söndag 30 november 2008

Tip-tap


"....natten...går tunga...fjät runt mummelmummel stuga".....tunga steg av stövlar i det blöta gruset... så kommer de. Lite trevande i sången, i vita linnen, ganska frusna i det kalla regnet. Så småningom morskare och påhejade av musikalisk ledare på gitarr och av våra vante-dämpade applåder. Byns Luciatåg!

Det begicks traditionsenlig julmarkand i byn. En och annan knalle med strumpor. Men mest julpynt, hembakat, grillad korv och lotteri till klassresan.














Gårdsplanen på Gästis fylldes med stånd och byfolk. På Mys Inn tvärs över vägen serverade Lena jultallrikar så det stog härliga till.
Jag passade på att små-jula i hemmet, med mandariner, hyacinter, adventsstake och julstjärna i fönstret. Och i trädgården vakar nu herr och fru Nisse över folk och fä på Blåsingsborg.

Jobbfronten: Var på två anställningsintervjuer i veckan i Landskrona och Jämshög. Återstår att se hur det går. Får besked i veckan som kommer.

Övrigt: Har hämtat de nya glasögonen! Vad tycks?

Nu ska jag på adventsgudstjänst med kör och trumpet.
Alla hälsar!

tisdag 25 november 2008

Änglar finns...... Och dom kan sina saker!

... och dom är bilburna och kan heta sån't som Ola... eller så är de mekaniker och heter Micke.... eller så sitter de på försäkringsbolag och heter Ida......Kanske är det en katt som heter Kirman....

Änglar finns. De heter Ola och stannar när de ser en bil med blinkande varningsljus på en parkeringsficka. De kommer från Helsingborg och är på väg mellan Ystad och avlämnande av flickvän och Höör och besök hos syster. De jobbar på Volvo Truck Center och tittar sakkunnigt ner under huven på den strandade val som nyss var din vänligt spinnande bil. De skjutsar dig till Sjöbo och Statoil för inköp av kylarvätska. De kör dig tillbaka till bilen och hjälper dig ännu mer sakkunnigt - " Jag har jobbat med sån't här i tolv år" - att fylla på det snustorra systemet så att du kan köra hem igen med bileleändet.
...... Ängeln Ola överöstes av lovprisningar, erbjudande om att ställa upp som vigningspräst, chokladask och de ägg jag tagit med som present till Marie i Smyge. (Dit jag var på väg innan jag fick haveri). Och - medan jag nu ändå var igång - slängde jag tjo-ho-ande iväg ett tack till Gud. Tänk om jag stått mitt på Romelåsen i snöstorm!
Med detta trodde jag att allt var OK, men icke så. Igår, på väg till Hörby. Samma sak. Men utan Ola. Dock med en Micke på byns mek-verkstad "Biff Mek" (Måste fråga Micke hur han kom på detta osannolika namn). Micke ängel, som tittar sakkunnigt under huven och konstaterar att "Det kan vara en enkel grej som en slang eller en allvarlig grej" (som ett motorblock???), ber mig parkera och att återkomma imorgon.

Man går in till Gun BrittNäröppet för att proviantera det mest nödvändiga. Man traskar med tunga steg hem med sin liter lättmjölk och fyra bananer i en påse.(Hade velar frossa i Wienerbröd och Nötchoklad, men nej!) Man känner sig som ett helt valstim på för grunt vatten. "Vad gör jag nu? Har två intervjuer framför mig. Landskrona på onsdag, Jämshög på torsdag. Nåja det kunde varit värre. Tänk på rymdhunden Laika..... Men jag måste ha tag på en bil!!!!"

Änglar finns. De heter Ida och jobbar på If:s märkesförsäkring. Inom en halvtimme har hon - sakkunnigt - rett ut allt beträffande skadereglering och ersättningsbil. Ida ringer runt och fixar. Före kl 12 imorgon levererar Hertz i Lund en Volvo till Mickes Biffmek i Östraby som jag kan hämta och förfoga över i fem dagar. Ida, min ängel! Du är en i ett underbart gäng! Samma gäng som - synnerligen sakkunnigt - tog hand om spillrorna efter mig och min viltkraschade bil när jag stod på en beckmörk landsväg förra hösten.

Änglar finns. Och dom kan sina saker!

Änglar finns. Kanske är det en katt som heter Kirman och har ett vitt kors på sin runda rödlätta mage. Kirman, som har barnasinnet kvar och som likt en godmodig onkel har tagit sig an Mirós "brottningsträning". Som leker pjätt med ungarna i rosensnåren. Som ligger bredvid mig i sängen och låter mig hålla hans tass när jag ska somna. Kanske en sån katt.
Alla hälsar!

lördag 22 november 2008

Optimistorkester


Vid närmare eftertanke är det bara en månad kvar! Vi firar ju inte bara Jesus födelsedag och Kalle Anka och att vi får slakta grisen.... Nej vi firar det återvändande ljuset! Hurra!

Och det får man liksom aktivt påminna sig om dagligen så här års. "Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det" Lite som med demokratin och nåden. Kontona måste aktiveras varje dag, annars hemfaller vi åt svårmod, anarki och nävrätt! Viskar cynikern i mig. Jamen, kolla vad som händer med de där piraterna som lyckats plocka oljebolagen på mer pengar än den sammanlagda nödhjälpen till Sudan! Inte för att hjälpa sina nödställda bröder och systrar eller deras svältande och traumatiserade barn. Det är inte fråga om politisk kidnappning à la IRA eller nån Baader Meinhof-idealism. Nä, det är ren affärsverksamhet, som i sin tur finansierar lyxliv och nya räder på redden. Och någon svartmuskig typ i mitt inre morrar "Bomba dom jävlarna!" Fast vad hjälper det. Det är ordning och reda som behövs. Lagar och ett system som upprätthåller dem. Jag återkommer till mitt favoritämne märker jag. Nog där.
Fast å andra sidan var det ju rätt festligt med Postmästaren som gav tillbaka sin överlön! Han fick visst ändå pisk av nån sur fackföreningstyp som antydde att det var ett jippo och att alla ska ha lön. Men Reinfelt och Svenskt Näringslivs Urban Bäckström applåderade.... Nu sved det väl inte så mycket i lädret på vår Mr Postman .... Han hade 5 miljoner i pension och 1,5 miljoner i styrelsearvode...... Fräckare då när en silverrygg som Jacob Palmstierna sitter i SvT:s Debatt och tycker att direktörerna har för mycket betalt! På 80-talet hade de motsvarande 35 genomsnittslöner i månaden. Nu 350. "Alldeles för mycket". Ja-a-a.... Huvudsaken är att budskapet går fram och det är väl tveksamt.

Byrisonten: Man tänder lamporna klockan 16. Då är Monty promenerad (Nä, han rymmer inte längre och då måste ju matte knalla ut med honom. Bra för förbränningen och grannsämjan) Kaminen går varm och livet levs i triangeln köket, sovrummet och tv-hörnan. Vattnet fryser nere hos hönsen, som burrar upp sig och gillar läget. Miró vill ha en tass med i skrivandet - han är mest kelsjuk.
Alla hälsar!

måndag 17 november 2008

För 500 kronor grisfis


..... med presenter från www.webaidshop.se Ett litet tips som kanske kan komma till pass så här när det lackar mot jul i ilfart. ....

I ett par år nu har jag lagt en större del av julklappsbudgeten på danska Folkekirkens julkampanj "givenged" (www.givenged.dk) -alltså, "Ge en get" och har på det viset gett bort getter och höns och köksträdgårdar mm fast geten knallar runt i Malawi och hönsen lägger ägg i "Långtbortistan". Mottagarna har blivit överförtjusta - inte minst för att de slapp bygga om carporten till getstall/hönshus. Men också för att vi ju vid det här laget har i princip allt vi behöver och lite till.
I år har jag varit inne och kollat svenska läkarmissionens hemsida. (senaste Femina tipsade mig). Där finns också massor med presenter som hjälper oss att få den där riktiga julkänslan! "Allt från myggnät och grisar till vaccinationer och borrhål" . Man köper presentkort på en summa som går till det ändamål som anges och kan sedan ge bort detta gåvocertifikat. Fast själv tror jag att jag satsar på att ge bort en prutt. Jo, du läste rätt! Goaste presenten står nog ändå Folkekeriken för. Man kan ge bort en gris med tillhörande "gasaggregat", en apparat som tar tillvara grisfisen (dvs metagasen från grisskiten)!

Det tycker i alla fall jag är ett himla bra sätt att sprida glädje och värme som räcker längre än julskinkan! (Det tycker säkert grisen också)
Alla hälsar!

fredag 14 november 2008

Nymålat


-Vad snygg du är i håret!
- Ja, det är min frisör som målar det.


Det fanns en tid när våra mammor gick till frissan varje vecka. Sådana mammor är det ont om nu för tiden. Mammor och andra får vara tacksamma om de har råd att gå till frissan när det behövs. Själv är jag tacksam för att jag har Lasse. Han anväder bara ekologiskt riktiga grejor och målar mitt hår så vackert. Dessutom tycker han att jag ska ha teolograbatt..... Det betyder att jag slipper gå runt med åtta centimeters utväxt och se ut som om jag har en konstant "dålig-hår-dag". Tack Lasse.!!!!


När jag ändå är i Malmö City är det två "stop" som är ett måste. Masaï och Sushi. Så ock igår när jag for in för att justera färgen och längden på håret. Kom alltså hem med inte bara nymålat hår utan också en lyxig påse från mitt favoritmärke och en middagsranson med de läckraste råa fiskbitar på ris (så löjligt enkelt att göra själv...... Men det känns mycket tjusigare att köpa med sig. Mer Citysmart, liksom.) Från Masaï blev det en dödsfräck vadlång svart klänning i "tulpanmodell" och en jacka till. Nu kan jag gå på vilken fest som helst!!! Bara att ändra smycken, skor, sjal mfl accesoirer (uttalas axessoarer har jag nyligen lärt mig). Att ändan är bred som en la'gårdsdörr är det liksom inget att göra åt just nu. Men vi jobbar på det och då kommer klänningen att passa lika bra för det. Himla fiffigt! (Tack gG för elastan!)
I onsdags for jag upp till Glimåkra där min vackre prins Arrack (mörkbrunt halvblod) har bott hos nya matte Emma sedan i maj. Nu skulle vi skriva alla papper och Arrack övergå helt i hennes ägo. Jag är så lättad. Inte bara för att jag inte längre äger en häst, utan för att han får det så bra hos Emma. Emma föder sin bebis när som helst och vill inte längre flänga runt på brallande unghästar. En gammal farbror med lagom fjutt i är precis vad hon vill ha på sina skogsrundor. Ännu en lyckad matchning.

Jobbfronten: Får vänliga brev från alla möjliga håll och kanter. Vänligast från Hörby som nästan beklagade att de haft 17(!!!) sökande till tjänsten och valt ut några, som de trodde, lämpliga... Därmed inte sagt att det inte skulle ha blivit bra med mig. Det låter kanske lite corny, men det kändes i alla fall bra mycket bättre än att överhuvudtaget inte höra ifrån den församling där man sökt jobb. Typ Veberöd.

Byrisonten: Stor sorg bland hönsen idag! Gick ner alldeles nyss och upptäckte att Britney låg stendöd i halmen inne i hönshuset. Blev så ledsen. Förstår inte vad som hänt henne, hon var ju inte gammal. I alla fall inte enligt Rolf, som sålde henne till mig tidigt i somras. Skall ringa honom. Jag vill ha en ny höna!
En lagom melankolisk gråblöt novemberdimma sveper in fält och hagar nedanför trädgården. Jag är glad att jag kan tända levande ljus (ett för Britney) och låta mig värmas av den nya värmepumpen, som fungerar utmärkt.... en brasa skall vi tända nu. Och ta en kopp "lätte" (latte på lättmjölk) till.
Med hjälp av lecablock har jag äntligen lyckats stoppa Montys rymningar!!!!
Alla hälsar!
PS Vad passar bättre än en bild på Blue Moon en sådan här dag. Håll till godo......

tisdag 11 november 2008

Livat i holken!



Vilken härlig helg det blev! Hämtade tjejerna (Kerstin och Annika, om ni minns) vid pendeln i Höör sent fredagkväll och drog in dem i mitt varma kök för lite fredagsmys.

Det blev väl någon bit tunnbrödrulle med lax och något glas bubbel innan vi gick över på rödtjut och pepparkakor med grönmögelost (hur kan något så osannolikt smaka så gott?) Skvaller uppdaterades, dragspelet åkte fram...

Lördagen veks till Danmarkstur för bunkring av drycker - vilket, med den svaga svenska kronan, visade sig bli en tveksam affär. .
Ett tips är däremot att åka till Netto vid Kastrup istället för Bottleshop - i alla fall om man ska köpa vin. Vi passade också på att svänga inom utställningen i Smyge innan det bar hemåt igen.




Då hade redan Jörgen kommit och släppt in sig själv. Kvällens festligheter fick på detta sätt en rivstart och snart var även Hasse G med Anna Lena här. Köket fylldes med skratt, matos och dragspelstoner... Alla hjälpte till efter förmåga och medan värdinnan duschade och piffade hade bordet dukat och maten lagat sig. Löjrom med tillbehör, boef Bourgognion (Efter recept från Manrays favoritmodell, "Kiki av Montmartre".... enligt Jörgen som i stort basade över grytorna), äppletarte (min avdelning) - allt nedsköljt med oceaner av vin. Stämband masserades alltmedan dragspelet fick konkurrens av Christina Callas, Hasse Pavarotti och Anna Lena Caballé. Att sex personer kan väsnas så!

Söndagens långa frukost satt bra. Framåt kvällen vinkade jag av mina älskade väninnor i Höör. Fyra timmar till Stockholm inklusive byte i Hässleholm är rätt OK.

Kattungarna: Igår satte jag lille Knut i buren och körde in honom till Malmö där mamma Catherine, lillhusse Enok och de två kattkompisarna Hermes och Minus väntade. Mycket nytt för en liten kattpojke. Det blev blandade omdömen från de vuxna katterna, men Knut skötte sig perfekt! Gick runt och nosade, kollade allt, lät sig klappas och lyftas och la sig till slut utmattad på en stol och sov!


Rapporter under kvällen gav vid handen att allt gått städat till. Integrationsmodellen funkade! Kvar hemma finns nu bara Miró och Miranda.... Plus mina vuxna katter, Mästertjuven- Grandpa-Moses-Med-Extralångsvans, Prinsessan Mirjam "Sotnos" Fine, Kirman Katt och Siri-Katten.

Från byrisonten: Idag får jag min luftvärmepump till köket. Ulf Kjellin med assistenten Roxanne är här i skrivandes stund och installerar för fullt. Tanken är att den ska gå när jag är borta och kanske också på natten när det är riktigt kallt. När jag är i köket tänder jag i kaminen. Det kommer att bli kanonbra! Med de två kaminerna och värmepumpen i vardagsrummet har nu i princip hela huset täckts in.

Vi hade viktmöte igår och vare sig Lena eller jag hade lyckats gå ner ett enda hg. Ja, dvs Lena hade eventuellt tappat två hekto, medan jag istället gått upp i vikt! Syster Ylva var inte så nöjd med oss, om man säger så. Nu är det skärpning som gäller. Äta oftare och mindre och röra på sig mer. Enda receptet som funkar. Wish me luck!
Monty har bannemig rymt igen! Jag måste sätta dit ett riktigt staket. Grannarna börjar bli irriterade och det kan man ju förstå. (Man måste vara rädd om grannsämjan....)Hönsen hukar med fladdrande fjädrar i vindbyarna .
Alla hälsar!

torsdag 6 november 2008

Faur, faur heör haur dä bleuser i linnen



...... (Översatt: Far, far hör hur det blåser i linden) - Heör sjell, din lade drul!
(Ja, jag tror ni klarar den kommentaren utan översättning.)



"Allt är fåfänglighet och ett ständigt jagande efter vind", står det i Predikaren (på ett ungefär). Ja, här behöver man banne mej inte jaga särskilt länge. Förvisso döpte någon det här stället till "Blåsingsborg" någon gång på 50-talet. Detta dygn har jag kunnat konstatera, att mitt underbara hus lever upp till sitt namn. Jisses koss, så de rysste i gavlarna och pep i springorna. Det gick knappt att somna - det var som att försöka sova ovanpå en torktumlare - fast kallare! Jag hade ju hoppats på att kunna dra någon slags nytta av blåsten. T ex genom att lövdrivorna på gårdsplanen la upp sig i snygga högar, eller nå't. Tji fick väl icke jag.

Jobbfronten: Eslöv fick jag inte. Varken den första eller den andra tjänsten. (Det fick jag veta ryktesvägen (!) och fick bekräftat av kyrkorådets ordförande. Andra var mer meriterade. På alla möjliga och omöjliga sätt.) Har ringt Landskrona (1 tim resväg) och Jämshög (1,5 tim resväg). Måste ju söka. Måste ha ett jobb!

Uttråkad är bara förnamnet. Men imorgon kväll skall jag hämta Kerstin och Annika vid tåget i Höör. Nej, de är inte hämtade ur någon av Astrid Lindgrens böcker, men de kunde mycket väl ha varit det.
Kerstin spelar dragspel och är civilekonom. Annika är världens bästa skolkurator och den som tar hand om alla utom sig själv. (Men vi håller på att fostra henne till egoism!!!) Då ska här dansas jitter-bugg så att tiljorna knakar, om ni förstår. Mina urgo'a Stockholmsväninnor har tagit för vana att möta novembermörkret i Skåne nu sedan..... Ja, säkert tio år. Måste kolla med Annika, som är den som brukar ha koll.

Byrisonten: Så blev det då bekräftat, att mannen som drev Göta Ädelmetall här i byn - en farbror, som det går hur många skrönor om som helst - att han hittades död i sin säng. Det hade varit stort ståhej med polisbilar två dar i rad och sådant drar ju alltid till sig intresset. Det spekulerades i allt från rånmord till Gu'vetvad.... Så var det "bara" en naturlig död. Undrar vad som händer med huset - nu extremt laxrosa. Man kan ju alltid hoppas....
Mina kvarvarande kattungar har kommit in i seriös slyngelålder! Men .... det går ju bara inte att bli arg när de slänger sig i gardinerna och klöser i möblerna. Fast nog hade jag kunnat tänka mig att bli av med en till, så jag har lagt ut Miranda på nätet...... Snacka om att sälja sina barn... eller? Nä. Inte barn, men ett stygn av dåligt samvete får jag trots allt, eftersom jag först tänkt behålla den lilla svarta skönheten.
Hönsen hade lagt tre ägg sedan senast. Monty rymde idag igen!!!!!
Alla hälsar!

onsdag 5 november 2008

Ja, vi vill, vi törs, vi kan!

Ja, vi kan! "Yes, we can". Tack gode Gud att USA äntligen har sagt ifrån!

Satt och tittade på HELA Obamas segertal nu på morgonen. Skicklig retoriker, men framför allt förmår han att förmedla värdighet och värme! Empati och ödmjukhet. Den som lever får se hur det går. Precis som den 106-åriga damen i Atlanta, som röstat för första gången. En bild av USA:s förflutna och framtid som Obama lyckades få att förmedla hopp - mitt i den värsta krisen de haft sedan 30-talet. Denna lilla - jag tror, svarta - kvinna blev sinnebilden för ett USA som "United" har tagit sig ur värre kriser än denna. Det mest fantastiska är att han förmedlar hopp även till mig. Hopp om att medkänsla, intelligens och kompetens till slut besegrar cynism, narscissism, strategier och egennytta. Plötsligt känns mörket mindre mörkt.
Byrisonten: Fick potatis av Iris. En var hjärtformad och "särskilt till mig". Nu får den bli särskilt till er alla (och till alla USA:s förstagångs-väljare).
Annars inget nytt.Hönsen pausar. Monty rymmer och Knut väntar på att Catrin och hennes son Enok ska komma och hämta honom.
Alla hälsar!

söndag 2 november 2008

När november sveper in oss....


..... i sina mörka dimmor, det är då vi ska plocka fram bilden av de där maskrosorna som "gömdes" i gräset.
Men det är inte lätt.







Värmde gjorde dock kaffet som serverades i "nya" församlingshemmet här i Östraby i fredags. I ett anfall av aktivetslust kom jag på att jag kanske kunde göra en insats under allhelgonahelgen här i församlingen. Kyrkoherde Eva-Karin hänvisade mig till Arne Olenklint, kyrkvärd och för dagen bas över kaffeserveringen. Han tog gärna emot hjälp och det visade sig vara en livad tillställning. Det delades minnen och berättades "alldeles sanna" historier och pratet och skratten fyllde på i hjärterummet och fick rutorna i den gamla vaktmästarbostaden, numera fösamlingshemmet, att imma igen. Mycket trevligt att träffa en massa by- och kring-bor - ingen nämnd och ingen glömd. Det verkade dessutom uppskattas att jag var där - alla hade full koll på att det bodde en präst på "Blåsingsborg"!











Sedan kom familjen Månsson med blivande matte Olivia för att titta på Melina. Det blev nu till att mer än bara titta och så fick man vinka av en unge till. Trösten var den lycka som lyste runt matte med ny älskling. "Match made in heaven!" Och hon insisterade på att betala Melina med egna pengar "För det skulle vara hennes katt". Pappa Thomas och mamma Carina var både stolta och lite rörda. Jag har redan fått rapport via mejlen - Allt lugnt. Lyckan består.

På kvällen spökade små gäng med byns flickor, som ju var mer söta än läskiga. Fast de berättade att någon hade blivit arg när de kom... hur man är funtad då, kan man ju undra. Som tur (!?!)var hade jag lite godis hemma så jag slapp "bus".












Igår åkte jag till Hemmesdynge och tjejmiddag hos Suzanne Grotte och passerade Limhamns kyrkogård på vägen ner. Tände ljus på "mina" gravar. Där är famlijegraven med farfar, farmor, faster, farfarsmor och farfars mostrar och min lillasyster Wiveca. Där är fars grav på nya kyrkogården och min styvmors andre man Bror-Emil, som ligger bakom kapellet på gamla delen. Det är både vemodigt och tröstande att se alla ljusen som blinkar i mörkret. Som flämtande andetag.

Byrisonten: Jag ska behålla Miró! en av killarna i kullen. Det går inte att lämna bort honom. Han ligger i mitt knä varje kväll. Så kanske släpper jag iväg Miranda - eller inte.

Hönsen har nästan helt lagt av med läggandet. Monty rymmer vad jag än gör. Nu har jag satt en liten kärra framför nätet, men det hjälper väl inte. Det är väldigt tyst därute på gården nu. Måste kolla honom!--- Jodå. Han hade minsju rymt igen!!!!!
Alla hälsar!

lördag 1 november 2008

Kuuuuusligt


..... Just när man sitter sådar djupt ner med rumpan i soffan.....