Nya familjemedlemmar

Den 12 augusti födde min lill-katt Siri sina fem ungar. Jag satt med vid nr 1, 2, 4 och 5. Nummer tre slank ut medan jag tog en matrast. Små som råttungar. Fyra grå och en liten svart, tre pojkar och två flickor. Det gick att se i rumpan - en liten tapp eller ingen liten tapp. BB blev till slut efter visst dividerande mellan mig och den höggravida modern, en trådkorg med mjuk bädd i min garderob. De små liven har redan hunnit flytta flera gånger. Den stressade och beskyddande modern har asat ungar kors och tvärs. Mest drama blev det väl efter att jag haft middagsgäster - som ju givetvis ville se de små söta kattungarna - och vi efter stor förtvivlan och oro lyckades lokalisera dem till en brädhög vid bygget tvärs över vägen. Nästa gång det var dags hamnade de på loftet till trädgårdshuset. Nu ligger de i en korg i gästrummet, allt mer nyfikna på livet och omgivningarna. Den lilla svarta, som jag ska behålla, heter Miranda, den andra flickan Melina och den minsta pojken, som har en liten knuta på svansen, heter Knut. Milo och Miró är möjliga arbetsnamn på de två övriga.... f ö omöjliga att skilja åt.

Vilse i pannkakan?

Lägesbeskrivning: Den kommer smygande. Du märker det när du måste tända lamporna, när du blir kall om ryggen när du sitter med vinet-före-middan på gården. Nåja. Inte för att jag inte visste att den skulle komma. Det är ju också mysigt med höst. Vilsamt och koncentrerat på en gång.

Dagen: Idag sov jag som en stock till 12. Det är ju avdelningen för mindre lämpliga vanor. Kattungarna börjar bli nyfikna på omvärlden. Hönsen hade lagt fyra ägg. Ska ge några till min granne. Iris, ja. Måste berätta om denna kvinna 80+ . Hon älskar höns. När hon var aktiv bondmora hade hon 300 värphönor. Vita ska de va. -Oooo, suckar hon när hon följer med mig ner och tittar till min lilla flock.

Jag har två vita Sussex-hönor, högsta hönset Britney (efter B Spears) och den yngre Biancha (efter B Jagger). Sedan finns där Ella (blommehöna), Bella (blandis) och Ulla (en röd höna som lägger gröna ägg). Och över allihopa styr tuppen Basil (efter Pang i Bygget) förtjänstfullt. Iris i alla fall. Vi gillar varandra, Iris och jag. Allra häftigast tycker Iris att det är att hon får svära i mitt sällskap - trots att jag är präst - Äh, säger jag till Iris, Gud vet nog vad vi menar ändå. Hon fnissar förtjust -Tänk, va. Annat va de på min tid. Då va man rädd för prästen. -Jamen mej behöver du inte va rädd för, eller hur? Så skrattar vi. När Iris fått ägg blir hon salig - Det blir di godaste pannkakorna i varrden, å så gula sen. Själv har jag bara gjort pannkakor en gång i mitt liv och det var tjugo år sedan. Måste nog be Iris lära mig.