också. Nu är det riktigt stendött. Bara mossorna och blåbärsriset lyser upp när skogarna far förbi utanför bilen. (eller tvärtom - det är ju bilen som far förbi skogarna! Men det blir liksom inte riktigt lika poetiskt...) Så plötsligt - kopparfärgat soldis filtrerat genom stammar och grenverk.
Alla hälsar!

...julegranen åker ut, ut, ut....

Titt-ut!
Var har jag varit? Och vad i h-icke menar jag med att dröja en hel månad med att skriva??????


Ja, det kan man fråga sig. Det har varit mycket. Julen blev ju hur härlig som helst i Stockholm med stora och små familjemedlemmar. Lite vitt puder på marken medan man promenerade hem från malm till malm via Humlegården.
Nyår lika extatiskt som vanligt nere i Falsterbo. I år med en kombo-variant på stjärnkock och knytis, vilket resulterade i en elegant femrätters meny. Mirakulöst! Sen blev spismurningen klar lagom till Trettonaftonspartaj med seriöst röj (Du blir bjuden nästa gång!) Och sen har man börjat nytt jobb, ju. Hur bra som helst.
Det var en snabbis! Jo! Jag har gått med i Facebook och det är verkligen kul!

Till det trista lägger vi det gräsliga vendettakriget i Gaza. Till det löftesrika att Barack Obama också ska börja på sitt nya jobb snart.

Hönorna lägger redan fler ägg = ljuset är på väg tillbaka. Bara en sån sak.
All hälsar med blöta nospussar!


På bild: Miró, som redan har börjat använda datorn och Peter, som hjälper mig att bygga grejor.