Fet Fattig & Frälst (med höns)

Sänd mig! Predikan på Apostladagen

2010-07-03T15:53:00.000+02:00

Apostladagen
2a årg……………………………….

Varför anses vissa uppgifter finare än andra?
- och de människor som utför dem följdaktigt finare än andra människor? Det är lite finare att bestämma vad andra ska göra… Ju fler man bestämmer över desto finare… Allra finast är det att ha så mycket att bestämma över att man kan överlåta åt någon annan att bestämma.
Fina människor behandlas annorlunda än mindre fina.
På en annars fullbokad teater eller fullsatt restaurang går det alltid att trolla fram ett par biljetter eller ett bord…. Om man är fin… eller kändis.
Fina människor får bättre service och trevligare bemötande…
I vårt samhälle har vi värnat om att alla ska ha samma möjligheter till utbildning - samma tillgång till vård och boende…
När resurserna krymper visar det sig att det mesta ändå handlar om VEM du är. Det är fint att ha pengar - pengar ger makt - att ha så mycket pengar att man inte pratar om pengar är allra finast. Att bara strunta i pengar är INTE fint. Det är suspekt. Att strunta i makt kan i värsta fall leda till fängelse. Att avstå från maktanspråk kan väcka sådan vrede och misstro hos Makten att man tar det säkra före det osäkra och dömer denna person till döden.
Makt ska man sträva efter, slåss för, döda för - inte avstå ifrån.
Samhället där Jesus verkade - den hellenistiska dvs grekiska, kulturen, var ett extremt klassamhälle. I botten fanns slavarna - nära hälften av befolkningen var sådana livegna, helt maktlösa… i andra änden fanns de besuttna, de som hade all makt - De fria MÄNNEN. Däremellan fanns krigarklassen och de som kunde försörja sig själva på hantverk, fiske och handel.
Man tänkte sig samhället som en kropp - vi talar ju fortfarande om “samhällskroppen” - i den här miljön var slavarna fötterna, krigarna låren och bålen, hantverkarna armarna och de besuttna och intellektuella var huvudet. Kvinnor och barn räknades över huvud taget inte som annat än ägodelar - ungefär som slavarna.

Det som händer i dagens evangelietext måste ses i ljuset av denna människosyn. När Petrus bekänner Jesus som Messias - den smorde, sätter han snickarsonen Jesus från Nazareth som huvud på en ny sorts kropp. Det Jesus gör när han utnämner Simon Barjona (Alltså Jonsson) till själva grunden för denna kropp… själva Klippan på vilken resten ska byggas, är att sätta sin tilltro till en person som vi känner som allt annat än perfekt, som allt annat än stabil, som varken hade makt eller myndighet - en man som visserligen ägde sin egen båt, men som därutöver inte var någon förmögen man - HAN är fundamentet! Och Jesus ska vara hörnstenen - den sten som avgör riktningen för alla de andra dvs - den högsta auktoriteten - den stenen som måste ligga fast. och det som ska byggas är inte ett vanligt husbygge… det är ett hus där stenarna består av människor. Ett bygge där du och jag fogas in, var och en av oss med sin speciella plats och sin speciella uppgift. Det är ett bygge som fortfarande - efter nära 2000 år - pågår.
Och här är alla lika nödvändiga. Gud tar var och en av oss i anspråk och ingen uppgift är för liten - eller för stor. Ingen uppgift är för simpel och ingen uppgift är finare än andra. Alla stenar behövs i denna levande katedral.
Vi må leva i en samhälle som hukar för makten, som fjäskar för penningen, som svär vid köksbordet och sedan struntar i att gå och rösta. Vi må leva i ett samhälle som är övermätt på tomma kalorier och som vägrar lyssna på sina profeter och där de som har fått makt helst vill slippa ta det ansvar som följer med makten…. Men vi som är arvtagare till Guds rike så som det förmedlats genom Evangeliet- ett rike där blinda ser, lama går, döva hör och det som var dött blir levande igen - vi har faktiskt fått ett ansvar… Vi som är de levande stenarna, vi ska genom våra handlingar och vårt tal peka på en annan möjlighet än det samhällsbygge vi också fått i arv. Vi ska förkunna frihet för de fångna, tröst för de modlösa, upprättelse för de förnedrade, förlåtelse för de skuldtyngda, gemenskap för de marginaliserade. Här är ingen herre eller slav, fattig eller rik, jude eller grek, man eller kvinna - Här är ingen finare än någon annan. Här är vi alla ett med Kristus… en enda kropp och ett enda bröd. En enda mänsklighet med Gud Fader själv som familjeöverhuvud och Kristus som förebild.
Och om nu Jesus Kristus själv satte sin lit till den bräcklige Petrus och om Gud lät sina änglar befria Jeremias från hans försagdhet så att han blev en av bibelns mest profilerade och röststarka förkunnare…. - Skulle då inte du och jag duga till de uppgifter vi fått?
Gud förväntar sig inte att vi ska säga Jo. Gud förväntar sig att vi säger “Här är jag - Sänd mig!”.
Om vi lyder - om vi lyssnar till den kallelsen… det ansvaret vilar helt och hållet på oss själva.

Låt oss med mod och hopp och av kärlek till den Levande Guden med varandra stå upp och bekänna den tro vi är döpta till.

Vid Sykars brunn

2010-01-16T22:00:00.001+01:00

Andra söndagen efter Trettondagen.
Livets källa - andra årg

Den här dagen som alla dagar……

Hon vaknar redan i gryningen…. Sträcker sömnen ur kroppen, reser sig, klär sig. Hon går bort till eldgropen, tar en glöd och tänder oljelamporna, lägger ved på glöden och fläktar den pyrande elden tills den tar sig…. I dag som alla dagar. Idag som alla dagar sopar hon ut damm och skräp…. Förbereder massäcken till mannen som sover vid hennes sida. Väcker honom. Idag som alla dagar. Förmiddagen går - hon gör sina inköp, hon tar ett bylte med tvätt ner till tvätthuset. När hon kommer tillbaka hänger hon tvätten. Tar det stora vattenkruset och beger sig till brunnen strax utanför staden. Idag som alla dagar.
Hur blev livet så här? Var detta allt…… Hennes tankar jagar varandra som de lätta molnen ovanför hennes huvud…. Det är varmt, men det fläktar.. Dammet yr runt hennes fötter, vinden rör upp små virvlar längs den väl upptrampade stigen där hon går.

Redan på avstånd ser hon honom sitta där. En främmande man. En jude - skäggig med långa lockar vid öronen - barhuvad trots den stekande middagssolen. Han sitter med ryggen lutad mot ett stort klippblock. Hans fötter är dammiga långt upp på vaderna, han skuggar ögonen med händerna…. Hon är tvungen att gå tätt förbi honom. För ett ögonblick möter hans blick hennes och hon tittar genast bort. Tittar ner i marken och går utan ett ord runt brunnen för att ösa upp vatten. “Ge mig något att dricka”… Rösten är djup och varm… Vad menar han? En främmande man tilltalar inte en ensam kvinna. “Ge mig något att dricka” Hon fortsätter ösa upp…. Sedan hejdar hon sig “Hur kan du som är jude be mig om vatten?” säger hon tyst, fortfarande med blicken i marken. Han säger ingenting. Han liksom väntar in henne. Det enda som hörs är cikadorna i snåren…. Tystnaden mellan dem blir till ett eget rum. En egen plats. Där är hon skyddad från omvärldens blickar. De dömande, elaka ögonen, de granskande, felsökande… de blickar som letar sig in under hennes hud och liksom skär loss bitar av henne…. Hon rätar på sig, höjer huvudet och möter hans klara, bärnstensfärgade ögon som ser på henne - nyfiket, ömsint.. Glittrar det inte ett leende på botten? Ansiktet…. Lätt väderbitet som hos en som arbetar på fälten och händerna - starka händer, men inte en lantarbetares valkiga.
Vem är han? Vad vill han henne? Hon vet inte var hon får sitt mod ifrån… Men hon måste få veta, hon måste få svar… Och han talar med henne - frågar henne om hennes liv - som om han verkligen SÅG henne.. Som om hon verkligen var intressant…. Som om hon - en samariska - var en VIKTIG person för honom. Som om HON hade något att ge HONOM. Vatten - han talar med henne om vatten…Nej, inte det vatten hon öser upp av… det svala, rena vattnet från källan. Nej, inte det vattnet. Det är vatten för den törstande kroppen… Han talar till henne om en annan törst - ett annat vatten - han ser in i hennes hjärta.. Ser tystnaden där inne… hjärtats tomhet… Talar till henne som om hon begrep något… som en sann profet. Och hon lyssnar och ställer fler frågor.
Plötsligt tar han henne om handleden… uppfordrande. Plötsligt är blicken inte längre ömsint, det brinner där inne… men det är inte en förtärande eld, det är en helig eld, en helande renande eld som dånar som ett stort vattenfall… Och hon ser sig själv i lågorna… Och bortom dem något annat… En annan värld, en annan verklighet. Som om allt hon bär på är MÖJLIGHET….
Han släpper henne lika plötsligt och middaghettan slår mot henne igen, hon hör cikadorna….. Långsamt räcker hon honom vattenkruset och han dricker i djupa klunkar…..
Och för varje klunk känner hon hur hennes hjärta fylls… Och känslan tar tag i henne, skakar henne, sveper in henne och utan att hon förstår vad som händer känner hon hur murar rasar inom henne, mur efter mur…. Och hon är helt skyddslös. Ändå aldrig mer stark än nu. Ingens slav. “….den tid kommer då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning”… hör hon hans röst förkunna.. Inte ett folk mot ett annat. Inte en plats mot en annan. Och hon tror honom. Och hon hör sig själv tala… utan att förstå varifrån hon får sina ord eller var hon hämtar sin kraft. “Jag vet att Messias kommer” - Hon är ingens kvinna. Hon är ingens egendom. Hon är ingens slav. Och hon ser på honom, ser in i honom. Hon ser hans mun öppna sig och hör hans röst igen. “Det är jag, den som talar till dig” Och hon vet. Och hon lyfter sitt vattenkrus går tillbaka till brunnen för att fylla på det igen. Nickar mot mannen när hon går förbli honom och vandrar stigen upp mot staden.

Vi ber:
Herre, du som ser vad var och en av oss har att ge…. Hjälp oss att se att du aldrig begär mer av oss än vad vi förmår. Du som blickar in i våra innersta låsta rum,du som hör våra tysta rop på sant liv

… hjälp oss att se det du ser. Hjälp oss att se på oss själva med din sanning, din ande. Ge oss liv av ditt liv, ande av din ande.
Hjälp oss att ösa ur den källa som aldrig sinar, levande vatten ur livets källa
genom din son Jesus Kristus
Amen

Kom och se!

2009-04-14T11:25:00.001+02:00

Kom och se!

- Sexton stycken! Är det inte fantastiskt!!!!! Väninnan är helt exalterad. Hennes får har börjat lamma och de nya små ploppar ut ett efter ett. Ibland två och två. Någon av tackorna har till och med fått trillingar. Och nu har jag kommit för att beundra. Eller kanske snarare FÖRUNDRAS… Små, ulliga brun- och vita fårbarn skuttar runt sina mammor. Jag minns hur jag vid ett besök i höstas hjälpte till när väninnan och hennes man skulle försöka bringa reda i fårhagen. Baggarna hade hoppat in till tackorna och skulle nu återbördas till den egna hagen. Nästa morgon stod de nöjda inne hos tackorna igen. Det är svårt att sätta stopp för naturens krafter.
När jag skriver detta har skalen på knopparna brustit och tulpanerna jag grävde ner i höstas har “kaninöron”….. Jag konstaterar att jag nog måste klippa gräset för första gången i år… Och för varje gång jag får uppleva detta mirakel växer min förundran. Detta lite gammaldags ord. Det ligger där bredvid ordet FÖRNÖJSAM och ger min vardag ett skimmer. Aldrig är jag väl så belåten med livet som när jag sitter med en kopp kaffe i vårsolen och känner att NU, nu längtar jag inte efter något annat i hela världen. Jag vill inte vara någon annanstans eller göra något annat. Hönsen småpratar med varandra i sin hönsgård, katterna hoppar runt mig, hunden ligger under bordet. På avstånd hör jag en moped som smattrar iväg… barn som skriker och skrattar om vartannat. I sådana ögonblick tror jag att änglarna leker tafatt och ….. Herren vänder sitt ansikte till mig och ger mig FRID.
Kanske minns vi också åren som gått. Andra vårar, andra somrar. Den tiden i livet när vi tog allt för givet och somrarna aldrig verkade ta slut. Skrubbsår på knäna, examenklänningen som skulle vara för liten när hösten kom, första förälskelsen, första egna cykeln. Kanske upplever vi också en slags vemod i sådana stunder. En känsla av förlust. Själv har jag märkt hur jag omvärderar händelser i det förflutna. Sådant som jag inte uppfattade som betydelsefullt när det hände får med livets gång en annan tyngd. Och det finns också sorg förknippat med detta. Sorg över att jag inte kunde ta till mig det som bjöds. Sorg över att jag inte kan vända tillbaka och göra om.
Det finns en lärdom att dra ur den smärtan. Att ta vara på glädjeämnena i det lilla, tror jag är en bra övning för att kunna möta de riktigt stora - de vi kallar UNDER. Gud visar sig glimtvis i våra liv och vi förundras. Vi står inför ett nyfött barn. Vi gläds åt de första rädisorna, nypotatisen, solmogna tomater, skratten från vänner runt det dukade bordet. Doften från rosor, soltorkad tvätt och äpplen.
Gud - “Jag är den som är” - är ett evigt nu. Allt detta som väcker förundran är en uppmaning att leva i nuets evighet. Inget då och inget sedan. Bara här och nu.
Det är Guds uppmaning och utmaning till oss. Livet vill bli levt. “Jag är den som lever. Jag var död och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nyckeln till döden och dödsriket”…
Med förundran
Christina Wrangel Lång
Komminister

En predikan

2009-03-28T21:12:00.001+01:00

Femte söndagen i fastan - Försonaren

Det ligger rädsla och oro i luften…… Det är tiden för den judiska påskhögtiden och massor med människor har begett sig upp till Jerusalem. För att rena sig, för att gå till templet, för att delta i påskfirandet. Den politiska situationen är skör. Palestina är ockuperat av romarna… Romarna vill framför allt ha lugn. De har tom gett dispens för judarna att behålla sin egen religion och sina egna religiösa högtider så länge de inte ställer till med något. Det är högsta rådet - de skriftlärde och prästernas - sak att hålla de egna i schack. Det finns politiska grupperingar som vill ta till våld, det finns religiösa grupperingar som följer olika kringvandrande lärare - flera predikar att undergången är nära… En skiljer sig från de andra. Han predikar inte undergång… Han predikar om Guds Rike … Han får blinda att se och döva att höra, lama att gå, lallande galningar att bli klara i huvudet… Och nu har han uppväckt en död man, ett lik som redan börjat lukta har han kallat tillbaka till livet…. Lasaros, Marta och Marias bror, hans vän. Han var död och lagd i en klippgrav, inlindad i linnebindlar med en duk över ansiktet… Många står runt omkring och blir vittne till det som denne man utför denna dag. Mannen som kallas Jesus från Nazareth, som några menar är den Messias de väntat på - den som skall fullborda de gamla judiska profetiorna - Fridsfursten, som andra menar är den nye kung av Davids ätt, som landet behöver för att frigöra sig från förtryckarna, den nye Moses som skall föra sitt folk ut ur fångenskapen…. Vad rör sig genom huvudet på dessa åskådare när de får se Lasaros komma ut ur graven… Fasa, skräck… jubel? Hur skulle jag själv ha reagerat? Jag skulle väl inte ha trott mina ögon! Men Jesus säger bara helt lugnt: “Gör honom fri och låt honom gå“…. Inga glädjescener, ingen gråt av lycka, inga omfamningar…. “Gör honom fri och låt honom gå“…..
Allt enligt Johannes beskrivning. Johannes fortsätter sedan berätta att: Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom…. “ Men några av dem gick till fariséerna….” och så följer ett rådslag…. Och det är där vi kommer in i dagens evangelietext.
Det är något konstigt med den här berättelsen… Man kunde tycka att det skulle bli stort rabalder om en man som legat död i flera dagar kallas tillbaka från döden. Man skulle tro, att översteprästerna skulle vilja träffa en sådan man och höra vad han varit med om. Att det åtminstone skulle bli någon form av diskussion…. Nej. I stället uppfattar man Lasaros uppväckande från döden bara som ett av många tecken och detta gör Jesus till ett hot - inte bara för den egna gruppen av religiösa ledare, utan för hela det judiska folket.
Sedan kommer det märkligaste av allt. Översteprästen Kajafas roll i dramat - Det är Kajafas som pekar ut Jesus som den som skall dö för att folket ska få leva… Han talade profetiskt, skriver Johannes…. På detta sätt blir Kajafas ett redskap i Guds stora plan både för det judiska folket och “för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett“. Dvs precis det som Kajafas och rådet INTE ville åstadkomma… Att folk skulle samlas i tron på denne man.
Och Jesu öde blir beseglat… Han måste dö och den som vet något om var han finns skall komma till rådet och ange honom.
Och vi blir åskådare på avstånd…. Vi som var med när Lasaros kom ut ur sin klippgrav, vi som vet hur det slutade och vad som hände sedan….
Vi kan inte ingripa även om vi skulle vilja. Allt är ödesmättat. Allt är bestämt.
Förrädarna… de som förrådde Jesus, de som fängslade honom och torterade honom… de som till slut dödade honom… De trodde att deras handlingar tjänade deras egna syften….. De trodde att de dödade en uppviglare, en man med anspråk på världslig makt och de använde den världsliga maktens språk för att stoppa honom….. Men hans makt var inte av denna världen….. Den makt han representerade kunde inte stoppas med våld.

Och Kajafas, som trodde sig rädda både det egna folket och templet…. 70 år senare jämnas templet med marken och det judiska folket skingras…. En mansålder senare… den lilla skaran av efterföljare till den de kallade Messias, den smorde, Christos har vuxit sig stor. Det finns församlingar runt hela Medelhavet…. Rörelsen samlar hela tiden nya anhängare, som frön som sprids med vinden finner den sin grogrund, slår rot och växer sig stor, genom människors längtan och hängivenhet… i tro, med hopp och av kärlek….. En naturkraft sprungen ur samma källa som den som förde Lazaros tillbaka till livet. Samma makt som förvandlade världens makt till ett narrspel. Samma makt som dog i skärtorsdagens obevekliga “för dig utgiven, för dig utgjutet“…… och uppstod i påsmorgonens lika obevekliga “den ni söker är inte här” . Nej. Gud är aldrig där vi väntar oss att finna honom. Men han är alltid med oss - intill tiden ände. Så som han lovat oss.

Hans lära lever….. Och överlever. …. Genom årtusenden. Överallt där bröd bryts och delas, där bägaren bjuds…. Överallt där människor samlas i bön och tacksägelse med orden “Herrens Frid“…. Där uppstår Gud om och om igen och försonar världen med sig själv, Där är vi städigt kallade att lämna vårt mörker och träda ut i ljuset…. Kallade av den röst som sedan säger: “Gör honom fri och låt honom gå”….. ”Gör henne fri och låt henne gå”.

Herre…. Hjälp mig att inse att om vi låter din vilja ske - inte bara i himmelen utan också på Jorden, blir vi redskap för din frid, även när det är obegripligt och smärtsamt.

Som skimret över ......

2009-01-22T06:20:00.006+01:00

.... Någon sa att mörkret är som allra djupast just före gryningen.

Kanske gäller det i naturen också. Nu är det riktigt stendött. Bara mossorna och blåbärsriset lyser upp när skogarna far förbi utanför bilen. (eller tvärtom - det är ju bilen som far förbi skogarna! Men det blir liksom inte riktigt lika poetiskt...) Så plötsligt - kopparfärgat soldis filtrerat genom stammar och grenverk.
Alla hälsar!

...julegranen åker ut, ut, ut....

2009-01-18T23:29:00.008+01:00

Titt-ut!
Var har jag varit? Och vad i h-icke menar jag med att dröja en hel månad med att skriva??????

Ja, det kan man fråga sig. Det har varit mycket. Julen blev ju hur härlig som helst i Stockholm med stora och små familjemedlemmar. Lite vitt puder på marken medan man promenerade hem från malm till malm via Humlegården.
Nyår lika extatiskt som vanligt nere i Falsterbo. I år med en kombo-variant på stjärnkock och knytis, vilket resulterade i en elegant femrätters meny. Mirakulöst! Sen blev spismurningen klar lagom till Trettonaftonspartaj med seriöst röj (Du blir bjuden nästa gång!) Och sen har man börjat nytt jobb, ju. Hur bra som helst.
Det var en snabbis! Jo! Jag har gått med i Facebook och det är verkligen kul!

Till det trista lägger vi det gräsliga vendettakriget i Gaza. Till det löftesrika att Barack Obama också ska börja på sitt nya jobb snart.

Hönorna lägger redan fler ägg = ljuset är på väg tillbaka. Bara en sån sak.
All hälsar med blöta nospussar!

På bild: Miró, som redan har börjat använda datorn och Peter, som hjälper mig att bygga grejor.

Nu blev det tråkigt igen....

2008-12-28T17:27:00.002+01:00

.... men bara nästan. för det härliga julfirandet i Stockholm - som inte saknade något inslag - värmer mig fortfarande.

Bloggen fortsätter med en laid back attitude och tar nya tag rätt snart......

Alla hälsar!

2008-12-23T00:05:00.001+01:00

.... varje hjärta armt och mörkt sänd du en.....

2008-12-22T23:51:00.009+01:00

..... Jo. Det är alldeles sant. TVÅ DA'R KVAR TILL JULAFTON.....

GOD JUL.
Ät inte för mycket. Drick lite lagom. Kramas massor. Lek och dansa. Ha fördragsamhet. Håll avstånden och gör inga dumma omkörningar!
BLOGGEN TAR NU JULLEDIGT OCH ÅTERKOMMER MED FULLSTÄNDIG RAPPORT FRAMMÅT ANNANDA'N.

Alla hälsar!

.... tusen,tusen strålar ock, på himlens......

2008-12-21T15:14:00.008+01:00

..... nämen hallåååå, det är den fjärde söndagen i advent och TRE da'r kvar till julafton......

Man sov väl icke fem kvart i timmen, drömde att Ola Salo blivit lönnmördad (!!!?!) och vaknade med liggsårsliknande kuddavtryck i ansiktet. Jamen, hallåååå. Vart tar dagarna vägen? Medan reklamfilmsjinglarna jinglar i huvet "I'm so happy, I'm so glad, that I've got you. I want to thank you and thank you means Merci-i-i. Merci-i-i-i, my little way of saying thank's, merici-i för being you-ou-ou" Herre G, vad är det som händer med mig? Den jämrans texten kan sätta sig i huv'et som fastskruvad, men fyra verser på "Den blomstertid" är betydligt mer tveksamt.... Det är därför jag envisas med att köra trosbekännelsen och Vår Fader (Ja, den nya versionen) med mina konfirmander varje gång vi träffas. Den ska bannemej sätta sig!

I alla fall. À propos fastskruvad!
Kolla vem som fått upp sin stora tavla i köket!!! (Det är bara ett år sedan jag flyttade hit!) Lägg också märke till de diskreta spotarna över matbordet. Fatta att man blir glad. Glad, glad, glad! Det är den fjärde advent och jag är glad.

Alla hälsar!

....tusen juleljus på jordens mörka grund och....

2008-12-20T19:19:00.006+01:00

....och, minsann, fyra da'r kvar till julafton....

Morgonen. Flashback till klassrum med lysrör, bänkar med lock, våta stövlar och röda kinder på oss ungar som cyklat i motvind och regn genom det försiktiga gryningsljuset. Det var på den tiden skolbarnen fick penna, suddgummi och skrivhäften i början på varje termin. Och egna skolböcker. Hur hade vi råd då? Det fanns ingen moms, ingen bensinskatt, ingen fastighetsskatt. Men man behövde inte vänta halva dygn på akuten, skolmaten lagades på plats och de i själen sjuka blev inte uteliggare. Min bonusmormor Ellen, som jobbade i storkök och var ung änka med åtminstone två ungar i boet klarade sin tvåa (ja, barnen delade sovrummet och hon sov i bäddsoffan i vardagsrummet och jag sov bredvid henne när jag bodde där) utan bostadsbidrag och det fanns alltid kakor i skafferiet, alltid läsk på lördan, alltid stek på söndan, alla hela och rena OCH hon hade råd med en folkasnurra! Som jag är säker på att hon betalade kontant och som hon glatt fyllde med barn och bagage och körde ner till äldsta dottern i Skåne med.

Hur gick det till? Vart tar pengarna vägen? Varför lever vi i sådant armod mitt i överflödet??? Och vem är det som förväntas köpa en massagefåtölj - "årets julklapp" - för 19.990:- (nedsatt från 42.990:-)eller spelkonsoler till ungarna för 1790:-. Vad är det för nå't? Är det nå't man inte kan leva utan? Inte vet jag......

Jag är verkligen glad åt att jag äntligen fått upp lampor ovanför köksbordet och att projekt "brasvägg" har gått framåt. Glad att jag kan köpa grannens hemkryddade julsnaps och hennes utmärkta julsenap att ta med till julbordet i Stockholm.( Lite annat föll också på min lott... lax och hemgjorda kladdkakor.) Glad att sitta tryggt i värmen när det blåser och regnar duktigt ute, som i kväll. Glad att det låg nyvärpta ägg i redet (Turning Chicken, om ni minns) hos hönsen. Och alldeles underbart glad när busfröt Miró slickar min nästipp med sin sträva lilla tunga - mindre glad när han sätter sina sylvassa hörntänder i min örsnibb och jätteglad när Miranda rullar ihop sig på min mage när jag sitter och läser. (Nu slutar jag innan ni kräks)

Alla hälsar!

... ingen dager synes än, stjärnorna......

2008-12-19T13:03:00.005+01:00

.... och det är fem da'r kvar till julafton....

Man sov väl icke räv i natt för att Peter aviserat ankomst redan klockan sju. Rena jetlaggen...... Men nu är projekt "brasvägg" igång. Han är mycket noggrann. Och jag som överdoserat "Äntligen hemma", "Bygglov" och "Nytt läge" får vackert vänja mig vid realtid. "De' bler nock bra, bara de' bler kalkat", som vi säger här ute.

Alla hälsar!

... fålar fem, allt för den ljusa .....

2008-12-18T13:09:00.004+01:00

....... SEX da'r kvar till Julafton!!!! .....

Och om någon undrar var den sjunde dagen blev av, kan jag berätta att den just nu surrar omkring i cybern. Kom på att jag ju inte kan räkna in själva julafton i nedräkningen... Det står ju till julafton, inte till och med julafton, eller hur?

I alla fall skiner solen på tomtarna idag. Under över alla under. Himlen är blå- och vitgrå-randig mot de nakna träden (värsta Peter Bruegel-målningen) och jag har lovat mig själv och mina värkande knän att det blir en längre promenad även idag.

Alla hälsar!

... vi tackom nu så gärna, han vattnar.....

2008-12-17T14:32:00.002+01:00

....åtta da'r kvar till julafton.....

Lite otålig väntar jag på att Peter ska komma igång med att mura min brasvägg. Han är hos granne Lena och jag står på tur. Peter, rar kille med rötter i Schlesien (mycket noga), flyttar till Sverige nu och öppnar egen firma. Nästan färdig byggnadsingenjör hemma. Bara ett tips. PG Woody levererade allt material igår eftermiddag medan jag var i Sjöbo, så det är laddat.

Trots att knäna värker - eller kanske på grund av - ska jag ta en längre promenad med Monty. It's a must!

Alla hälsar!

... vakna vid underbart korus av röster.......

2008-12-16T18:35:00.004+01:00

...... nie' da'r kvar till julafton.....

Denna tisdag, som börjat så skakigt, fick ta spjärn mot kaffe och några lussekatter på Anderssons Konditori i Sjöbo (garanterat fritt från espressomaskin). Gabbi och moi på shopping-spree tittade på lampor, hittade tai-affär med minivårrullar (moi), vinterboots att hoppa i när man klafsar ut på gården (Gabbi), bröd (båda) och rasslade slutligen runt bland gångarna på ett luftigt ICA Kvantum downtown Sjöbo. Så nu vet ni det.

Grått och rått och mörkt som i rumpan på faen själv.

Alla hälsar!

Skakad men inte störd

2008-12-16T12:09:00.005+01:00

- Trilla' du ur sängen i morse???!! De' va'en jordbäving!!! - De' va' på nyheterna. Väninnan Gabbi kunde berätta. Epicentrum i Tomelilla, 5 på Richterskalan.(senare reviderat till Blentarp och 4,8)

Då om inte förr vaknade bloggen till liv. Tyckte väl att det hade känts konstigt. Hela huset liksom darrade och alla djuren hoppade runt. Men djupt nere i kuddarna registrerade min hjärna mest att det lät konstigt. Ett utdraget muller och klirrande.

En annan är ju van vid att det skakar. Växte upp i närheten av kalkbrottet i Limhamn... Har ni varit där och sett det hålet? I alla fall kan jag berätta, att det inte är Sju Små Dvärgar som hackat sig igenom sedimenten. Det sprängdes. Ibland något alldeles förbålt. Minns särskilt en gång, då man kunde blitt' där, om man säger. Då small det nämligen så att den stora målningen ovanför radiogramofonen - en ganska rejäl kommod fjärran från dagens MP3 - i biblioteket (TV/vardagsrummet) åkte ner från sin krok och i sin tur välte ner ett bronshuvud med stensockel. Bara en kort stund innan hade jag suttit och tittat på TV precis där den föll. Det blev sprickor i väggen också. Man kom undan med blotta förskräckelsen.......

Nu ska jag träffa Gabbi i Sjöbo - inte för att det ligger närmare epicentrum, utan för att Gabbi fått för sig att det är trevligt att shoppa loss där. Och så är ICA-at där så himla bra!!!! Allt enligt Gabbi. Vi återkommer med rapport.

Simma lugnt så länge!

.... slocknar Orion, herden som slumrar......

2008-12-15T18:14:00.004+01:00

.... nio da'r kvar till julafton....

Råkallt som vanligt. Har varit på PG Woody i Hörby och beställt material till väggen/skärmen som ska byggas runt min braskasett i tv-hörnan. Levereras förhoppningsvis i morgon och då börjar Peter mura. Det kommer att bli kanonfint!
Nu iväg till viktgrupp hos granne Ylva och jag som inte har gjort ett dyft den här veckan för att gå ner i vikt. Det börjar bli pinsamt.

Alla hälsar!

.... över Judaland, natt över Sion borta.........

2008-12-14T19:54:00.004+01:00

...... vi tänder vårt tredje ljus i advent.... och det är tio da'r kvar till julafton....

Finns det något som värmer mer än känslan i kroppen när man träffar gamla vänner som man inte sett på länge. Fjorton år eller så. Igår var jag på middag hos väninna med make i Limhamn. Vännerna från förr - en ljuvlig, bullrig Malmöpåg med rötter på Balkan och hans suveräna puma till hustru - med rötter bland Kosters klippor.... Plus urgo'a, något mer försynta, paret L, förutom värdparet och moi.
Sicka skratt, sicka diskussioner - eller kanske snarare simultanmonologer där alla försökte överrösta varandra. I höjd med parfaiten enades vi i alla fall om att det är sossarnas (läs Göran Perssons) fel att det går bra för Sverigedemokraterna. Men till kaffet var vi i gasen igen och kunde inte komma överens med mig om att det är skandal att inte problemfastigheterna i Rosengård har hamnat under tvångsförvaltning. Det hjälps liksom inte att husen inte är tänkta för mångbarnsfamiljer... lägenheterna har hyrts ut utan förbehåll av typ begränsning i antalet boende. Klarar de inte trycket (utandningsluften, enligt någon) från fler än fyra personer så får man väl antingen göra något åt den bristfälliga ventilationen eller fixa fram en större lägenhet. Kan man tycka. Vad gör Hyresgästföreningen? Hälsovårdsmyndigheten? Aja. Så småningom började det väl ändå klippa lite i ögonen på oss och jag visades till gästrummet och övriga gäster begav sig hem till fots och med taxi.

Hemresan idag gick via Smyge och Snårestad.
Det ska bli dejligt att sova i sin egen säng....

Alla hälsar!

....tunga fjät runt gård och stuva, kring........

2008-12-13T14:32:00.003+01:00

....... elva da'r kvar till julafton......

Idag är det Lucia. Kör försiktigt.

Alla hälsar!

PS Bloggen fick tips av SANDRAVINKEL: www.klimaloftet.no/Asbjorns-Klimakalender - Den vill jag gärna vidarbefordra!

... är härlig för stora och små, är .....

2008-12-12T13:54:00.005+01:00

.....tolv da'r kvar till julafton......

Snön som föll igår kväll smälter idag. Men det blir i alla fall ljust. Det hjälper mot den värsta vintertröttheten.
Ska glögga till det hos goda vänner i Malmö i kväll. Det hjälper mot allt annat.

Dagens spaning: Förutom småfåglarna: pilfinkar, sparvar, blåmes och talgoxe, kunde bloggen idag spana in en hackspett och en ståtlig fasantupp i snåren utanför köket! Mycket upphetsad blir man ju.

Alla hälsar!

..... blir kort och när snön faller .......

2008-12-11T12:21:00.003+01:00

.... tretton d'ar kvar till julafton.......

Rimfrosten har strött puderglitter över minsta nerv i minsta löv. Småfåglarna slåss runt talgbollarna.

Alla hälsar!

.....lyst över världenes oro och strid......

2008-12-10T18:03:00.006+01:00

..... fjorton da'r kvar till julafton.....

Har haft morbror Eilard och Birgitta och Annika Svenbro och Lars här på jullunch. Pillesill (matjes med senapsgräddfil och hackat ägg) och dansk flaeskesteg med tillbehör. Frödinges kolatårta till kaffet....... Se'n är man rätt mätt om man säger...... Tv-soffan nästa! Skålar med mig själv i bubbel. Envar sin egen Nobelfest. Tjipp-tjipp!
Ja, så gick denna da'n till detta.

Alla hälsar!

.... i öster på himlen.......

2008-12-09T10:54:00.003+01:00

......... femton da'r kvar till julafton......

En råkall skånsk vinterdag. Gunnar Norrman-dis över snår och fält. Brasa i kaminen.

Alla hälsar!

.... en stjärna, förunderligt blid......

2008-12-08T20:08:00.007+01:00

...... sexton da'r kvar till julafton.....

Måndagmorgon och en osannolik tyngdlag råder just för mitt huvud, just mot mina kuddar. Van hand slängs ut och trycker till snoozen på väckarklockan. Fem tryck senare lyckas jag väl till slut fösa min motvilliga kropp över sängkanten.... Huvudet kvar på kudden, men det kunde inte hjälpas. Jag släpade mig mot köket och den sedvanliga morgonrutinen vid köksdörren. Det är värsta Checkpoint Charlie på mornarna. Katter in och katter ut. Ahhh. Mot kaffet. Medan "lätten" värms i micron slas-hasar jag iväg till brevlådan i morgonrocken. Who cares!!! Dagens rubriker: Tyvärr, om du är cancersjuk i Skåne, så tough shit - Ingen strålbehandling, pengarna är slut. Och alla varslas och ingen köper något och allt reas FÖRE (styrs av dativobjekt) JULHELGEN (dativobjekt). Men räntorna borde i alla fall gå ner. Snart. Hoppas jag. Och bensinen är billigare. Hurra! Suck.

Kanske bättre tvärtom. Varsla tumörerna och köp något fint till cancerpatienterna.....

Dagens projekt: Man for väl icke till IKEA. Jo, det gjorde man. Det skulle handlas julljus. Tog ett varv runt hela anläggningen och undrade i mitt stilla sinne hur jag någonsin kunnat tycka att någonting var nåt att ha.... Ingen köplust. Lessen Anders Borg. Men när jag kom till gosedjuren var det slut med ledan! Har ju begåvats med två små gossar i Stockholm. Förlåt mamma Anna! Det skulle ju bara bli en klapp till dem var, men det var innan jag såg Golden Retriever-gosen. Och fingerdjuren att berätta saga med. (Och hemma står redan inköpta julklappar...)

Sen var man redo för kaka och latte. Och nu kan det sägas! Bloggen är inte blyg!!! För vem satt där i cafét om inte Idol-Loulou! MIN Idol-Loulou. Tjejen med guldstrupen.
- Tjena snäckan! Du ska veta att jag röstade på dej HELA TIDEN, så jag vill allt ha valuta för pengarna! (tänkt som nån slags kamrat-moderlig uppmuntran att inte ge upp karriären) Loulou log snällt... - Jaha, skratt. - Du, flämtar jag ivirig och uppmuntrad, du vet väl att det var nå'n som skrev att du måste komma tillbaka till Malmö?!! Nu var det pojkvännens tur: - Vi flyttade tillbaka i förra veckan! (En gång till: Idol-Loulou har lämnat Burträsk och flyttat hem till Malmö!)
- BRA!!! Give me five, tjejen!!! (se nu denna scen för ditt inre öga... Christina från Östraby gör high five med Loulou från Burträsk/Malmö)
Som sagt. Bloggen är inte blyg. Av sig. Men inte dum för det. Jag berättade inte för Idol-Loulou (nu nästan kompis, typ) att jag röstade som en galning på Kevin och .... shit, vad heter hon nu igen... ja, i alla fall, så röstade jag på henne också.... i fredags, då. Och det blev som jag ville.
Himla nöjd med min tur till IKEA.

I morgon ställer jag väckarklockan på ytterligare -15 min. Det ska bli spännande.
Alla hälsar!

Nu tändas........

2008-12-07T13:58:00.004+01:00

..... två ljus i advent...... och det är sjutton da'r kvar till julafton.

Det blev en härlig middag igår. Le Grand Chef kom och stökade till det i köket, men passade samtidigt på att trolla fram de härligaste rätter. Det är bara så att vissa saker måste delas för att bli meningsfulla. En god målitd tex. Helt meningslös när man sitter där själv, medan delad måltid liksom blir dubbelt så god. Det är planering och förberedelser och småprat om kryddning och vilken sorts sås.... (snacka om dagens I-landsproblem) och kanske ett glas vin medan maten lagas. Allt detta och de ömsesidiga berömmen för olika detaljer ackompanjerat av belåtna smackanden. ("Upp, min tunga att lovsjunga")
Sedan satt vi som två "bugastinna" husmöss i varsin hörna framför teven och konstaterade att det bara var skitprogram. Jagmenar, vad är det frågan om? Håller de på att ladda inför julhelgen, eller? Hittade till slut nån rulle med Robert de Niro som kvalitetsgarant, men orkade inte se den till slut.

Alla hälsar!

....tip, tip, tapp.....

2008-12-06T16:38:00.005+01:00

....arton da'r kvar till julafton.....

Det firar vi (le chef och lilla moi) med löjromstoast,ankbröst med dansk rödkål och (belgisk?) Brysselkål....och under skrivandet beslutas nu att det blir calvadosspetsad sås. Och till detta IKEAs rösti (!!!!!!).... Efterrätt. Det blir en tarte de pomme med vaniljsås.... Till varmrätten serveras en vältempererad rioja crianza. Synd att ni inte kan komma! Fast om ni rappar på och sätter er i bilen i detta nu, så hinner ni! (OSA lördag 6 december kl 17.30) Först till kvarn!

Alla hälsar!

....trippa fram på tårna.....

2008-12-05T14:32:00.006+01:00

....... nitton da'r kvar till julafton!.......
Vaknade till en knallgrön gräs-(moss)matta. Allt det fina vita hade regnat bort under natten. Småkisarna passar på att leka kurra-gömma i snåren. Morfar Moses passar på att stjäla allt ätbart på diskbänken, vilket inkluderar kokta morötter!!!! I snåren smyger även den misstänkte barnafadern... grannens svarta Måns.

Det är fredag. Allt är frid.

Alla hälsar!

PS Kolla syskonen Miró "Ying" Månsson och Miranda "Yang" Månsdotter!

...lyssna, speja.......

2008-12-04T13:03:00.004+01:00

.......tjuge da'r kvar till julafton!......

Snön la sig så vit, fluffig och försonande över allt. Men se, de' töar, men se, de' töar, allting blött, blött, blött.

Hönsen går i fyrskift och envisas med att värpa ett ägg om dan.

Alla hälsar!

...Se då smyga tomtar ut ur vrårna.....

2008-12-03T14:52:00.004+01:00

Tju'en da'r kvar till julafton....

Och jag kan berätta att jag fått jobb!!!! I mitten på januari börjar jag ett ettårigt vik. Mycket lättad.

Alla hälsar!

...tippe-tippe-tip-tap.....

2008-12-02T14:07:00.009+01:00

...........tju'två da'r kvar till julafton............

Grått och blött och man tänder ljus och brasa och sover mycket och gillar läget.

Alla hälsar!

Tip-tap

2008-11-30T11:51:00.010+01:00

"....natten...går tunga...fjät runt mummelmummel stuga".....tunga steg av stövlar i det blöta gruset... så kommer de. Lite trevande i sången, i vita linnen, ganska frusna i det kalla regnet. Så småningom morskare och påhejade av musikalisk ledare på gitarr och av våra vante-dämpade applåder. Byns Luciatåg!

Det begicks traditionsenlig julmarkand i byn. En och annan knalle med strumpor. Men mest julpynt, hembakat, grillad korv och lotteri till klassresan.

Gårdsplanen på Gästis fylldes med stånd och byfolk. På Mys Inn tvärs över vägen serverade Lena jultallrikar så det stog härliga till.
Jag passade på att små-jula i hemmet, med mandariner, hyacinter, adventsstake och julstjärna i fönstret. Och i trädgården vakar nu herr och fru Nisse över folk och fä på Blåsingsborg.

Jobbfronten: Var på två anställningsintervjuer i veckan i Landskrona och Jämshög. Återstår att se hur det går. Får besked i veckan som kommer.

Övrigt: Har hämtat de nya glasögonen! Vad tycks?

Nu ska jag på adventsgudstjänst med kör och trumpet.
Alla hälsar!

Änglar finns...... Och dom kan sina saker!

2008-11-25T12:06:00.009+01:00

... och dom är bilburna och kan heta sån't som Ola... eller så är de mekaniker och heter Micke.... eller så sitter de på försäkringsbolag och heter Ida......Kanske är det en katt som heter Kirman....

Änglar finns. De heter Ola och stannar när de ser en bil med blinkande varningsljus på en parkeringsficka. De kommer från Helsingborg och är på väg mellan Ystad och avlämnande av flickvän och Höör och besök hos syster. De jobbar på Volvo Truck Center och tittar sakkunnigt ner under huven på den strandade val som nyss var din vänligt spinnande bil. De skjutsar dig till Sjöbo och Statoil för inköp av kylarvätska. De kör dig tillbaka till bilen och hjälper dig ännu mer sakkunnigt - " Jag har jobbat med sån't här i tolv år" - att fylla på det snustorra systemet så att du kan köra hem igen med bileleändet.
...... Ängeln Ola överöstes av lovprisningar, erbjudande om att ställa upp som vigningspräst, chokladask och de ägg jag tagit med som present till Marie i Smyge. (Dit jag var på väg innan jag fick haveri). Och - medan jag nu ändå var igång - slängde jag tjo-ho-ande iväg ett tack till Gud. Tänk om jag stått mitt på Romelåsen i snöstorm!
Med detta trodde jag att allt var OK, men icke så. Igår, på väg till Hörby. Samma sak. Men utan Ola. Dock med en Micke på byns mek-verkstad "Biff Mek" (Måste fråga Micke hur han kom på detta osannolika namn). Micke ängel, som tittar sakkunnigt under huven och konstaterar att "Det kan vara en enkel grej som en slang eller en allvarlig grej" (som ett motorblock???), ber mig parkera och att återkomma imorgon.

Man går in till Gun Britt på Näröppet för att proviantera det mest nödvändiga. Man traskar med tunga steg hem med sin liter lättmjölk och fyra bananer i en påse.(Hade velar frossa i Wienerbröd och Nötchoklad, men nej!) Man känner sig som ett helt valstim på för grunt vatten. "Vad gör jag nu? Har två intervjuer framför mig. Landskrona på onsdag, Jämshög på torsdag. Nåja det kunde varit värre. Tänk på rymdhunden Laika..... Men jag måste ha tag på en bil!!!!"

Änglar finns. De heter Ida och jobbar på If:s märkesförsäkring. Inom en halvtimme har hon - sakkunnigt - rett ut allt beträffande skadereglering och ersättningsbil. Ida ringer runt och fixar. Före kl 12 imorgon levererar Hertz i Lund en Volvo till Mickes Biffmek i Östraby som jag kan hämta och förfoga över i fem dagar. Ida, min ängel! Du är en i ett underbart gäng! Samma gäng som - synnerligen sakkunnigt - tog hand om spillrorna efter mig och min viltkraschade bil när jag stod på en beckmörk landsväg förra hösten.

Änglar finns. Och dom kan sina saker!

Änglar finns. Kanske är det en katt som heter Kirman och har ett vitt kors på sin runda rödlätta mage. Kirman, som har barnasinnet kvar och som likt en godmodig onkel har tagit sig an Mirós "brottningsträning". Som leker pjätt med ungarna i rosensnåren. Som ligger bredvid mig i sängen och låter mig hålla hans tass när jag ska somna. Kanske en sån katt.
Alla hälsar!

Optimistorkester

2008-11-22T16:07:00.006+01:00

Vid närmare eftertanke är det bara en månad kvar! Vi firar ju inte bara Jesus födelsedag och Kalle Anka och att vi får slakta grisen.... Nej vi firar det återvändande ljuset! Hurra!

Och det får man liksom aktivt påminna sig om dagligen så här års. "Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det" Lite som med demokratin och nåden. Kontona måste aktiveras varje dag, annars hemfaller vi åt svårmod, anarki och nävrätt! Viskar cynikern i mig. Jamen, kolla vad som händer med de där piraterna som lyckats plocka oljebolagen på mer pengar än den sammanlagda nödhjälpen till Sudan! Inte för att hjälpa sina nödställda bröder och systrar eller deras svältande och traumatiserade barn. Det är inte fråga om politisk kidnappning à la IRA eller nån Baader Meinhof-idealism. Nä, det är ren affärsverksamhet, som i sin tur finansierar lyxliv och nya räder på redden. Och någon svartmuskig typ i mitt inre morrar "Bomba dom jävlarna!" Fast vad hjälper det. Det är ordning och reda som behövs. Lagar och ett system som upprätthåller dem. Jag återkommer till mitt favoritämne märker jag. Nog där.
Fast å andra sidan var det ju rätt festligt med Postmästaren som gav tillbaka sin överlön! Han fick visst ändå pisk av nån sur fackföreningstyp som antydde att det var ett jippo och att alla ska ha lön. Men Reinfelt och Svenskt Näringslivs Urban Bäckström applåderade.... Nu sved det väl inte så mycket i lädret på vår Mr Postman .... Han hade 5 miljoner i pension och 1,5 miljoner i styrelsearvode...... Fräckare då när en silverrygg som Jacob Palmstierna sitter i SvT:s Debatt och tycker att direktörerna har för mycket betalt! På 80-talet hade de motsvarande 35 genomsnittslöner i månaden. Nu 350. "Alldeles för mycket". Ja-a-a.... Huvudsaken är att budskapet går fram och det är väl tveksamt.

Byrisonten: Man tänder lamporna klockan 16. Då är Monty promenerad (Nä, han rymmer inte längre och då måste ju matte knalla ut med honom. Bra för förbränningen och grannsämjan) Kaminen går varm och livet levs i triangeln köket, sovrummet och tv-hörnan. Vattnet fryser nere hos hönsen, som burrar upp sig och gillar läget. Miró vill ha en tass med i skrivandet - han är mest kelsjuk.
Alla hälsar!

För 500 kronor grisfis

2008-11-17T17:08:00.002+01:00

..... med presenter från www.webaidshop.se Ett litet tips som kanske kan komma till pass så här när det lackar mot jul i ilfart. ....

I ett par år nu har jag lagt en större del av julklappsbudgeten på danska Folkekirkens julkampanj "givenged" (www.givenged.dk) -alltså, "Ge en get" och har på det viset gett bort getter och höns och köksträdgårdar mm fast geten knallar runt i Malawi och hönsen lägger ägg i "Långtbortistan". Mottagarna har blivit överförtjusta - inte minst för att de slapp bygga om carporten till getstall/hönshus. Men också för att vi ju vid det här laget har i princip allt vi behöver och lite till.
I år har jag varit inne och kollat svenska läkarmissionens hemsida. (senaste Femina tipsade mig). Där finns också massor med presenter som hjälper oss att få den där riktiga julkänslan! "Allt från myggnät och grisar till vaccinationer och borrhål" . Man köper presentkort på en summa som går till det ändamål som anges och kan sedan ge bort detta gåvocertifikat. Fast själv tror jag att jag satsar på att ge bort en prutt. Jo, du läste rätt! Goaste presenten står nog ändå Folkekeriken för. Man kan ge bort en gris med tillhörande "gasaggregat", en apparat som tar tillvara grisfisen (dvs metagasen från grisskiten)!

Det tycker i alla fall jag är ett himla bra sätt att sprida glädje och värme som räcker längre än julskinkan! (Det tycker säkert grisen också)
Alla hälsar!

Nymålat

2008-11-14T12:47:00.007+01:00

-Vad snygg du är i håret!
- Ja, det är min frisör som målar det.

Det fanns en tid när våra mammor gick till frissan varje vecka. Sådana mammor är det ont om nu för tiden. Mammor och andra får vara tacksamma om de har råd att gå till frissan när det behövs. Själv är jag tacksam för att jag har Lasse. Han anväder bara ekologiskt riktiga grejor och målar mitt hår så vackert. Dessutom tycker han att jag ska ha teolograbatt..... Det betyder att jag slipper gå runt med åtta centimeters utväxt och se ut som om jag har en konstant "dålig-hår-dag". Tack Lasse.!!!!

När jag ändå är i Malmö City är det två "stop" som är ett måste. Masaï och Sushi. Så ock igår när jag for in för att justera färgen och längden på håret. Kom alltså hem med inte bara nymålat hår utan också en lyxig påse från mitt favoritmärke och en middagsranson med de läckraste råa fiskbitar på ris (så löjligt enkelt att göra själv...... Men det känns mycket tjusigare att köpa med sig. Mer Citysmart, liksom.) Från Masaï blev det en dödsfräck vadlång svart klänning i "tulpanmodell" och en jacka till. Nu kan jag gå på vilken fest som helst!!! Bara att ändra smycken, skor, sjal mfl accesoirer (uttalas axessoarer har jag nyligen lärt mig). Att ändan är bred som en la'gårdsdörr är det liksom inget att göra åt just nu. Men vi jobbar på det och då kommer klänningen att passa lika bra för det. Himla fiffigt! (Tack gG för elastan!)
I onsdags for jag upp till Glimåkra där min vackre prins Arrack (mörkbrunt halvblod) har bott hos nya matte Emma sedan i maj. Nu skulle vi skriva alla papper och Arrack övergå helt i hennes ägo. Jag är så lättad. Inte bara för att jag inte längre äger en häst, utan för att han får det så bra hos Emma. Emma föder sin bebis när som helst och vill inte längre flänga runt på brallande unghästar. En gammal farbror med lagom fjutt i är precis vad hon vill ha på sina skogsrundor. Ännu en lyckad matchning.

Jobbfronten: Får vänliga brev från alla möjliga håll och kanter. Vänligast från Hörby som nästan beklagade att de haft 17(!!!) sökande till tjänsten och valt ut några, som de trodde, lämpliga... Därmed inte sagt att det inte skulle ha blivit bra med mig. Det låter kanske lite corny, men det kändes i alla fall bra mycket bättre än att överhuvudtaget inte höra ifrån den församling där man sökt jobb. Typ Veberöd.

Byrisonten: Stor sorg bland hönsen idag! Gick ner alldeles nyss och upptäckte att Britney låg stendöd i halmen inne i hönshuset. Blev så ledsen. Förstår inte vad som hänt henne, hon var ju inte gammal. I alla fall inte enligt Rolf, som sålde henne till mig tidigt i somras. Skall ringa honom. Jag vill ha en ny höna!
En lagom melankolisk gråblöt novemberdimma sveper in fält och hagar nedanför trädgården. Jag är glad att jag kan tända levande ljus (ett för Britney) och låta mig värmas av den nya värmepumpen, som fungerar utmärkt.... en brasa skall vi tända nu. Och ta en kopp "lätte" (latte på lättmjölk) till.
Med hjälp av lecablock har jag äntligen lyckats stoppa Montys rymningar!!!!
Alla hälsar!
PS Vad passar bättre än en bild på Blue Moon en sådan här dag. Håll till godo......

Livat i holken!

2008-11-11T11:05:00.011+01:00

Vilken härlig helg det blev! Hämtade tjejerna (Kerstin och Annika, om ni minns) vid pendeln i Höör sent fredagkväll och drog in dem i mitt varma kök för lite fredagsmys.

Det blev väl någon bit tunnbrödrulle med lax och något glas bubbel innan vi gick över på rödtjut och pepparkakor med grönmögelost (hur kan något så osannolikt smaka så gott?) Skvaller uppdaterades, dragspelet åkte fram...

Lördagen veks till Danmarkstur för bunkring av drycker - vilket, med den svaga svenska kronan, visade sig bli en tveksam affär. .
Ett tips är däremot att åka till Netto vid Kastrup istället för Bottleshop - i alla fall om man ska köpa vin. Vi passade också på att svänga inom utställningen i Smyge innan det bar hemåt igen.

Då hade redan Jörgen kommit och släppt in sig själv. Kvällens festligheter fick på detta sätt en rivstart och snart var även Hasse G med Anna Lena här. Köket fylldes med skratt, matos och dragspelstoner... Alla hjälpte till efter förmåga och medan värdinnan duschade och piffade hade bordet dukat och maten lagat sig. Löjrom med tillbehör, boef Bourgognion (Efter recept från Manrays favoritmodell, "Kiki av Montmartre".... enligt Jörgen som i stort basade över grytorna), äppletarte (min avdelning) - allt nedsköljt med oceaner av vin. Stämband masserades alltmedan dragspelet fick konkurrens av Christina Callas, Hasse Pavarotti och Anna Lena Caballé. Att sex personer kan väsnas så!

Söndagens långa frukost satt bra. Framåt kvällen vinkade jag av mina älskade väninnor i Höör. Fyra timmar till Stockholm inklusive byte i Hässleholm är rätt OK.

Kattungarna: Igår satte jag lille Knut i buren och körde in honom till Malmö där mamma Catherine, lillhusse Enok och de två kattkompisarna Hermes och Minus väntade. Mycket nytt för en liten kattpojke. Det blev blandade omdömen från de vuxna katterna, men Knut skötte sig perfekt! Gick runt och nosade, kollade allt, lät sig klappas och lyftas och la sig till slut utmattad på en stol och sov!

Rapporter under kvällen gav vid handen att allt gått städat till. Integrationsmodellen funkade! Kvar hemma finns nu bara Miró och Miranda.... Plus mina vuxna katter, Mästertjuven- Grandpa-Moses-Med-Extralångsvans, Prinsessan Mirjam "Sotnos" Fine, Kirman Katt och Siri-Katten.

Från byrisonten: Idag får jag min luftvärmepump till köket. Ulf Kjellin med assistenten Roxanne är här i skrivandes stund och installerar för fullt. Tanken är att den ska gå när jag är borta och kanske också på natten när det är riktigt kallt. När jag är i köket tänder jag i kaminen. Det kommer att bli kanonbra! Med de två kaminerna och värmepumpen i vardagsrummet har nu i princip hela huset täckts in.

Vi hade viktmöte igår och vare sig Lena eller jag hade lyckats gå ner ett enda hg. Ja, dvs Lena hade eventuellt tappat två hekto, medan jag istället gått upp i vikt! Syster Ylva var inte så nöjd med oss, om man säger så. Nu är det skärpning som gäller. Äta oftare och mindre och röra på sig mer. Enda receptet som funkar. Wish me luck!
Monty har bannemig rymt igen! Jag måste sätta dit ett riktigt staket. Grannarna börjar bli irriterade och det kan man ju förstå. (Man måste vara rädd om grannsämjan....)Hönsen hukar med fladdrande fjädrar i vindbyarna .
Alla hälsar!

Faur, faur heör haur dä bleuser i linnen

2008-11-06T18:15:00.007+01:00

...... (Översatt: Far, far hör hur det blåser i linden) - Heör sjell, din lade drul!
(Ja, jag tror ni klarar den kommentaren utan översättning.)

"Allt är fåfänglighet och ett ständigt jagande efter vind", står det i Predikaren (på ett ungefär). Ja, här behöver man banne mej inte jaga särskilt länge. Förvisso döpte någon det här stället till "Blåsingsborg" någon gång på 50-talet. Detta dygn har jag kunnat konstatera, att mitt underbara hus lever upp till sitt namn. Jisses koss, så de rysste i gavlarna och pep i springorna. Det gick knappt att somna - det var som att försöka sova ovanpå en torktumlare - fast kallare! Jag hade ju hoppats på att kunna dra någon slags nytta av blåsten. T ex genom att lövdrivorna på gårdsplanen la upp sig i snygga högar, eller nå't. Tji fick väl icke jag.

Jobbfronten: Eslöv fick jag inte. Varken den första eller den andra tjänsten. (Det fick jag veta ryktesvägen (!) och fick bekräftat av kyrkorådets ordförande. Andra var mer meriterade. På alla möjliga och omöjliga sätt.) Har ringt Landskrona (1 tim resväg) och Jämshög (1,5 tim resväg). Måste ju söka. Måste ha ett jobb!

Uttråkad är bara förnamnet. Men imorgon kväll skall jag hämta Kerstin och Annika vid tåget i Höör. Nej, de är inte hämtade ur någon av Astrid Lindgrens böcker, men de kunde mycket väl ha varit det.
Kerstin spelar dragspel och är civilekonom. Annika är världens bästa skolkurator och den som tar hand om alla utom sig själv. (Men vi håller på att fostra henne till egoism!!!) Då ska här dansas jitter-bugg så att tiljorna knakar, om ni förstår. Mina urgo'a Stockholmsväninnor har tagit för vana att möta novembermörkret i Skåne nu sedan..... Ja, säkert tio år. Måste kolla med Annika, som är den som brukar ha koll.

Byrisonten: Så blev det då bekräftat, att mannen som drev Göta Ädelmetall här i byn - en farbror, som det går hur många skrönor om som helst - att han hittades död i sin säng. Det hade varit stort ståhej med polisbilar två dar i rad och sådant drar ju alltid till sig intresset. Det spekulerades i allt från rånmord till Gu'vetvad.... Så var det "bara" en naturlig död. Undrar vad som händer med huset - nu extremt laxrosa. Man kan ju alltid hoppas....
Mina kvarvarande kattungar har kommit in i seriös slyngelålder! Men .... det går ju bara inte att bli arg när de slänger sig i gardinerna och klöser i möblerna. Fast nog hade jag kunnat tänka mig att bli av med en till, så jag har lagt ut Miranda på nätet...... Snacka om att sälja sina barn... eller? Nä. Inte barn, men ett stygn av dåligt samvete får jag trots allt, eftersom jag först tänkt behålla den lilla svarta skönheten.
Hönsen hade lagt tre ägg sedan senast. Monty rymde idag igen!!!!!
Alla hälsar!

Ja, vi vill, vi törs, vi kan!

2008-11-05T19:33:00.006+01:00

Ja, vi kan! "Yes, we can". Tack gode Gud att USA äntligen har sagt ifrån!

Satt och tittade på HELA Obamas segertal nu på morgonen. Skicklig retoriker, men framför allt förmår han att förmedla värdighet och värme! Empati och ödmjukhet. Den som lever får se hur det går. Precis som den 106-åriga damen i Atlanta, som röstat för första gången. En bild av USA:s förflutna och framtid som Obama lyckades få att förmedla hopp - mitt i den värsta krisen de haft sedan 30-talet. Denna lilla - jag tror, svarta - kvinna blev sinnebilden för ett USA som "United" har tagit sig ur värre kriser än denna. Det mest fantastiska är att han förmedlar hopp även till mig. Hopp om att medkänsla, intelligens och kompetens till slut besegrar cynism, narscissism, strategier och egennytta. Plötsligt känns mörket mindre mörkt.
Byrisonten: Fick potatis av Iris. En var hjärtformad och "särskilt till mig". Nu får den bli särskilt till er alla (och till alla USA:s förstagångs-väljare).
Annars inget nytt.Hönsen pausar. Monty rymmer och Knut väntar på att Catrin och hennes son Enok ska komma och hämta honom.
Alla hälsar!

När november sveper in oss....

2008-11-02T16:52:00.012+01:00

..... i sina mörka dimmor, det är då vi ska plocka fram bilden av de där maskrosorna som "gömdes" i gräset.
Men det är inte lätt.

Värmde gjorde dock kaffet som serverades i "nya" församlingshemmet här i Östraby i fredags. I ett anfall av aktivetslust kom jag på att jag kanske kunde göra en insats under allhelgonahelgen här i församlingen. Kyrkoherde Eva-Karin hänvisade mig till Arne Olenklint, kyrkvärd och för dagen bas över kaffeserveringen. Han tog gärna emot hjälp och det visade sig vara en livad tillställning. Det delades minnen och berättades "alldeles sanna" historier och pratet och skratten fyllde på i hjärterummet och fick rutorna i den gamla vaktmästarbostaden, numera fösamlingshemmet, att imma igen. Mycket trevligt att träffa en massa by- och kring-bor - ingen nämnd och ingen glömd. Det verkade dessutom uppskattas att jag var där - alla hade full koll på att det bodde en präst på "Blåsingsborg"!

Sedan kom familjen Månsson med blivande matte Olivia för att titta på Melina. Det blev nu till att mer än bara titta och så fick man vinka av en unge till. Trösten var den lycka som lyste runt matte med ny älskling. "Match made in heaven!" Och hon insisterade på att betala Melina med egna pengar "För det skulle vara hennes katt". Pappa Thomas och mamma Carina var både stolta och lite rörda. Jag har redan fått rapport via mejlen - Allt lugnt. Lyckan består.

På kvällen spökade små gäng med byns flickor, som ju var mer söta än läskiga. Fast de berättade att någon hade blivit arg när de kom... hur man är funtad då, kan man ju undra. Som tur (!?!)var hade jag lite godis hemma så jag slapp "bus".

Igår åkte jag till Hemmesdynge och tjejmiddag hos Suzanne Grotte och passerade Limhamns kyrkogård på vägen ner. Tände ljus på "mina" gravar. Där är famlijegraven med farfar, farmor, faster, farfarsmor och farfars mostrar och min lillasyster Wiveca. Där är fars grav på nya kyrkogården och min styvmors andre man Bror-Emil, som ligger bakom kapellet på gamla delen. Det är både vemodigt och tröstande att se alla ljusen som blinkar i mörkret. Som flämtande andetag.

Byrisonten: Jag ska behålla Miró! en av killarna i kullen. Det går inte att lämna bort honom. Han ligger i mitt knä varje kväll. Så kanske släpper jag iväg Miranda - eller inte.

Hönsen har nästan helt lagt av med läggandet. Monty rymmer vad jag än gör. Nu har jag satt en liten kärra framför nätet, men det hjälper väl inte. Det är väldigt tyst därute på gården nu. Måste kolla honom!--- Jodå. Han hade minsju rymt igen!!!!!
Alla hälsar!

Kuuuuusligt

2008-11-01T12:09:00.003+01:00

..... Just när man sitter sådar djupt ner med rumpan i soffan.....

Bloggen puffar för....

2008-10-30T18:03:00.001+01:00

http://thewoundedbird.blogspot.com/2008/10/not-for-me-for-obama-and-for-louisiana.html

Ett litet tips från cybern.

Lägg lite glödande kol på deras huvuden

2008-10-30T13:04:00.015+01:00

.....En av de saker som ligger djupast i oss människor, är en egenskap vi delar med andra flockdjur - Vi delar upp oss i "vi" och "dom" - Vi, som hör ihop och de som är några andra, en annan sort.

En av de allra viktigaste och mest krävande sanningarna som kristendomen erbjuder, är en uppmaning till oss att lösa upp alla sådana kategoriseringar. Det är inte bara en uppmaning - det är dessutom en utmaning och det är utmanande! När vi blir bedömda som "goda" eller "dåliga" kristna är det ofta just på vår förmåga att ta till oss och leva upp till den här uppmaningen. Att vara en God Kristen är att vara en God Medmänniska. (Självklart finns det en massa goda medmänniskor som inte är kristna! Men som kristen förväntas man faktiskt att vara just det. Denna fromma förväntan kommer inte sällan från sådana som inte själva anser sig vara kristna....)

Ett annat fenomen som är djupt mänskligt och som faktiskt gör oss unika bland däggdjuren, är vårt behov av rätt och rättvisa och dess baksida - hämnden.

Inga andra varelser hämnas eller skipar rätt. Den enda rättvisan naturen erbjuder djuren är den "starkes" - läs "välanpassades" - överlevnad. I och för sig den enda form av rättvisa som finns för allt för många människor i vår trasiga värld.Och kanske är det hämnden - hämndlystnaden - som är den största av alla synder. Att ge igen - att få rätt till vilket pris som helst.

Vi mäter graden av civilisation i en samhälle utifrån bl a det samhällets system för rättsskipning. Självklart finns det andra socio-kulturella variabler, men det är min mening att de alltid kan härledas tillbaka till rättsskipningen (tryckfrihet, hemfrid, åsikts- och religionsfrihet mm alla måste upprätthållas med hjälp av lagstiftning). Rättsskipningen i alla dess former, från lärarens över eleven, förälderns över barnet, samhällets över medborgaren är en form av kontrakt som ger oss makt över varandra.

I rättsprocessen viktar vi ett mot ett annat. Skadan vägs mot ersättningen. Ett öga för ett öga, tand för en tand - liv för ett liv. Så ser rättvisan ut i stora delar av världen. Att leva som kristen är inte med nödvändighet att vara troende - men vi lever i en kultur, som under århundraden formats av en rättsskipning som legat inom kyrkans maktutövning. En kyrka, som sannerligen inte alltid varit gratia plena, fylld av nåd, men som trots det predikat förlåtelse och försoning inte bara mellan Gud och människa, utan också mellan människa och människa.
En kyrka som satt livet högst av allt - Allt för ofta till priset av det liv den sagt sig vilja värna. Människor har dött för sin tro och de har dödat för sin tro. Ibland har det inte gått att skilja handlingarna åt. Det är inte länge sedan (kosmiskt sett) vi hade religionskrig i Europa. Mellan kristna. Mellan grannar i samma by. Inte länge sedan kyrkans män lät av barn utpekade kvinnor brinna på bål.(Andra kristna män fick stopp på vanvettet.)
Fram till för bara drygt 100 år sedan hade vi dödsstraff i Sverige.
Det finns nog de som skulle kunna tänka sig dödsstraff än idag. En man som våldför sig på och dödar ett litet barn. En Eklund, en Qvick. Här i Hörby är Helen-mordet fortfarande levande historia. Många skulle nog anse att hennes mördare förtjänar att dö. Och blickar vi utåt - Hitler och Stalin med miljoner människors blod på sina händer .... förtjänade de något annat än att straffas med döden? Det råder ingen brist på lämpliga kandidater.

Jag är ingen rättshistoriker, men jag är intresserad av den mänskliga "naturen". Att ge igen är mänskligt. Det vill minsta barn göra. Men minsta barn har också en känsla för när straffet upplevs som orättvist stort i förhållande till försyndelsen. Att visa nåd måste vi däremot lära oss.
Det är en fråga om insikt som vi kan ta till oss genom vårt sätt att se på världen och genom det sätt som vi uppfattar att världen, livet, ser på oss.
"Den som fått mycket förlåtet älskar mycket", står det i en evangelietext.

Men när sinnet rinner på en.... Vem har inte någon gång tänkt tanken att världen vore en bättre plats eller livet mer värt att leva om bara den eller den inte fanns! En sur granne, en dum lärare, en grälsjuk typ. Det livet lär oss är, att jag själv kanske inte är så mycket bättre, att den där grälsjuka typen kan vara jag.
Det livet också visar oss är, att kärleken till livet alltid är större än hatet och hämndlystnaden. Skadan kan inte repareras av det som orsakade skadan - Eller som amerikanen säger, "Two wrongs doesn't make one right". Dvs vi kan inte få tillbaka den döda genom att döda mördaren. Så vi utmäter straff symboliskt. Symboliskt blir ett liv värt 25 år i fängelse. Symboliskt får den elev som slagit sönder en ruta kvarsittning (tja, föräldrarna kanske får betala rutan också, men man går inte hem och slår sönder fönster hos ungens familj). Och vi bestämmer oss för att det är rättvist. En överenskommelse som gör oss till en civilisation - Ett medborgarkontrakt.

I alla fall: Tillbaka till begynnelsen. Det var det där med vi och de andra. Ett samhälle börjar lösas upp när det har olika regler för olika grupper. Att vara lika inför lagen har inga undantag - "Land ska med lag byggas". När blod blir tjockare än vatten, när den rike kan köpa sig fri, när makten missbrukas, egennyttan styr makthavarnas handlingar, upplevs det medvetet eller intuitivt som ett kontraktsbrott och då urholkas tilliten mellan de olika grupperna i samhället. Då blir det lätt att sluta sig in mot det egna, att se till sitt eget. Förakta allt som inte är som vi i vår grupp tycker att det borde vara.

Det svåra är inte att älska, ta hand om, se efter, skydda den som står oss nära. Det svåra är att ta det första steget bort från egennyttan och misstron mot allt främmande - och ta ett kliv in i det som jag vill kalla "Guds Rikes genombrott i världen" - Vare sig vi är troende eller ej. Det är ett tillstånd snarare än en plats. Ett tillstånd där vi förmår se oss själva i den andre, famna det främmande, värna särarten. "Det kunde varit jag - Det kunde varit mitt barn - Det kunde ha hänt i vår by".
När omvärlden gungar så som den gör nu, är det i själva verket en möjlighet att göra ett val. Inte mellan Vi och De andra, utan mellan egennytta och empati. När vi inser vår egen sårbarhet, då blir det lättare att förstå att allt mänskligt lidande också är vårt. Krisen ger oss en möjlighet till medmänsklighet. OM VI ANTAR UTMANINGEN.

Och för dem vi bara retar oss på i största allmänhet, sura käringar och grälsjuka typer, för alla dessa förargelseväckare i vår omgivning har Jesus ett kanonbra recept: "Älska era fiender och be för dem som förföljer er - för det samlar glödande kol på deras huvuden". Det vill säga: Le vänligt mot den sura tanten - det sätter myror i skallen på henne! En hämnd så god som någon.
Alla hälsar!

I öppna landskap

2008-10-29T13:22:00.018+01:00

.... där trivs man ju. Så när min käraste väninna Ulrika Hylin aviserade ledig dag tog jag en tur ut till Gnalöv. Aldrig hört talas om? Nåja, hav tröst.

Det är en plats mer än en by några km inåt land från Simrishamn och Brantevik. I princip består Gnalöv av några gårdar utslängda i det synnerligen öppna landskapet. Ulrika och hennes man Mats (gifta sedan ett drygt år tillbaka) har gjort lite seriös "piffing" - mest Ulrika om vi ska vara riktigt ärliga - och åstadkommit underverk med sitt ställe.
Vi fikade och pratade om allt mellan "finansfluensan" och hur man ska rädda sitt äktenskap så att man inte tröttnar på varandra.
Mats, som ägnar sig åt day-trading på nätet - menade att läget är mycket allvarlig och i själva verket en cancer. Uppblåsta värden, affärer med lånade aktier, en fullkomligt korrupt och skev marknad.
- Om folk visste hur illa det är ställt skulle det bli anarki, sa han och fick något desperat i rösten.
- USA är bankrutt och slut som ledande ekonomi. Nu kommer Kina och dom kan köpa upp hela USA om dom vill, fortsatte han i samma stil.

Begrepp som "pyramidspel", "derivater" och "blankning" for runt huvudet på mig precis utom räckhåll för min begreppsvärld. Jag misstänker att allt sammans till slut stavas "STRÅTRÖVERI"! Det är 1600-talets ändlösa krig om igen, fast nu kallas slagfältet "marknaden". Sug på det en smula....... Och jag undrar - Hade Marx så fel? Är detta början på kapitalismens fall och därmed proletariatets diktatur - eller är Marx nationalekonomins motsvarighet till apokalyptikern Nostradamus, dvs var och en kan läsa in precis det som verkar passa för tillfället. F ö Hur många har läst MarxKapitalet????!? Jag vet en, Bibi Häggström! Vet du någon, kära läsare?

Beträffande äktenskapet - Ulrika tror att de som tröttnar på varandra kanske egentligen aldrig har älskat varandra på riktigt.
- Man måste tycka om varandra som människor, håller jag med, känna nyfikenhet, göra nya saker tillsammans och upptäcka nya sidor. En week-end-resa eller vad som helst. Ska jag säga, min gamla nucka! I alla fall.
Ulrika är en av de friskaste människor jag känner. Helt osentimental och fullkomligt empatisk på en och samma gång. Jag har lärt mig så mycket av henne.
För att hjälpa upp den skakiga ekonomin (!!!) tog vi bilen in till Simrishamn och besökte "Urban Living". Handplockade godsaker, allt från fårfällar till Brio-leksaker, trendiga vedkorgar och klassiker som Iitalas Aaltovaser osv. Allt under ett tak. Jag hittade några fina julklappar till fyndpris och Ulrika suckade lystet över det mesta i den smakfulla butiken.
- Vi har nätbutik också, berättade ägaren, Tong Ostanont (tailänsk mamma, amerikansk pappa, bott i Sverige hela livet). Både Ulrika och jag konstaterade att Tong är en synnerligen behaglig person - inte bara vacker som en Gud! Och jag vill gärna puffa för människor som gör spännande saker, så här kommer webb-adressen: www.urbanliving.se!

Jobbfronten: Ringsjöbygden hade 14 sökande(!) och kallade fyra till intervju. Inte mig, vilket jag ringde till Jan Grönborg och fick reda på. Tydligen hade mejlet han skickat till de övriga sökande kommit bort. Det känns tungt att inte ens bli kallad och det hjälpte inte att han bedyrade att det varit svårt att välja. Eslöv har inte möte förrän i nästa vecka. Jag måste påminna mig om att jag faktiskt bara varit arbetslös i två månader. Det räknas inte som desperat läge!

Byrisonten: Snälla granne Ylva, tillika sjuksköterska på företagshäslovården i Eslöv, har bildat viktgrupp med mig och granne Lena. Ylva är smal som en vidja, medan Lena och jag tillhör de buttiga. Dvs jag mer åt det smällfeta med ett BMI på 37! (Jag borde mao vara ca 2,5 m lång eller nåt) Vi följer ett kompendium som hon använder med sina andra patienter. Första läxan är att skriva ner allt vi äter och dricker under fyra dagar. Matmissbrukaren i mig stegrar sig och sprutar eld som en rasande drake - mitt friskare jag håller mig i schack och gör som jag blir tillsagd. Lena är endast rundnätt och hennes största problem är att hon inte hinner äta under dagen. Hon skall alltså äta mer! Jag skall äta oftare och mindre. Och motionera! Inget nytt under solen. Träff igen med vägning den 4 nov.

Lena var lite irriterad eftersom Monty tagit för vana att sticka bort och skita på hennes gräsmatta och stenläggning. Jag kunde ju bara be om ursäkt. Ber om ursäkt, Lena. Kanke kan en vacker kvällshimmel trösta lite? bifogar en, särskilt till dig!
Milou verkar trivas som en prins i nya hemmet. Ska gå ner till hönsen när jag skrivit färdigt.
Alla hälsar!

Att skiljas är att dö en smula

2008-10-27T17:46:00.012+01:00

.... Särskilt om det är en liten ullig kattunge! Idag åkte Milou/Louie iväg med sin nya matte Susanne Frandsen till en ny soffa, ett nytt knä...En liten tass som vinkar genom gallret till transport-buren. Hugg i hjärtat. Det är knappt man kan hålla sig från att gråta fastän man är beredd!

Och jag är helt säker på att mamma Siri fattade vad som var på gång. Hon vankade av och an och tittade på oss medan nya matte och jag höll på med ungarna. Att det blev just Milou känns ändå bra, för han var min speciella "bebis" och Susanne och han klickade med en gång (precis som Cathrin och lille Knut). Jag försökte få Susanne att ta Melina också och hon skulle konsultera maken, så vi får se.

Annars är det bara Melina kvar nu som inte är tingad. Jag fick ta ett snack med henne efter att Milou åkt iväg.
-Oroa dig inte Melina, sa jag, om ingen vill ha dig så får du bo kvar här hos oss.
-Säkert, pep hon.
-Helt säkert, sa jag.
Och Siri samlade de fyra kvarvarande ungarna för en snuttestund.
De kommer allt mer sällan nu, de där gosestunderna, kanske varannan dag och det märks att Siri släpper kollen på ungarna mer och mer. De är nyfikna och går ut i trädgården medan hon ligger och sover. Men oftast ligger hon i närheten och passar dem. Hon är en sådan duktig mamma.

Utställningen: Idag blev jag uppringd av Pernilla Norrman, keramikern som skall ställa ut i Smyge efter mig. Hon har blivit inbjuden att göra en utställning på Alfa Laval i Lund och blev tillfrågad om hon kände till någon lämplig konstnär som kunde ställa ut samtidigt. Nu undrade hon om jag ville vara med. Klart jag ville! Det blir antingen april eller maj. Så roligt! (Och hon gör underbara saker! www.pernillanorrman.se Kolla!)

Byrisonten: Regn och rusk och inga ägg. Monty forcerar stängslet hur jag än gör, så idag rymde han igen.
Alla hälsar!
PS Ska försöka länka till sydsvenskan..... utvidgar kanske därmed territoriet! Hu Here goes: http://sydsvenskan.se/sommar/article347210/Resorna-som-samlar-singlar.html,

Torr, kall och... - Nejtack, jag kör.

2008-10-26T16:16:00.029+01:00

Festligt, färgstarkt och fullsatt, med outsinliga mängder av Henkel T.... Bloggen gratulerar bröderna Claus och Yan Leger till nya lokalen - hypertrendigt nere vid Dockan i Malmö. Men en lokal är ju inget utan innehåll. Det gäller i största allmänhet men gallerier i synnerhet.

Så: Grattis Ulf Trotzig!

Med sina 80+ går nestorn av modernistiskt - naturlyriskt - västkustkoloristiskt - har aldrig ens sniffat på postmodernistiskt - ja, kort sagt "GAMMALT HEDERLIGT" KLASSISKT MÅLERI - ja, just han, går lös på dukarna med en vitalitet som inte står den tidige Sid Vicious (ni vet punkens barndom) efter. Säkert, klockrent, ömsom smek- ömsom våld-samt. Alltid kärleksfullt. Påminner mig om när jag förärades ett glas 40-årig rom. "Det smakar som jag vill bli kysst", var allt jag fick fram, medan den siden-sammetsfrasande-slinkande drycken dansade tango med mina smaklökar och papiller. Finare komplimang kan en kvinna inte ge! Hör ni det killar!!?! Vi flickor vill bli "swept off our feet". Men gärna känsligt, kontrollerat och utdraget. Tack Ulf Trotzig för den upplevelsen. (Gå in på Galleri Legers hemsida för mer bilder på den utställda konsten - bara att Googla)

Tog med mig Jörgen Elerud på nyöppningen och träffade dessutom en massa "kändisar"
- och såna som brukar plåta och skriva om kändisar - eller hur Håkan Bengtsson och Christina Sandberg??! På tiden att ni hamnar på bild. Ni är ju alltid med när det beger sig. Hej, hej.

Härligt att få krama om Birgitta Ahltorp

och Christine Ahrholt och hennes underbara faster (?) Barbro Sylvan (jämngammal med utställaren och som tänker börja blogga och givetvis har dator - OCH visitkort beställt på nätet OCH som var med i Paris när livet där dansade och log. Jag tror att det kommer att bli en intervju. Måste ju höra vad hon hade för sig egentligen. Dessutom fäller hon sylvassa, skitroliga och insiktsfulla kommentarer om de mest skiftande företeelser). Göran Skytte ville inte krama någon annan än Birgitta A (din snåljåp!)- Kunde också säga hej till Helmtrud Nyström och hennes man. Jättekul att träffa Lizzie Lundberg igen - Gud vad söt hon är!!! Ser ut som en tonåring (lite gråare, lite rynkigare men med samma nyfikna ögon som en oförstörd 16-åring).

Caca Sonesson, kär väninna,
Thomas Diestel med käresta,

Mariana Manner och Jet-te Ranning (alltid lika gullig), Peter Hahne vimlade förbi överstressad, hans Agneta hade ritat lokalerna och var på ingång.

Bifogar lite blandade bilder. Alla känner väl igen sig själva! ?!?? Några känner igen varandra. Nästan ingen känner igen alla! Och PS Värst vad vissa har åldrats! Det gäller väl dock bara alla andra, inte gäller det väl lilla mig, eller HUUUUR???!?Ja, och så charmanta tandläkarparet Monica och Lars Wickström.

Saken är den att jag känner mig så hemma i den här miljön. Den är som en fristad. Antagligen var det det som drog mig till konstvärlden från början. Alla är välkomna - men sen är få utvalda. Det är lite som i kyrkan......Okej. Det blir en annan blogg, känner jag. Hur dagen slutade vet under alla omständigheter bara de som gick tvärs över kajen till båtkrogen "Mai-Tai" där vernissagefesten fortlöpte. Men jag, som ju inte kan cykla hem, plockade upp en entrecote och en bakpotatis på ICA i Löberöd och intalade mig att jag hade det mysigt. Fast......

Jobbfonten: Nä. Det är inte kul.Inte kul med de ostrukturerade dagarna. Ge mig något vettigt att göra! Nu. Denna väntan. Nu har jag ringt på ett jobb i Jämshög. Vikariat i ett år. Men hellre 10 mils pendling än inget alls. Det var ju inte detta jag prästvigdes till. Eller? Och höstmörkret underlättar inte det hela.

Och byrisonten: En till av kattkillarna är tingade. Det blir nog Miró och så behåller jag Milou - numera Louie. Plus Miranda. Äsch. Det får bli som det blir. Bara de får det bra. Hela gårdsplanen är full av löv. Hönsen lägger ändå troget två ägg. Har prövat att micra en av mina sk micropumpor. Ganska ok - som en blandning av sötpotatis och kastanjer. Tarvade mycket smör! Mäktigt. Gott.
Alla hälsar!

Han kom, han såg, han suckade

2008-10-23T13:17:00.008+02:00

..... - Du har problem,va. Skrattet var lågt och kluckande. Jag hade ringt Sjölander, Gustav. -Du har sett den svarta skylten halvvägs till Hörby? -Den där det står LOPPIS och ANTIKT?, frågade jag. -Just de. De e jag de, sa Sjölander. Jag kommer vid niotiden i morron bitti.
Min desperation kändes genast lite mindre. Äntligen hade jag börjat ta tag i saker. Hjälp var på väg.

Ja, så kom då Gustav och besåg eländet i min lada. -Herre Gud, stackars människa, sa han bara och drog en djup suck.
Jag brukar förevisa ladan som ett exempel på någon av Dantes helveteskretsar.
För det finns ett särskilt helvete för folk som inte kan göra sig av med sina saker. Den sortens helvetet som finns redan här och nu och är det enda helvete jag tror på (eftersom jag har erfarit det). Jag känner sådana som inte kan betala sina räkningar, men ändå inte förmår sig till att sälja av arvegodset!-Välkommen till mitt eget lilla helvete, brukar jag säga till besökare.
Nu är det förvisso mer bråte än dyrgripar i min lada. Och Gustav, som själv är något till åren kommen, kom tillbaka på eftermiddagen med en yngre kamrat Stefan. Han bara skrattade uppgivet. -Det här är en veckas jobb, fem dar alla gånger. Det är ingen mening med att ta det nu. Det får bli till våren.
Till våren alltså.
Men redan igår tog jag och öppnade några kartonger. Shit! Det är grejor jag inte sett på sedan jag flyttade från Erik Dahlbergsgatan för 30 (!) år sedan! Gamla brev och album och tyger som det inte blev nåt med och bord och prydnadskuddar och flickböcker och ostrontallrikar och julgrejor och leksaker (en liten plyschåsna jag fick av far när jag var fem år och han kom hem från Brasilien och den bar röda bastkorgar över ryggen fulla med karameller) och gamla lakan med spetsar och en uppsättning med kryddburkar och gamla krukor och snapsglas och kaffeserviser och en champagnekylare av golvmodell och tonvis med böcker och gamla stenkakor och lampetter och blyinfattade glasmålningar och och....
Vilken sjusärdeles loppis det där kommer att bli! Ebba och Ingela G och min granne Ylva har också en massa grejor. Till våren mina vänner. Vi får ge oss till tåls. Till våren.

Från byrisonten: Idag - en osannolikt vacker höstdag och jag fick oväntat kaffebesök av en god vän, tog en tupplur i soffan, har läst en stund i "Buddenbrooks" (vilken bok! Läs!!! Thomas Mann). Ska nu skriva färdigt detta och sedan gå promenad upp till affären med Monty. Har som sagt annons på Blocket på kattungarna och imorgon kommer en Ingrid och tittar på en av killarna. Nyss ringde någon som var intresserad av Melina. Hönsen värper allt färre ägg.
Alla hälsar!

Den kommer tidigt i år - the Christmas Blues

2008-10-19T12:46:00.011+02:00

.... Tänk ändå, vilken skillnad. Lätt om hjärtat och glad i själen drar jag ifrån gardinerna i sovrummet och konstaterar att solen skiner!

Annat var det igår. Vaknade i Ebbas gästrum i Lund efter fredagsmys hos Bianca och Channy. Koreansk mat, gamla vänner från galleritiden och trångt i deras tvåa. Jättegott och jättemysig. Gästerna (bl a Annika Svenbro och hennes Lars. Astrid Göransson med make David och två av tre söner plus några till) bröt upp tidigt och jag knallade iväg till den dammiddag där Ebba befann sig. Låt oss säga att det är gott med champagne!
I alla fall. Lördagen var vikt till glasögonprovning. Direkt Optik hade extraerbjudande - två par glasögon plus slipade solbrillor för priset av det dyraste paret. Taget. Ebba skulle med som smakråd, så vi knallade dit genom blöta gator. Då kom den över mig..... JULKLAPPSBLUESEN. Plötsligt befann jag mig i mitten av december med snömodden klafsande runt fötterna. Jag kunde höra ljudet av dämpade vintersulor mot stenlagda trottoarer och vinterdäck mot en tjockblöt gatubeläggning. En speciell lukt av Skånsk vinter! Varför inte ta ut ångesten i förskott!!!!!
- Inte en julklapp blir det i år!, förkunnade Ebba. - Nä, sa jag, men jag har ju mina syskonbarn (styvsyskonbarn för att vara noga) Hedvig och Lykke uppe i Stockholm. Sedan har vi ju lill(styv)syster Annas glin. Och så är det ju så, att jag faktiskt tycker det är det enda riktigt mysiga med julen - julklapparna. Men det ska vara nåt litet och omtänksamt. Förra året ordnade jag presentkort på Make Up Store till de stora tjejerna. Själv har jag jobbat varje julafton sedan jag prästvigdes - med undantag för julen -06 och det tycker jag är skönt!

Nå. Mot glasögonen. Ebba slängde sig frustande över montrarna och halade raskt fram ett par svarta bamsebrillor "så att det händer nåt i ansiktet". - Dom ska du ha! Det bestämmer jag. - Jaha, sa jag och tänkte på försiktiga manliga kyrkoherdar som blir livrädda för starka kvinnliga kolleger. - Okej, men vi måste ha ett par snälla brillor också, sa jag och gick loss på det ena paret efter det andra. Jag tror jag hade dragit fram ett tjugotal bågar innan jag till slut fastnade för ett "garnityr" i milda bronstoner. Vår gladlynta expedit Jessica - boende i Sövde (se där hade Ebba och hon genast något att prata om!) hade en ängels tålamod. Efter trekvart var vi väl i hamn med ett par tuffa och ett par snälla brillor plus en skitsnygg båge till solglasögonen.
Det var väl ungefär vad jag orkade med. Imorgon ska jag ta synundersökningen. Jag hinner kanske ångra mig igen!

Från byrisonten: Nu har jag satt in annons på Blocket. "Tre små busfrön". Har tom fått svar och hoppas det blir napp så att Melina, Miró och Milou får bra hem. Kolla bilden här bredvid! Detta var absolut kuligast - att åka kana med glasskål. Alltså, framtassarna i skålen och skjuta på med bakbenen...Åhej, vad det går undan! Helt obetalbart!
Monty har lärt sig att forcera gallret jag satt upp mellan huset och ladan, så han rymmer hela tiden! Rätt enerverande. Det är som med ungar. När det blir tyst, det är DÅ man ska reagera. Idag var han på rymmen igen, trots att jag tyckte jag satt fast gallret så noga. Hönsen har fått ny sand och hade lagt tre ägg på två dar. Min kära granne Iris behöver inte opereras - tack gode Gud för detta! Jag längtar efter att börja jobba. Det är för trist med denna väntan. Har sökt utlyst tjänst i Araslöv utanför Kr-stad. Lite långt att köra, men hellre det än inte alls.
Nu drar vinden genom trädgården, som blir mycket ljusare med alla löven borta.
Alla hälsar!

Grottmänniskor och andra

2008-10-16T17:52:00.010+02:00

.... "Vad är väl en människa att du tänker på henne"....
Så här ser det ut:
En vidsträckt dalsänka,låt oss vandra över den. Grön. Bergssluttningar döljer horisonten i fjärran. Vad kan det röra sig om, 3 km? Ja, något sådant. Se, där är stigen. Högt gräs. Långsamt, men med lätta steg, närmar vi oss andra sidan. Stigen blir brantare, det bär upp för bergssidan. Det höga gräset ersätts av stora stenblock.
Marken är torr under våra fötter. Det dammar och frasar om våra steg. Andhämtningen blir kortare, mer ansträngd. Vi viker av åt vänster från stigen. Nu är det bara våra fotsteg som syns bakom oss. Framför oss är det okänd terräng.
Här. Vi sätter oss på en sten en stund. Stenen är varm under oss. Vatten. vi behöver vatten innan vi fortsätter vår vandring. Känner du svalkan. Djupa klunkar. Din munhåla fylls och du sväljer girigt, nästan vällustigt. Tar en handfull och drar över pannan och kinderna.
- Aah.
- Skönt, va? Vi går vidare.
- Vart är vi på väg?,undrar du.
- Till min grotta, svarar jag. Mitt gömställe. Jag ska visa dig en plats ingen har fått se. En plats ingen känner till, utom jag. Du ser på mig. Det finns oro i din blick, undran.
- Varför det?, frågar du.
- Varför vi ska dit eller varför jag aldrig visat den förut?, säger jag.... Vi fortsätter att gå. Nu får vi snart börja kliva över stenarna. De tränger på runt omkring oss och vi hjälper varandra över de värsta ställena.
Så befinner vi oss mellan två enorma klippblock. Det finns en öppning, den är kanske en meter bred och där går vi. Över oss tornar de enorma stenmassiven. Det känns som om de när som helst skulle kunna krossa oss. Men en bit fram är det ljusare.
- Vi är snart framme, säger jag.

Jag har gått in min grotta. Det är grottigt där. Om man säger så. I den grottan finns en trygghet, så är det ju med grottor. Men det är också mörkt och ganska händelselöst. Man underhåller elden, man håller hyggligt rent omkring sig, man sover och tja.... Man väntar. ´Man väntar ut årstider och oväder. Man sysselsätter sig. Man berättar och man reparerar. Man tillreder och man förbereder. Man har ganska tråkigt. Och det är rätt skönt. Det är varmt och vilsamt.
Och ibland undrar jag hur det kan komma sig att vi, som har byggt hela vår tillvaro på olika trygghetssystem, förmodligen lever i en mycket större otrygghet än vad våra förfäder grottmänniskorna gjorde.

Fundera på det, så hörs vi.
Alla hälsar!

En blind som leder en döv.....

2008-10-13T15:43:00.010+02:00

Det sägs ju att kärleken är blind.
Men se(!), det tror jag inte ett dugg på!

Förälskelsen är förvisso blind, bländad, förblindad. Förälskelsen är dessutom, om inte döv, så åtminstone drabbad av svårartat hörselbortfall.

Men kärleken, den äkta kärleken, handlar om seende. Att se. Helt och fullt. Höjd och djup, mörker och ljus. Och den har det slags absoluta gehör vi kallar empati.
I förälskelsens rus drabbas vi av synvillor, som till största delen är uppbyggda kring projektioner - önsketänkande. I vår narscissistiska kultur, där den ytliga gesten förväxlas med inner-lighet, blir vilsenheten så mycket större. Vi ser det vi vill se, vi hör det vi vill höra... Vi blir ett lätt rov för tidigare erfarenheter, både lyckliga och smärtsamma och vi dubbelexponerar så våra förväntningar uppe på våra önskningar.
Det enda som den här glittrande spegelvärlden har gemensamt med "Lustiga Huset" är att bilderna garanterat är förvrängda. Skillnaden är, att vi i förälskelsedimmorna inte kan skilja dessa förvrängda speglingar från verkligheten.
Gud ske lov är det ett övergående tillstånd!
Så träder då den där kärleken förhoppningsvis in i galenskapens ställe. Vad händer? Ja, för många av oss blir det ju ett läskigt uppvaknande till en gråkall morgon med dålig andedräkt och tunga fötter som hasar tofflorna efter sig. Inte lika kul! Men det är kärlek! Det är kärlek att se dammråttorna i hörnen. Det är kärlek att göra något åt dem! Ta fram dammsugaren t ex! Det är kärlek att bli rejält förbannad! Och kärlek att sansa sig. Kärlek, att inte alltid tycka om och kärlek att ändå laga middag. Vi har alla våra egenheter. Kärleken gör att vi växer ifrån våra egna och in i den älskades.
Att älska är att se. Att älska är att göra sig lyhörd.
Att älska handlar också om att ta emot en annan människas kärlek. En klok kvinna i min närhet uttryckte det ungefär så här. "För att kunna ta emot kärlek från andra människor måste man öppna dörrar i sitt inre". Sådant tar tid. Kärlek tar tid. Kärlek är tid. Att ge tid och att ta sig tid.
Hmm. Jag får nog anledning att återkomma till ämnet.

Utställningen: Var nere i Smyge igår och hade "re-vernissage". Med det underbara vädret kom också en hel drös vänner och andra besökare. Bibi Häggström kom med Boel och Caroline. Ulrica och Miguel. Ebba kom med syster Diana och väninna Suzanne. Håkan och Lena Fjällström, som fotade för fullt (inte visste jag att Lena - distriktsläkare på Näset - och som jag känt i 15 år minst, har ett förflutet som fotograf!). Fick sålt en av de stora målningarna! Kul.

Jobbfronten: Var på anställningsintervju i Eslöv idag. Det är rörigt och tungrott där för närvarande, med många uppsägningar. Vi är åtta sökande till den utlysta tjänsten. Vi får se hur det går.

Från byrisonten: Höstmörkret sänker sig även över "Turning Chicken"; Hönsen har bara lagt ett ägg nu två dagar i rad. Kattungarna blir 9 veckor imorgon. Dags att sätta in annons på Blocket. Om tre veckor är de flygfärdiga. Hur ska jag kunna skiljas från de små liven?!? De har flyttat ut till en ny lekplats och tumlar nu runt på köksgolvet, använder "vuxenlådorna" när de går på toa och får sin mat på samma ställe som de andra katterna. Miranda och Miró hoppar ofta upp till mig. Jag kan rekommendera att svepa in sig i några kattungar när man är förkyld! (Hjälper nog mot det mesta inklusive hjärtesorg).
Den stora lönnen är nu nästan helt avlövad. Monty far runt bland kastanjerna på gårdsplanen och skäller ut synliga och osynliga hundar.
Alla hälsar!

Med en till VISHET gränsande sannolikhet

2008-10-10T18:14:00.008+02:00

- Varför fick inte Adam och Eva äta av kunskapens träd? Är Gud kunskaps-fientlig? Varför inget förbud mot att äta av Livets träd?Se där, vad vi präster måste ta ställning till.

Igår var det prästkonvent för Frosta kontrakt i Hörby. Kyrkoherden, tillika kontraktsprosten hade bjudit in mig att delta för att jag skulle komma in i gemenskapen. Att det sedan var min gamle, numera pensionerade, professor i Gamla Testamentets exegetik (fint ord för tolkning, utläsning ungefär), Tryggve Mettinger, som skulle stå för förmiddagens program gjorde ju inte saken mindre angennäm.

Tro mig, det är spännande! Man är som en arkeolog fast utgrävningarna görs i litterära avlagringar. Ta tex skapelseberättelsen och berättelsen om det Stora Fallet (det sk Syndafallet) Berättelsen i Första Mosebok går tillbaka till Babyloniska texter med inslag av andra orientaliska skapelseberättelser. Dessa har sedan redigerats och fogats samman med muntligt traderade texter och "limmet" är de tillägg som gjorts av de eller den - okända - författare/lärde som kallas Jahvisten (för att han kallar Gud Jahve). Varför? Vem? Vad betydde texten då den skrevs? Vad betyder den idag? Vad har den betytt för kyrkan genom tiderna?
- Jag har alltid tänkt mig att Adam och Eva åt av frukten från Livets träd - det var därför de var odödliga. Sedan blev de bestraffade genom att köras ut från Edens lustgård och då blev de dödliga.... Vi fick ställa frågor och Gullbritt Sörensens (präst i Höör) tyckte jag var jätteintressant.
Professorn blev inte svaret skyldig (såklart!) - Men det kommer ett litet också i texten som man inte kommer runt. Att de "inte också ska äta frukten från Livets träd". Ja, sådär höll vi på ett tag.
Oh, ni förstår, jag tillbringade några av mitt livs mest lyckliga timmar i professor Mettingers seminarier. Det enda sorgliga var att min hjärna vid 40 års ålder redan var alldeles för stel för att det skulle vara allt igenom behagligt. Det visar ju bara än en gång, att det som verkligen betyder någonting i livet är roligast innan och efter - medan det pågår kan det vara ett litet helvete! Så vad lär vi av detta? Det ska krökas i tid det som krokigt ska bli. Sätt ungarna att lära ryska och kinesiska innan de fyllt 12, så ska ni få se på andra bullar! Apropos bullar så severades vi, efter lunchen, de största finska pinnar jag sett i hela mitt liv! Bara en sån sak!!!

Fick också en chans att säga hej till "min" kyrkoherde här i Östraby/Västerstad mfl kyrkor, Eva-Karin Lindgren och hennes komminister Jan-Olof Jansson. Lovade bot och bättring beträffande min kyrkogång. Redan nu på söndagkväll gives det tillfälle!

Fick vi svar på om Gud är kunskapsfientlig.... Nä. Det går ju inte till så. Men vad man däremot med säkerhet kan säga, det är att berättelsen fortfarande kan stimulera oss till att söka kunskap. Och att det är en rasande skillnad mellan vishet och visshet!

Från byrisonten: Den röda hönan med de gröna äggen (mp) har paus i läggandet. I övrigt lägger de små liven stadigt två till tre ägg. Kattungarna leker Pjätt, Två slår den tredje och håller på att lära sig Kick-boxing. Monty fortsätter att rymma. Fredrik var och klippte färdigt häckarna idag. Jag var på arbetsförmedlingen för handledning i morse. Det slutade med att jag höll en mindra föreläsning om intrigerna och andra pikanterier i den organisation som jag vigt mitt liv åt - och som jag - faktiskt - älskar! Till middag kokar jag en "pot au feu" med kassler, vitkål, purjo, potatis och persilja!
Alla hälsar!

Tidens flykt och andra funderingar

2008-10-08T15:40:00.009+02:00

- Man fattar ju inte vart tiden tar vägen. Innan man vet ordet av har en vecka gått. John stannar upp i arbetet med att lasta av veden, stoppar pipan och tänder den.
-Ja, och det verkar ju bara gå fortare ju äldre man blir, instämmer jag. Det är som en slags tidsinflation.
-Ja, haha, det var ett bra uttryck.

En regnkall kväll i december förra året, innan jag ens flyttat in, stod John och jag på min gårdsplan och slet med nycklar som inte passade i hänglåset till den stora ladan. Inte konstigt, det visade sig att förra ägarna Anders och Gabriella fått med sig den när de flyttade. Det var bara att försöka tippa av de tre kubiken ved i garaget. Inte optimalt, men det gick.
Vi drar oss till minnes slitet i vintras den här dagen när vädret är snällt och vi tom kan sitta ute i solen och fika efter uträttat arbete. De fyra kubiken finfin björkved - gammelbjörk och rejäla klabbar som brinner länge och väl - ligger delvis lavad, delvis i en hög i lagårn.
Den snälle John har både kört ner veden från Hässleholm, gett mig gott mått och sedan kastat av den.
- Det blir några gånger man har tatt i veden, konstaterar han. Ganska nöjt, ska tilläggas.
Han är överhuvud taget nöjd med livet som pensionär. Håller igång med veden, som han köper som timmer från skogsägarna - drygt hundra kubik om året - och sedan sågar och klyver upp i lämpliga längder och säljer på "blocket".
En liten slant tjänar han väl på slitet och det är honom väl unt. Men framför allt har han nåt att pyssla med.
- Såg en gammal skolkamrat till mig häromda'n, säger han och drar ett nytt bloss på pipan. Han kom gående med frun vid armen och ja tänkte att 'Nä fy, vad trälit di måste ha, som ente har nåt annat att ta si för'.
Och nu börjar älgjakten. Mest för kamratskapen för så mycket kött blir det inte per person.
- Ha ha, skrattar John, vi äter nog fler kilo korv än vad vi får älgkött.

Från byrisonten: Ännu en vacker dag. Åkte in till metropolen Hörby och laddade kattmat, hämtade paket, gick på apoteket mm. Köpte loppmedel och satte på småglina, som är åtta veckor nu. Men jag oroar mig för att de ska slicka i sig av det fast det står att det inte blir några biverkningar. Jag undrar just. Men vad ska jag annars ta mig till? Jag har sett loppor på dem om än inte så många.
När jag skulle köra stötte jag på grannen Barbro och hennes jack russel Cilla. Barbro var mycket upprörd efter att en av byborna fått sin hund illa biten av en besökande rothweiler. - Håll Monty inne! Man vet inte vems tur det är nästa gång, varnade hon. (Jag har fixat så att han inte kan smita ut lika lätt längre). Kattungarna har varit utomhus för första gången. Väldigt pirrigt!
Hönsen hade lagt två ägg.
Alla hälsar!

Vi hade i alla fall tur med vädret! Inte.

2008-10-06T16:14:00.018+02:00

Den tappra skara som trotsade värsta busvädret med regnkaskader och kuling (inte så kul som det låter), de har min oreserverade beundran.

Jo, faktiskt, det kom några till vernissagen. Gamla skolkamraterna Hasse Gustafsson och hans Anna-Lena och Erik Thott med Caroline. Min goda granne Ylva med vännen Rolf, morbror och moster och min underbara doktor Helena med make Noe (Helena hade med sig rysk champagne, ni vet den där sorten som antingen får en att prata flytande ryska och brista ut i kosackdans eller ger smällande huvudvärk).... Christine från Grönby icke att förglömma. Hon tog med sig barnbarnet Liv.
Erik kläckte den roligaste kommentaren om mina målningar: "Jaha, här har du penslat på ordentligt"!!! - Ha ha ha! Det tycker jag på ett utomordentligt förtjänstfullt sätt sammanfattar precis vad jag sysslar med. Bravo! Mindre kul var det väl när han gastande - pga nedsatt hörsel (priset man får betala för att man ätit några egenhändigt nedskjutna hjortfiléer för mycket) - förhörde sig om jag fortfarande var arbetslös. Ingen som befann sig inom en radie av en kilometer kunde undgå att ta del av den informationen. Nåja, nu var det väl inte så farligt med det heller. Jag kontrade bara med att fråga hur han själv hade det med jobb.... Ooups!

Kanske hade man hoppats på några fler besökare. Kanske hade man hoppats, att Sydsvenskans artikel hade kommit in inför helgen och inte i dag - måndag. Men, sådär är det. Och om man höll sig inne och målade om eller tände brasa och läste bok, så hade man min fulla förståelse. Det var kul ändå och jag tänker vara på plats till helgen, så alla som stannade inomhus igår kan ta igen det nästa söndag.

I full vetskap om vilken blues som kan drabba en efter en vernissage, hade jag bjudit med Jörgen hem på middag. En bit senaps- och örtkryddad fläskfilé med kantareller och svampsås -allt tillagat av "chef Joergen" -, en bit ost och tämligen flödigt med rödvin... och mycket eld i kaminen! En ytterligare bonus är, att grindarna nu hänger hyggligt jämt. Nu ska bara en ny "hasp" skruvas på, men till det behövs ett större borr än vad jag hade och nej, det blev ingen repris på förra gångens cirkus. Jörgen tar med sig borret vid nästa besök. Hold out! We're getting there!

Byrisonten: Min stora, vackra blygrå hankatt, tillika mästertjuven och numera morfadern Grandpa Moses gjorde ett av sina tämligen sällsynta hembesök. Mest för att kolla om det fanns något att stjäla. Och kanske för att kela lite.... Jörgen misstänker starkt att han (Moses, alltså) har smygsupit av vinet och kört svartklubb i hönshuset under natten - vilket skulle kunna förklara inte bara varför den igår kväll nyöppnade vinboxen skvalpar oroväckande tom idag, utan också varför hönsen såg så trötta ut i morse. Tre ägg hade de dock lagt!
Det är nästan omöjligt att fota kattungarna. De är aldrig stilla tillräckligt länge, utom när de sover.
Idag när himlen är - retfullt - blå och solen skiner som om gårdagen aldrig funnits har Monty många vita streck (efter flygplanen) att skälla på! Och det gör han. Jag har plockat mina björnbär - det var hög tid - och frusit in för kommande fröjder. Jag har också gett mig på den stora rullen med akvarellpapper. Här ska penslas för allt vad tygen håller! (Det ska bli stora målningar! 120x120 cm ca)
Alla hälsar!

Man sir sjöön

2008-10-03T11:32:00.014+02:00

Nu är utställningen hängd, tidningarna har intervjuat och fotograferat. Allt är på plats.

Det känns så bra!

I onsdags natt satt jag en sista stund med alla målningarna i ateljén. La en lavering på en av de små. Packade allt i boxar med den blöta lilla målningen på toppen, släckte och stängde. Kände frid. Igår morse stuvade jag in allt i bilen inklusive Monty och åkte ner till Smyge. Vilken fabulös bonus att upptäcka att Calle är en mästare på att hänga tavlor med millimeterprecision. Det visade sig att han inte bara är snickare, utan dessutom arbetar som utställningstekniker på Charlottenborg i Köpenhamn!Bättre assistans kan man ju inte få. Så gick också allt som en dans! Att få se alla målningarna tillsammans uppe på väggen är något helt annat än att kämpa med dem under arbetets gång. En känsla av samhörighet, nästan som om de har en egen själ, en egen persona. Märkligt. Det är ju jag - men också något mer.

På vägen hem åkte jag igenom min gamla hemby Grönby och stannade till hos Christine Stafström i hennes butik. Vi lärde känna varandra på allvar det sista året jag bodde i byn och hennes butik för ekologiska varor och Mossagårdens grönsakslådor blev en samlingspunkt för många eko-entusiaster i omgivningarna. Nu tycker Christine att intresset verkar ha svalnat. Kanske beroende på att de stora köpladorna börjat hårdlansera ekologiska varor med konkurrenskraftiga priser. Det är ju dubbelt det där. Man vill ju att fler ska handla ekologiskt, men samtidigt vill man ju inte tappa kunder. Christine har beslutat att fortsätta med Mossagårdens produkter (man abonnerar på grönsakslådor och hämtar på lokalt utlämningsställe) och dra ner på det övriga sortimentet. När vi inte pratar om livet runt omkring oss, brukar Christine och jag samtala om livet inom oss.Gärna över en kopp thé.

Jobbfronten: Var på visit hos Jan Grönborg, kyrkoherde i Ringsjöbygdens församling, i onsdags. De har utlyst en tjänst och han hade vänligt nog bjudit in mig. Jan kom som kyrkoherde till församlingen i maj och berättade med stor entusiasm och värme om de tre kyrkorna, planerna på en nybyggd pastorsexpedition/ församlinghem på Bosjökloster och verksamheten i stort. Det blev ett fint möte med en präst och chef, som hade mycket klara visioner och tankar om gudstjänstliv, församlings/medlemsvård, konfirmander och arbetslagets uppbyggnad. Jag kommer att söka tjänsten!

Från byrisonten: Sedan några veckor har småfåglarna börjar komma tillbaka i buskar och snår. Det är väl björnbären som drar.(Måste plocka dem nu och göra sylt.... Av björnbären, alltså, inte småfåglarna!) Bland alla gråsparvar och pilfinkar, talgoxar och blåmesar har det dykt upp ett par bofinkar! De är så otroligt fina med sina terracottafärgade bröst. Kattungarna är om möjligt ännu gulligare och har blivit mer självständiga. De måste inte ligga allesammas tillsammans i en stor hög! På kvällarna ligger t ex lilla Miranda (den svarta) i mitt knä när jag tittar på teve. Igår kalasade hönsen på resterna av grishalsen (Se avsnittet "Surt, sa grisen")! De hade lagt tre ägg. Idag fick de gammal grönmögelost och vindruvor. Rena Guide Michelin för hönor! Slutligen en glimt av havet nere i Smyge!
Alla hälsar!

Row, row, row your boat........

2008-09-30T10:26:00.015+02:00

Och hösten kom på allvar någon gång under natten. Regnet öser ner, löven rasar av den stora lönnen och jag fick tända lampor redan till frukosten. En perfekt dag för en roddtur!!!!!

Ja, jag har blivit med roddmaskin! Äntligen, efter att ha funderat på det i åratal. Och Blocket ÄR bara fantastiskt! Jag har köpt nästan nytt bubbelbadkar (som väntar på ett nytt badrum), nästan ny tvättmaskin och torktumlare och så nu då, nästan ny roddmaskin. För 1300 pix blev detta snofsiga vidunder mitt. Med magnetiska motstånd och avstånds-, hastighets- och kalorimätare! Jungfruresan igår ägde rum till tonerna av Annie Lennox. Inte alltför snabbt med andra ord. Så småningom kanske det kan bli techno, men lagom är bäst för mina knän. Enda muskelgruppen som knorrar lite idag är mage och korsrygg. Nåväl, höll bara på i 12 minuter. Man får ju börja nånstans. Jag har nämligen lyckats gå upp vartenda ett av de 16 kilo jag promenerade av mig förra året. +1. Hög tid för skärpning och noggranna anteckningar av allt som slinker ner. Och regelbundna pass på den imaginära insjön i mitt arbetsrum. Eventuella ridturer på den lagom runda fjordhästen nästgårds inte att förglömma!

Min utställning: Igår gick jag en utomordentligt frustrerande rond med mina målningar. Det blev bara helt gräsligt! Jag tror att det är premiärnerverna som spökar.... "tentaångest". Så fort jag börjar tänka blir det fel! Jag styr för mycket och det märks. Stöööön!!! Idag ska jag jobba vidare i ateljén, brottas, leka - inte tänka för mycket och hoppas på att finna nåd. Har ringt till tidningarna.
Det blir "press-visning" på torsdag för Trelleborgs Allehanda, Sydsvenskan och Skånska Dagbladet. Full pott. (Marie var mycket nöjd.)

Från byrisonten: I Smygehuk är det oreda i fårhagarna igen! Baggarna hade tagit sig in till tackorna och dessutom hade tackorna skuttat in till baggarna! Snacka om att hoppa över skacklarna! Iris ringde, hon oroar sig för en eventuell magoperation. Hönsen hade bara lagt ett ägg igår, så de börjar kanske också känna av höstmörkret. Kattungarna är sju veckor idag! De kommer springande mot mig med svansarna i vädret när jag kallar på dem. Jag vill behålla allihopa! (Nej, jag ska inte. Lovar.) Monty deppar i regnet. Katterna håller sig inomhus. Alla hälsar!

PS Idag har jag blivit kallad till intervju i Eslöv! Har målat som en galning!!! Körde 9 min för fullt i "ekan" till tonerna av up-beat Diana Ross "Stop!, in the Name of Love". (Ja, ja. Det ska bli mer. En dag i taget, remember!) Hönsen hade faktiskt lagt tre ägg igen, så det var väl bara en tillfällig svacka igår. Hälsa där det passar!

Gud och det gräs som är grönare

2008-09-28T13:49:00.021+02:00

- Anton Johan Alexander, jag döper dig i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.

Dop är alltid lika underbara. Det är (för det mesta) babylycka i största allmänhet kombinerat med högtidlighet och en känsla av att vara mycket nära livets verkliga under - det att vi lever över huvud taget. Det låter ju som en självklarhet, men hur många gånger har jag inte stått med en begåvad, genomreflekterad gudsförnekare och konstaterat att -Visst, vetenskapen har svaren på mycket. Och vi ska ta till oss den kunskapsmassa som hela tiden tycks växa. Men hur mycket de än kommer dragande med strängteorier och kvantfysik och parallella universa, så har de fortfarande inte kunna förklara hur livet har uppkommit. Min Gudsbild överensstämmer i stort med Paulus', "Det är i Gud vi lever, rör oss och är till". Dvs Gud är den yttersta kraften som håller samman och genomströmmar universum från minsta atom till största solsystem och den kraften är inte opersonlig utan bygger på relation. Den yttersta - första och sista - manifestationen av denna relation är kärleken så som den en gång tog kropp och blev människa (Jesus). För att vi skulle förstå vem Gud är och för att vi skulle förstå vilka vi är i förhållande till Gud och till varandra.Att den kraft vi kallar kärlek utgår från Gud till var och en av oss som en gåva, inte för att vi är felfria, utan för att vi ska ge den vidare till de människor som berör våra liv. OCH för att vi ska ta emot liv av våra liv och hjälpa det livet att växa genom att skydda det, fostra det och vara goda förebilder. Allt detta och något mer - som inte går att ta på eller uttrycka på något annat sätt - allt detta lägger vi ner i dopet. Vi är älskade. Vi är inte störst i vårt eget individuella universum. Vi hör ihop med allt levande och den eventuella styrka eller makt vi har över det liv vi har fått att förvalta ska vi använda till att främja livet. Punkt. Färdigpredikat. För idag. Lille Anton blev i alla fall döpt med stolta föräldrar, faddrar, släkten och vännerna på plats i Hemmesdynge vackra kyrka. Solen sken genom de färgade blyglasen. Anton var inte riktigt på humör (jättetrött eftersom han inte fått sin förmiddagslur), så när mamma Caroline väl fått honom att somna tyckte jag att det var bäst att hon fick hålla honom medan jag döpte. Det gick bra det också. Han verkade nästa njuta av det ljumma vattnet.

Från Hemmesdynge är det inte långt ner till Smygehuk och Made in Smyge butik och galleri. Ja, det är där jag ska ställa ut och jag tyckte det var lämpligt att fräscha upp minnet beträffande väggar mm. Marie Haward, som driver butiken och hennes man Calle har jag känt sedan vi gick i småskolan i Limhamn(jag säger i för det har jag alltid gjort och jag är ju ändå uppväxt där!!!). Dvs Calle och jag gick i parallellklass redan på Strandskolan (inhyst i källarlokaler bakom "höghuset") och Marie kom till i tonåren. Det är mysigt med gamla "lekkamrater" som man hittar tillbaka till. De har skapat en fantastisk miljö av ett ställe som inte ens hade indraget vatten när de kom över det. Att Calle är snickare hjälper väl en bit, men inte hela vägen. Marie är inredare och älskar djur i allmänhet och hästar i synnerhet. Hon föder upp mörkbruna skönheter som får högsta poäng på Breeders och fölvisningar. Dessutom har de ett gäng Värmländska skogsfår som betar på maderna nere vid stranden. Nästan tama tackor flockar sig runt Marie när hon kommer med spannen full av godis. De pilska baggar, som tagit sig in till flickorna skulle separeras och återföras till sin egen hage. Det gick förbluffande lätt och jag var tacksam att ingen av herrarna satte ett horn i sidan på mig!!!!

Efter väl uträttat värv och ett glas öl på Marie och Calles veranda körde jag hemåt över Romelåsen och en fullständligt "breathtaking" solnedgång. Så var det bara att än en gång konstatera att Gud är den bäste målaren av alla! Kattungarna hade varit ensamma hela dagen för mamma var ute på vift. Hönsen hade lagt tre ägg. Alla hälsar!

Hoppla!

2008-09-26T18:11:00.009+02:00

Det är bara att gratulera sig själv till att ha hittat den här byn! Säg vad som inte finns här. Plötsligt hör man klippeti-klopp från hästhovar. Och var det inte en karatäristisk blond svans med mörk rand som man såg det sista av innan den försvann bakom ladan? Jovisst. - Halåå-å! - Menar du mej? - Ja! Ja, hej hej. Duu jag vill fråga en sak. Du har inte en snäll gammal fjording som du vill ha hjälp med ibland?
Visst hade hon det. Ett 15 år gammalt sto som stått och blivit fet. - Ja, då blir vi två feta käringar på ridturen. - Hahaha! - Kanske kan min väl insuttna Keiffersadel gå på den gamla damen.Kom in så får vi titta på den. - Ja det skulle kunna gå. Marita och unghästen Ilse inspekterade nämnda sadel och Marita fick mitt visitkort. Jag saknar ju det där med hästeriet. Fast jag vill inte upp på ett stissigt halvblod igen. Underbare Arrack (min häst, halvblod e Amiral) är numera en älskad kamrat till Emma uppe i Glimåkra och om några månader har hon betalt honom också. Det var det äventyret. Vill inte ha det ogjort, men hade gärna hoppat över (!) den avåkning jag var med om. Ett par knäckta revben och en höft som jag fortfarande är stel i. Det räcker. För att inte tala om vad det kostar. Och all tid det tar sen! Nej. En småfet fjordingtant låter mer som min melodi. Dessutom bor Marita på en gård "henn över gä'red". Det passar mig perfekt.

I altején: Några av målningarna är riktigt fina. Någon har jag problem med. Bara att jobba vidare.

Jobbfronten: En tjänst är utlyst i Ringsjöbygden dvs Hurva - Bosjökloster! Den danske kyrkoherden var mycket trevlig och bjöd bums in mig på besök i nästa vecka.

Byrisonten: Hönsen hade lagt tre ägg i "Turning Chicken". Kattungarna är oemotståndliga! Monty lever loppan på gården. Alla hälsar!

Konsten att göra en tavla

2008-09-25T16:21:00.025+02:00

Alltså ibland är det som förgjort! Idag har jag fajtats med några målningar i ateljén. Man får liksom ta riktiga nappatag med de där bångstyriga bilderna. De har ett eget liv med en egen vilja och jag - jag känner mig som Jakob i den gammal-testamentliga berättelsen om hans nattliga brottning med en främmande man (metafor för Gud) vid Jabboks vadställe. Jakob, som inte låter sig besegras, säger till främlingen "Jag släpper dig inte med mindre du välsignar mig" (Första Mosebok 32:26). Jag förstår honom precis! Just som jag kände paniken flåsa mig i nacken - Nej! Det är bara för dåligt!!!! Det här kan jag inte visa!!!!! Men jag tänkte bannemig inte ge mig i första taget. Måla. Torka av. Måla. Torka av. Lavera. Ett lager till. Låte vara. Låta flyta ut....Ett streck. Ett drag med en annan pensel. Ett lager till.... och så plötligt lossnade det.Det var som om något löste upp sig. En slags välsignelse. Det är då det gäller att stoppa i tid. Så jag la ner penslarna, släckte och stängde. Låta natten lägga sig mellan mig och processen. Det är en process. Först är man blind sedan börjar man se och rätt vad det är stänger sig seendet igen. Ett okontrollerbart fokus. En avspänd koncentration. En form av bön.

Arbetsfronten.... Fick väl inte en chock igår när jag öppnade posten. Efterlängtat beslut från bliwa inkomstförsäkring var ett AVSLAG! Som tur var redde det upp sig i morse när jag fick pratat med handläggare Susanna. Det var sjukskrivningen i september förra året som ställde till det. Det saknades 12 arbetstimmar för att månaden skulle kunna räknas in i de erfoderliga 12 månaderna med minst 80 arbetade timmar. Låter det krångligt. Tja.... Vi kunde som tur var räkna in augusti som arbetad månad och då ska det lösa sig....... Phu! Minst 5000 pix netto i månaden. I Hörby vill de ha en ung kille till den utlysta tjänsten "för balansens skull". Skulle vilja se hur det hade uppfattats om de sagt att de ville ha en "ung tjej" för att de bara var medelålders män i arbetslaget..... "för balansens skull"???!!!? Kön och ålder är väl ändå inte det samma som meriter! Än mindre personliga sådana.

Igår var jag i Malmö i ärende och passade på att hälsa på hos Gunilla Wallin i hennes verkstad Formbart på Erik Dahlbergsgatan. Hennes keramik är helt fantastisk! Hon är en mästare när det gäller både form och färg och lyckas förena rätt form med rätt glasyr på ett sätt som få andra. Stora generösa glödröda fat och skålar, pionrosa, grönt, varmgult. Mmmm-mums. Kunde inte motstå en liten gräsgrön skål som nu står på matbordet. För 150 kronor var den ett fynd! Så blev det en titt-in hos Nina Martinez på Boutique 100. Nina driver butiken själv igen och ska vid sidan av second hand-verksamheten satsa på att köpa in en massa kul från Kina. Inte bara pärlor till de egentillverkade smyckena, utan också stora guacher (antika?) - familjeporträtt på den heliga kejsarfamiljen mm. De är - enligt inredningsmagasinen - tydligen sista skriket. Själv nöjde jag mig med ett par helgalna pärlörhängen för 100 spänn och kände mig hur frivol som helst. En sväng in om Davidhallstorg för att köpa sushi "take-away" och sedan kändes det rätt skönt att kömma hem till byn igen.

Från byrisonten: Bianca låg och värpte inne i det läckert designade (tack, Jörgen!!!) redet - även kallat "Turning Chicken" - och jag ville inte störa, så det blir ingen äggarapport. . Däremot kan jag berätta, att kattungarna inte alls är så duktiga på att gå på lådan som jag trodde! Det visade sig att allt möjligt fått tjäna som toalett. Under gästsängen var en favorit, för där hängde lakanet ner. Perfekt för att suga upp både nr1 och nr2... Bakom soffan och bakom den stora målningen i vardagsrummet var andra fyndplatser. Fram med mopp o såpa. De lär sig väl. Annars är de bara till glädje! Leker hela havet stormar, ägnar sig åt glimabrottning och jagar varandra i bästa Charlie Chaplin och Buster Keaton-stil. (Hur de lyckas hoppa rätt upp i luften från stående är en sak som bara katter vet). De äter mer o mer "riktig" mat men fortfarande är mammas "välle" godast! Alla hälsar!

Å grind-slant-en hit, å än slant den dit......

2008-09-23T21:37:00.013+02:00

.... Ja halleda'. Jag säger då det. Har ni försökt sätta upp grindar någon gång? Låt mig berätta. Man tar två grindar.Ett par. Sedan tar man två par gångjärnsbeslag. Där är fyra hål i varje beslag. Till bultarna. Som håller fast beslagen. Hmmm. Man åker till Hörby och köper gångjärnsbeslag och bultar med muttrar. Man tar ett sisådäringt ögonmått.
Sådär ungefär ska väl bultarna vara.Sen köper man åtta bultar och åtta muttrar och åker nöjt 12 km hem igen (2,5 mil turoretur). Bra. Så ska då grindarna upp. För långa bultar. Det sticker ut alldeles för mycket. Det blir fult. Man åker in till Hörby och byter bultar. (2,5 mil) Åtta stycken. Man kommer hem med rätt storlek och så har man köpt små brickor med hål i för att kunna trä på gångjärnen och justera grindarna i höjdled vid behov. Jättebra tänk. Ögonmått. Toppen. Man borrar hål till bultarna och börjar montera beslagen. En grind monterad. Sketabra. Vi använde tre bultar till varje beslag. Men det saknas ju för #%& fyra muttrar! Jag blir tokig!!!! Får spel. "Har du kollat att du har bultar då?", frågar Jörgen stillsamt. Vaddå. Nejmen det saknas ju bultar också! Jag blir galen!!! Fast lite mindre galen än om jag åkt ifrån muttrarna. Hade ju räknat fel från början. (Fyra gånger fyra blir sexton och inte åtta, det har ni väl redan räknat ut. Skratta inte åt mig!!!) Iallafall. Åker väl som ett skott in till PG Woody i Hörby igen. (2,5 mil) Köper fler bultar. Kommer hem. Grind nr två åker upp. Men va ¤%&! Det är ju snett!!!! Fram med dom små brickorna. Men vad ¤%& dom passar ju inte! Hålen är för små!!! Nä nu behöver jag en smörgås. Det här går inte. Jag blir tokig. Jörgen steker ägg och bacon. Lugnet lägger sig. Men det sista jag sa till min "personliga assistent" inne på Woodys var "Ta det här på rätt sätt, men nu vill jag inte se dig på ett tag". Fatta vad de kommer att ha att garva åt på fikarasten när jag kommer in för att byta brickorna imorgon. Kanske. Eller så väntar jag någon dag. En annan liten finess med grindar är grindstolparna. De står inte i lod, de står inte i våg. Än(grind)slant det hit och än slant det dit. Men snyggt blir det bara det blir jämt. Om bara grindarna hade varit lika stora! Den ena grinden är en cm högre än den andra. Vi får se hur mycket jag retar mig på det och om jag tar grindeländet till nåt snickeri för åtgärd. Ja, halleda'.

Hönsen kommer nu i alla fall att kunna gå runt torr-fotade på sin lilla patio, emedan Jörgen och jag fick upp den sista remsan med takpapp innan han var tvungen att åke hem till Malmö. Tack gode Gud för sådana vänner!!!! (Alltså att han hjälpte mig, inte att han åkte hem!) Nu ska jag bara fylla på lite fräsch sand till dem. Den ska jag få ta hos snälla grannen Lena, som fått hem en stor hög. Mer om det en annan dag.

Från byrisonten: Hönsen hade lagt fyra ägg. Kattungarna sköter sig jättebra och har lärt sig gå på lådan. De växer så det knakar och blir bara roligare och mer fulla av upptåg för varje dag. Det har varit en härlig höstdag med sol och lagom värme. Den stora lönnen i trädgården blir allt gulare. Monty har haft hur kul som helst och har rymt minst tre gånger under dagen för att jaga flygplan - en liten hobby han har.
Alla hälsar!

Alltmer, ju mer det duggar, tidelipom

2008-09-22T20:05:00.012+02:00

Grått, kallt, höstigt. Men inte hindrar det diverse små och stora byggprojekt. Vännen Jörgen är snäll och ställer upp när hönsen behöver ny taktäckning över sin uteplats och de nya grindarna ska monteras. Han tycker rentav det är kul. Och tur är det. Jag har höjdskräck och är smidig som ett kylskåp medan han dödsföraktande skuttar upp på det allt annat än stabila taket. Jag spikar och Jörgen klänger. Jag beundrar och Jörgen mäter och skär till. Resultatet blir ganska bra, även om vi tvingas konstatera att det fattas ett par meter på rullen med takpapp. Dvs det blir till att köpa 15 meter för att få ut de 2,5 som saknas! Sura pengar.

Arbetsfronten: Glädjen visste inte till sig när jag såg att det finns en ledig prästtjänst i Hörby. Håll tummarna - bed för mig! Gör vad som helst! Det vore ju helt underbart om jag hade kunnat få den tjänsten. Dessutom är det ett par andra tjänster som är ute. Lite hoppfullt.

Från byrisonten: Vi tänder brasa och myser. Hönsen har varit alldeles för spattiga idag med takläggning och allt, så därifrån kan jag inte rapportera. Monty har fått ett nytt halsband. Ursnyggt. Fast han liknar mest en koalabjörn och behöver trimmas. Kattungarna har haft besök av Enok med mamma Cathrin och jag är så glad för nu är lille Knut tingad! Alla hälsar!

I am fiftythree going on seventeen......

2008-09-21T15:44:00.020+02:00

Så begår man då kulturnatt. Bästa-tjejen och tillika Lundabon Ebba hade som vanligt läget under kontroll. Det skulle ätas knyt-middag hos grannen Sven (gräsänkling) med hela kamratgänget. Alla drog med sig något i matväg plus vin. Ebba hade gjort gryta på hjortfilé, Ytti bistod med en fisk-d:o, där fanns sushi och friterade saker - inklusive värdens camemberter - såååå 70-tal och såååå rätt - en massa goda ostar och fransk chokladtårta ( ackompanjerad av Jonas ursnygga flickvän som med lagom jämna mellanrum ägnade sig åt franskt tungotal och bidrog till att ge denna måltid en "Air de France"). Mitt bidrag bestod av Ottos nougatglass, grekisk yogurt och varm rabarberkompott smaksatt med kardemumma. Mumma! Och vinet tog aldrig slut! Det kallar jag mat-under!

Men innan dess tog Ebba och jag den väl upptrampade "glädjeslingan" ner till Grand Hotel och det slags vuxenvariant på lördagsslabb som bara Lund kan skryta med. Hur härligt som helst. Liksom ungt fast medelålders, om ni fattar. Vid stambordet mitt i den stora salen satt Ulrika och hennes Miguel(vilken man! Klona honom för bövelen!) och några andra festglada människor. Själva kulturnatten såg man inte mycket av mer än några nordiskt skära rumpor som fjäderprydda dallrade i sambatakt - lite som mina höns, faktiskt, när jag tänker närmare efter. Inte ens när vi följde våra egna spår tillbaka till Grand efter aväten middag Chez Sven, blev det mycket till kulturkonsumtion. OM man inte räknar med Grands eget bidrag på temat ostron och champagne. Men för 30 kr styck fick jag nöja mig med att "consume by aproxy" eller ställföreträdande ätande. (Nej, det är inte en ny bantningsmetod, ej heller en nattvardsteologi) Å andra sidan hade någon av oss blivit lite vinmarinerad vid det laget och satte in den målsökande missilen på vad som eventuellt kunde finnas i singelhörnet (även kallad "fyndhörnan" ???!?) i baren. Jag vet inte om jag är ett sanningsvittne i detta, men beståndet av singelkillar begränsade sig till ett enda exemplar som mest tittade ner i glaset. Suck. Så småningom landade jag lyckligen i Ebbas gästgryt i källaren. Där sover man som en prinsessa på ärten.

Och kulturnatten - tja, den kunde vi ju läsa om i Sydsvenskan över de lagom löskokta äggen och det ljuvligt smakande kaffet! Alltmedan vi stämde av stämningen och kände av gårdagens festligheter... Tristare facit: En våldtäkt på Ebbas lilla gata med poliser (även en kissnödig sådan, som knackade på och fick nyttja Ebbas faciliteter) och avspärrad gata.

Och så Malmö då. Som en krigszon. Poliser i rena bataljer med horder av ungdomar. Om det nu var "reclaim the city" eller några andra proffsbusar. Facit: Skadegörelse, misshandel, avspärrningar. Ryktet nådde ända till Lund under natten. "Det är fullt krig i Malmö!". Och det hjälper liksom inte att den pågående "European Social Forum" inte kan lastas för händelseförloppet. Till de städade föreningarna och deras samlingar dras ungdomar med helt andra aktiviteter på agendan. Så sorgligt med all denna missriktade vrede. Så trist att dessa förvirrade småglin ska få förstöra för alla "äkta" idealister. För världen behöver sannerligen inte mer våld. Omtanke och engagemang kan vi däremot inte få för mycket av.

Från byrisonten: Monty sov hos grannen Ylva under natten och är - på cairnterriermanér - glad att vara hemma igen. Kattungarna slänger sig - bokstavligen - över maten. Hönsen hade lagt tre ägg.Alla hälsar!
Min utställning i Smygehuk öppnar den 5 oktober.

Jag har förstått att många följer min blogg, vilket gläder mig!!!! Fortsätt med det. Skicka adressen till vänner. Kommentera gärna.

Tjo, hopp och kärlek

2008-09-21T15:02:00.007+02:00

- Du kanske ändå måste fundera på vad du utsätter dig för, säger jag insiktsfullt till väninnan när hon suckande konstaterar, att älsklingen inte hört av sig sedan han for i fredags. Älsklingen är utan täckning på mobilen. Älsklingen bor på annan ort. Älsklingen är gift. Älsklingen är kort sagt utom räckhåll.

Jag har varit där själv, så jag vet vilken ödslig plats det är. Längtarp. Saknaryd. Väntanshult. Gift man. Det står ju inte precis stämplat i pannan på dem när de kommer invalsande i elegantaste Fred Astair-stil i ens liv. Lagom solbrända. Lagom avspända. Med en av buspojke på grönbete glittrande blick. Gärna utan vigselring. Och definitivt utan hustrun vid sin sida. Jodå. Jag har varit där. (Länge sen, men dock) Ätit av den förbjudna frukten, som smakar ack, så sött men ger den värsta av baksmällor. FÖR DET FINNS INGENSTANS ATT TA VÄGEN. Har du kört av motorvägen och landat i någon av de där gudsförgätna hålorna (se ovan) så är du liksom fast där. Inga skyltar som visar vägen ut igen. Du är fast med det surt osande hamburgerhaket, kiosken, macken och en nerlagd affär.

Ni kan inte visa er tillsammans. Inte gå på fest. Inte handla på ICA - eller Ikea! (Detta lakmuspapper för varje förhållande - för att inte tala om när man med gemensamma ansträngningar och hela sin team-building-kompetens, ska montera sin första Billybokhylla !). Kort sagt. Ni får hålla er inomhus eller på främmande ort, ständigt med en klump i magen för ifall ni råkar stöta ihop med någon av älsklingens grannar/arbetskamrater/släktingar hemifrån, eller någon gödselspridare ur din egen bekantskapskrets.

Stulen kärlek. Smaka på den. Det går ju inte ihop. Kärleken är en gåva. Ibland drabbar den en bortom all sans och allt vett. Det är, som det beskrevs redan på gammaltestamentlig tid så, att man är "sjuk av kärlek". Och är man sjuk så är man. Det kan man inte riktigt rå för. Och ja, det händer att det slutar "lyckligt" - om man bortser från konsekvenserna för den lagvigda hustrun och eventuella barn. Men för dem jag älskar och bryr mig om - och det är några stycken inklusive min väninna och mig själv - så önskar jag vad som helst men inte detta. Det är inte värt det. Spring så fort benen bär - fast du just nu känner dig knäsvag.

Eller se honom i ögonen och säg så lugnt du förmår - trots att hjärtat brinner av den eld som inte ens de största vatten förmår utsläcka - " -Jag älskar dig över allt. Som jag aldrig älskat någon före dig. Jag vill leva med dig, vakna med dig, dela hus och räkningar med dig, gå ut med hunden med dig och bada skumbad med dig i alla mina livsdagar. OM detta är besvarat, så väntar jag här på dig. Red upp ditt liv och dina relationer. Kom tillbaka när du gjort det, så ska vi prata om framtiden. Men under tiden vill jag att du låter mig vara ifred." Om du inte förmår dig till att göra det så borde du måhända sätta dig ner och fundera på vad det är du utsätter dig för.

Från byrisonten: Hönsen hade lagt tre ägg. Squashen ger fortfarande bamseskördar. Kattungarna har hittat bästa platsen under soffan vid luftvärmepumpen. Alla hälsar!

Äpplekräm och bibelord

2008-09-19T18:39:00.008+02:00

"Ringaste barn, som beder
lever oändligt tryggt
Mäktar långt mer än hjälten
som starkaste fästen byggt.
Måtte du aldrig glömma,
var du i världen går
Att till Guds eget hjärta
Den bedjandes suckar når"

-Oooo, sägerIris, du måste smaka min äpplekräm! Vi går via den lilla trädgården - med den magnifika ballongblomman (- Ja, Barbro sa, att hon då aldrig sett en så stor ballongblomma!) och balkongdörren rätt in i Iris kök. Äppelkrämen smakar - äpplen! En sådan arom. Och jag får mjölk till. Att jag sagt att jag var på väg in till Hörby har liksom redan underordnats detta, betydligt viktigare. Så hämtar hon konfirmationsbibeln och visar prästens omsorger i form av inskrivna bibelord och jag stavar mig fram genom sirliga citat: "Saliga äro de, som höra guds ord och gömma det". Det känner man ju igen..
Mer kuriöst: "Se, jag står för dörren och klappar. Du -oläsligt- lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig"......Med några fler välmenande ord på vägen signerat Erik Söderberg. Maglehem påskafton 1942. Över äpplekrämen kommer korten fram där hon skrivit om saknaden efter sin Hilding.
- Läs du, du som är präst. Och jag läser högt. Kära lilla Iris. Jag känner hennes sorg. Men också ett behov av att säga -Stopp! Det här kan inte ha varit meningen. Det måste finnas glädje i minnena också. Inte riva i såren hela tiden. Låta läka. Vi drar ut lådor med album och jag får äntligen se bilder på mannen som blev Iris. En riktig snygging på motorcykeln. Iris fnittrar i kvinnligt samförstånd. - Ja-a, han va' snygg, de'va' han nog. Ögonen glittrar till. Vi tittar på bilder från familjesamlingar och högtidsdagar. Iris som 50-årsjubilar. - Du va' ju skitsnygg!, säger jag. -Ja, ja, säger Iris. Det var jag kanske. Och där är Hilding och där är barnen och alla husdjur. Hundar och katter. Bilden på Hilding utsträckt på köksgolvet med goldentiken Cindy på armen. - Det var den enda pausen han tog på dan, då förstår du hur hans hjärta blev slitet.... Albumen åker ner i sina lådor igen. Jag är fortfarande på väg till Hörby, ju.
- Jag har psalmboken bredvid mig, anförtror Iris stolt innan jag går. De kära gamla psalmerna
'Hem, hem mitt ljuva hem' och jag sjunger med 'Var finns den plats på jorden så ljuv som du, mitt hem'. Kramar om denna söta och tackar för krämen. -Nästa gång blir det pannkakor, lovar Iris.

Från byrisonten: Hönsen hade överträffat sig själva; fyra ägg. Kattungarna har smakat sin första "riktiga" mat och har också konstaterat att vatten är blött. De uppvaktar Monty, som är MYCKET tålmodig. Gårdagens oxbringa äts idag med pepparrotsås. Alla hälsar!

Anvisat arbete

2008-09-18T18:36:00.008+02:00

Man är, som det heter numera, "mellan jobb". Man är inskriven på arbetsförmedlingen. Man behöver sin a-kassa. Man får numera klara besked:
- Du måste söka alla jobb du kan tänkas få i hela landet som ger dig minst 90% av din a-kasseersättning,säger den kompetenta arbetsförmedlaren på kontoret i Hörby. Från dag ett, tillägger hon på min frågande blick.
Alltså, vi tar det en gång till: Alla arbeten, som jag kan få och som ger mig minst 90% av min a-kasseersättning. Det betyder alla jobb i hela landet som ger mig minst 13.500:-i månaden. Om jag blir anvisad ett sådant jobb måste jag söka. Får jag det måste jag ta det. Städerska i Umeå. Inget fel på att vara städerska, inget fel på Umeå, men det här kan väl ändå inte vara säkskilt väl använda pengar. Staten har ju investerat icke helt obetydliga belopp på min långa,fina,akademiska examen. Idag blev jag anvisad en prästtjänst i Gislaved. Jag skrev snällt till dem att jag är präst i Lunds stift och att jag sökt fem tjänster här och att jag hoppas få någon av dem, men att jag blivit anvisad att söka detta jobb och därför gör det. Jag skulle då inte vilja sitta i en kyrkonämnd i dessa tider.

Till trevligare ting. Låt mig presentera Miki. Miki är en av byns - förhållandevis många - entrepenörer. Hon driver scapnet.se med butik för scrapbooking i ena längan på gamla Gästis. Hon och maken Per med tre barn köpte Gästis ungefär samtidigt som jag köpte mitt hus. Vi kan väl lugnt säga, att de hade lite mer renovering kvar än vad jag hade. För att inte tala om vad de upptäckte när de kollade under takpannorna på södra längan.
- Det hade blivit billigare att riva och bygga nytt, skrattar Miki. Hon har nära till skrattet och får massor av kråkfötter runt de glada ögonen. Själv hade jag nog kunnat hålla mig för skratt. Någon miljon senare tycks Per Och Miki fortfarande beundransvärt tålmodiga.
Per har stora visioner om att samla bygdens småföretagare under längornas nya tak, "pimpa" Gästis och dra igång evenemangskvällar. Jag har lovat att dra ihop ett stort gäng om han fixar kasedansen.... eller varför inte lite country! Deras hustomte Anders lämnar byn för hemstaden Halmstad och jag var bara tvungen att yla min sorg! - Herregud!, pep jag i falsett, byns enda snygga singelkille!!!!!! Jag menar, här har man gjort sig små ärenden och svansat hela sommaren. Har det blivit nåt mer än ett hej? Icke då. Det hade man inget för. Miki skrattar så hon kiknar.
Anders bara fnissar nöjt med händerna fulla av vad det nu är han sysslar med.
Men ändå.... Det var ju i alla fall något att vila sina rödkantade ögon på. Suck.

Hönsen hade lagt tre ägg. Kattungarna leker kurragömma i bokhyllan. Det blir rimmad oxbringa med rotmos till middag. Alla hälsar.

Mer om grisar och lite om måleri

2008-09-17T20:22:00.008+02:00

Idag, när jag varit duktig och storstädat (lopporna) tänker jag bara vara lite lat och vidarbefordrar följande i avdelningen "värdelöst vetande" (eller???) som jag fick mig tillsänt av den underbart roliga Gunilla (Dax-Kompis) i Norrland:

Visste du att...

Om du skriker I 8 år, 7 månader och 6 dagar har du producerat
tillräcklig energi för att värma en kopp kaffe?
(Är knappast värt det...)

Om du fjärtar oavbrutet I 6 år och 9 månader kommer du att producera
tillräckligt med gas till en atombomb?
(Nu börjar det likna något!)

Hjärtat producerar så pass stort tryck när det pumpar blod runt I
kroppen att det kan spruta 914,40 cm ?
(Oh My God!)

En gris orgasm varar I 30 minuter?
(I mitt nästa liv vill jag vara en gris!!)

En kackerlacka kan leva I 9 dagar utan huvud innan den dör?
(Ohyggligt!)

(Jag har fortfarande inte kommit över det där med grisen...)

Om du bankar ditt huvud in I väggen gör du av med 150 kalorier I
timman?
(Prova inte detta där hemma. Men kanske på arbetet...)

Hannen hos vandrande pinnar kan inte para sig när dennes huvud är
fast vid kroppen. Honan tar initiativet till sex genom att slita
loss hannens huvud?
('Älskling, jag är hemma! Vad f...?!')

En loppa kan hoppa 350 gånger så långt som sin kroppslängd? Det
motsvarar att en människa hoppar längden av en fotbollsplan.
(30 minuter...Lyckliga gris.. Kan du föreställa dig detta??)

Havskatten har över 27000 smaklökar!
(Vad kan vara så välsmakande på botten av havet?)

Några lejon parar sig över 50 gånger om dagen?
(Jag vill fortfarande va en gris I mitt nästa liv - kvalitet framför
kvantitet!)

Fjärilar smakar med fötterna?
(Någonting jag alltid har önskat att veta!)

Den starkaste muskel I kroppen är tungan?
(Hmmmmmm....)

Högerhänta människor lever I genomsnitt 9 år längre än vänsterhänta?
(!)

Elefanter är de enda djur som inte kan hoppa?
(OK, det är nog bra.....)

En katts urin lyser under svart ljus?
(Svart ljus.... ?)

En struts öga är större än dennes hjärna?
(Jag känner människor med samma problem...)

Sjöstjärnor har ingen hjärna!
(Sådana människor känner jag också!)

Isbjörnar är vänsterhänta?
(Om dom byter, kommer de att leva längre!)

Människor och delfiner är de enda arter som har sex för lustens
skull?
(Men grisen då?)

Ja. Och från min "byrisont": Iris kom in med potatis. Hönsen hade lagt tre ägg. Jag ska ha utställning i Smygehuk i slutet av september till mitten av november. Jag var hos Fredrik i Bjärsjölagård och fikade och vi konstaterade att de flesta målare har fått det om bakfoten - utom Clifford Still (snacka om sexigt måleri) och Mark Rothko (snacka om andlighet!) Ja, så sitter man där som den stackars Job på sin askhög och skrapar sina myggbett med krukskärvor... Okej, okej. Men OM vi nu ska jämföra oss - vilket vi inte ska, men OM, då ska vi väl ändå mäta oss mot de bästa. Eller? Tacka Gud för att vi får uppleva något så vacker, så erotiskt, så..... omstörtande som bara ett SANT måleri kan vara.
Medan vi begrundar detta kan vi ju också fundera på vad vår Herre hade i åtanke när han skapade squashen. Mina antar allt mer monstruösa proportioner.

Siri - stressad av dammsugaren - tyckte hon skulle flytta sina ungar idag igen! Mor och barn flyttades lyckligen tillbaka. Alla hälsar! (Man kanske ändå skulle bli gris i nästa liv.... om man nu får bestämma och om man tror på reinkarnation, vilket jag ju inte gör, så då kan det ju vara detsamma och vem vet vad som händer när vi dör, kanske en orgasm i evighet och det slår ju grisens med hästlängder, typ.... vi återkommer i ämnet - eller inte)

Surt, sa grisen

2008-09-16T18:26:00.009+02:00

- Fläskkarré 29.90 kilot! Det är vad jag kallar ett passa-på-tillfälle. Grishals med katrinplommon och riktig sås och potatis. Gud, så gott. Gack väl in på ICA Kvantum i Hörby och köpte mig en bit av den billiga karrén (Ylva, grannen, passade också på).

Si, det katrinplommonspäckades och lagades så det stod härliga till. Men vad var det för lukt???!? Det luktade ...... piss! Det smakade .......piss! Jag lovar, grisen var oätlig! Nä-ä-ä-ä. Man blir ju inte lite besviken och tänker "Vad är det för gammal sur-galt dom försöker prångla ut på ICA den här gången, då?" Och pengar är pengar om än bara 38,80 (priset på nämnda bit gris).
Med min allra vänligaste röst - väl dold besvikelse - klagade jag för jourhavande köttmästare vid dagens besök på Kvantum.... -Så tråkigt. Har du steken med dig? Äh, vi struntar i det, sa den förstående människan. - Ett ögonblick, ska vi ordna detta. Efter en stund kom hon tillbaka med en tillgodocheck på 40 kr.
Under tiden hade en rar liten tant tjuvlyssnat: - Jag kunde inte låta bli att höra vad du sa, sa hon vänligt. Det samma hände mig med en julskinka en gång. - Galt, sa jag i samförstånd. - Jo, nickade tanten, så är det nog.
Tänka sig. Ett gammalt svin som luktar piss. Det var nåt nytt.

För övrigt: Kattungarna utforskar sitt universum. Men de är inte tuffare än att de ropar efter mamma när det blir för läskigt. Gångjärn till de nya grindarna har införskaffats. Hönsen har värpt två ägg. Alla hälsar.

Huvud, axlar, knä å tår, knä å tår......

2008-09-15T17:06:00.002+02:00

Nej, nej , nej...... Det gör ont i hela kroppen. Huvud, axlar, händer, höfter, knän och fötter. Initierade Bibi visste berätta att det går nån förkylning och jag har ju varit halvförkyld nu i nån vecka. Jobbigt är det i alla fall.

Mer gnäll: Djuren har loppor! Både Monty och katterna. Tom på småttingarna har jag sett en loppa. Veterinären hade inte mycket tröst att ge.
- Dom lägger ägg i alla springor. Antingen får du städa som en galning eller ringa Anticimex!
I mitt fall betyder det Nomor, eftersom jag har hemförsäkringen i Trygg Hansa. Jaha. Då är de bokade till den 20 oktober. Då är små-kisarna gamla nog för att få loppmedel - en förutsättning - sedan ska det sprutas längs med golvlisterna och allt som kan tvättas skall tvättas och alla djur måste hållas borta i ett dygn för att det är så giftigt.

Roligare då när dagen får ett litet avbrott av Fredrik, som ringde och var sugen på kaffe. Han kom med apfelstrudel och tillförde lite energi. En ren slump att Fredrik och jag fick kontakt igen. Jag kom gående över Lilla Torg i Malmö någon gång i början av sommaren när vi krockade. Då hade jag inte sett honom på flera år. Det var många i konstsvängen som jag tappade bort när jag stängde galleriet och Fredrik (Jensner) till hörde de där unga, vilda och lite omsvärmade. Bl a var han assistent till Ola Billgren under de sista åren Ola levde.
Det blev under alla omständigheter ett glatt och varmt återseende där på Lilla Torg och vi fortsatte in i Saluhallen och tog en sushi. Glädjen blev ju inte mindre när vi kom på att vi bodde jättenära varandra! Han i Bjärsjölagård och jag i Östraby - bara någon km emellan. Skitkul! Och på den vägen är det. Han hjälper mig att klippa häckarna och jag..... tja, jag bara ÄR. Som den av utkämpade strider ärrade konstveteran jag ändå är, låter jag mellan varven något undslippa mig i stil med:
- Nu får du skärpa dig! Hem och jobba! Eller - Du. Du ska bara måla, så ordnar sig resten! Ja. Sådana råd kan ju bara den ge som har varit med, det begriper väl varenda människa!
Idag hade hönsen lagt tre ägg. Kattungarna mår bra. Jag studerar flitigt i rosenboken. Alla hälsar!

Envar sin egen Foppa-toffel

2008-09-14T14:53:00.001+02:00

-Du KAN bara inte ha ett par foppa, sa väninnan bestämt.
-Jamen, bara när jag går ner till hönsen, försökte jag.
-Nej, inte ens då.

Vad är det för fel på Foppa-tofflan? - Den är skön, den är unisex, den finns i en massa glada färger.Den är fotens motsvarighet till mysdressen! Och smakpolisen vittrar "prime crime". Vi talar alltså majestätsbrott eller -

Saker jag inte vill bli hittad död i:
1) Foppatofflor
2) Trasiga underbyxor
3) En husvagn
4) Ett motellrum på Småländska höglandet.
5) Under fyndkorgarna på Lidl.
Ja, ni förstår DIGNITETEN!!!!!

Hur ser DIN foppa-lista ut?

Annars är modet rätt laid-back här po' lann'ed. Jag går utan en tillstymmelse till darr på manchetten ut och hämtar tidningen i min gamla slitna ceriserosa morgonrock. Mysbyxan åker bara av när jag ska in o handla eller begår storstad. Jag "chillar" under kastanjen utan att tveka det minsta i kombinationen fläckiga lila bomullsbrallor, brun o vitrandig top och senapsgul "dun"-väst. OCH FOPPATOFFLOR!!! Ett ömkligt förfall eller ett mode som säger "Skit i de' du, så lever du längre!!!!"?

Haffade Iris vid brevlådorna och drog in henne i köket för en pratstund. Och vilken pratstund det blev. Hon berättade om sin ungdomskärlek, som det inte blev nåt med, om hur hon träffade sin Hilding och gifte sig 25 år gammal, om hur hon saknar honom varje dag. Hans omsorger, hans trygga närvaro, hans goda humör. Femtio år fick de ihop innan hon blev änka för sex år sedan. Och jag tänker att man måste gifta sig ung - och hålla ut - för att kunna ha varit gift i femtio år. Nu ska vi känna varandra efter första daten!

Efter pratstunden gick vi ner och tittade till hönsen - plockade dagens äggskörd - och beundrade vindruvorna som är på väg att mogna. Innan hon gick lovade Iris mig att bjuda på pannkakor när jag hälsar på henne!

Hörby svänger fett

2008-09-13T14:45:00.001+02:00

Måste säga, att Hörby faktiskt inte är så dumt. Vackra hus, trevliga miljöer med ån som flyter fram genom centrum, ett oförstört torg och bra service av alla upptänkliga sorter. Tom ett litet latte-café!

Tog granne Ylva i bilen och for de 12 km till Hörby City. Där var det Victoria-marknad "som på mormors tid" - dvs fler halmbockar än lågprisfoppatofflor - Vi sansade oss och gick på Apotek för loppmedel till mina djur och nikotintugg till Ylva och System för vin och Granngården för att köpa linoljefärg till mina nya grindar. Och så vernissage på Hörby Museum för Bianca Maria Barmens utställning - älskar hennes bildvärld, en slags zen-buddhistiska sagor. Har lärt känna Bianca och hennes Channy helt nyligen och hade tänkt säga hej, men hon hade redan åkt.....

I museiträdgården var det "Trädgårdsdag"med plantor, prylar och pileflätning. Ylva och jag blev omedelbart hooked på att gå kurs!
Inne på bibblan hade de hakat på trädgårdstemat och sålde gamla böcker för en tia styck, så Ylva hittade en om örter och jag köpte en om rosor. Höstens projekt är att plantera en rosenrabatt där det nu bara står en massa sådana där gula svansar/plymer som ju inte gör någon människa glad. Nu ska jag studera sorter och lämplighet. Hönsen hälsar!

Nya familjemedlemmar

2008-09-12T13:54:00.001+02:00

Den 12 augusti födde min lill-katt Siri sina fem ungar. Jag satt med vid nr 1, 2, 4 och 5. Nummer tre slank ut medan jag tog en matrast. Små som råttungar. Fyra grå och en liten svart, tre pojkar och två flickor. Det gick att se i rumpan - en liten tapp eller ingen liten tapp. BB blev till slut efter visst dividerande mellan mig och den höggravida modern, en trådkorg med mjuk bädd i min garderob. De små liven har redan hunnit flytta flera gånger. Den stressade och beskyddande modern har asat ungar kors och tvärs. Mest drama blev det väl efter att jag haft middagsgäster - som ju givetvis ville se de små söta kattungarna - och vi efter stor förtvivlan och oro lyckades lokalisera dem till en brädhög vid bygget tvärs över vägen. Nästa gång det var dags hamnade de på loftet till trädgårdshuset. Nu ligger de i en korg i gästrummet, allt mer nyfikna på livet och omgivningarna. Den lilla svarta, som jag ska behålla, heter Miranda, den andra flickan Melina och den minsta pojken, som har en liten knuta på svansen, heter Knut. Milo och Miró är möjliga arbetsnamn på de två övriga.... f ö omöjliga att skilja åt.

Vilse i pannkakan?

2008-09-11T14:24:00.002+02:00

Lägesbeskrivning: Den kommer smygande. Du märker det när du måste tända lamporna, när du blir kall om ryggen när du sitter med vinet-före-middan på gården. Nåja. Inte för att jag inte visste att den skulle komma. Det är ju också mysigt med höst. Vilsamt och koncentrerat på en gång.

Dagen: Idag sov jag som en stock till 12. Det är ju avdelningen för mindre lämpliga vanor. Kattungarna börjar bli nyfikna på omvärlden. Hönsen hade lagt fyra ägg. Ska ge några till min granne. Iris, ja. Måste berätta om denna kvinna 80+ . Hon älskar höns. När hon var aktiv bondmora hade hon 300 värphönor. Vita ska de va. -Oooo, suckar hon när hon följer med mig ner och tittar till min lilla flock.

Jag har två vita Sussex-hönor, högsta hönset Britney (efter B Spears) och den yngre Biancha (efter B Jagger). Sedan finns där Ella (blommehöna), Bella (blandis) och Ulla (en röd höna som lägger gröna ägg). Och över allihopa styr tuppen Basil (efter Pang i Bygget) förtjänstfullt. Iris i alla fall. Vi gillar varandra, Iris och jag. Allra häftigast tycker Iris att det är att hon får svära i mitt sällskap - trots att jag är präst - Äh, säger jag till Iris, Gud vet nog vad vi menar ändå. Hon fnissar förtjust -Tänk, va. Annat va de på min tid. Då va man rädd för prästen. -Jamen mej behöver du inte va rädd för, eller hur? Så skrattar vi. När Iris fått ägg blir hon salig - Det blir di godaste pannkakorna i varrden, å så gula sen. Själv har jag bara gjort pannkakor en gång i mitt liv och det var tjugo år sedan. Måste nog be Iris lära mig.